lifter

Den enda nackdelen med mina älskade avier (ja, det finns en här med) är att jag måste hämta ut dem på, det jag tror är, tidernas absolut sämsta uthämtningsställe. Jag blir så illa till mods av att behöva gå in och prata med killen inne på Stabby spel & tobak. Var enda gång jag kommer in dit så står han och tycker så synd om sigsjälv för att han har så många paket att sortera och det tar så lång tid och jag lyckas alltid komma in precis när han har som absolut minst ordning och absolut mest att göra och allt är bara så jobbigt mot stackars stackars honom och han ojar sig och ursäktar sig med att det är så synd så synd om bara honom av alla i hela världen när han till exempel slarvar bort ( ! ) paket eller tar en helt sjuklig lång tid på sig att leta upp ens efterlängtade saker. Jag har tappert försökt att byta uthämtningsställe till den kalasbra kiosken mitt emot le'parc (den heter typ Uppsala livs & video, eller något annat bra) för de gossarna där inne är minsann stöpta i rent guld, men det kan ju jag drömma om för enligt posten är det stört omöjligt att byta uthämtningsställe. Nix, nej, inte en chans. Det är tydligen bara att gilla läget, så då får jag nog ta och göra det. Så länge jag får mina saker.

Idag va en såndär dag som inte alls blev som jag hade trott eller tänkt att den skulle bli, den blev faktist till min stora förvåning mycket bättre. Jag trodde att det skulle vara en dag som började med att jag storstädade (nej, okej, bara städade då) lägenheten för att sen åka och ha ännu en totalt meningslös kväll på jobbet.

Men tänk så fel jag hade, för på något sätt fick jag tag på Martin, jag tror att det va han som ringde och väckte mig och bad mig om någonting men jag kommer inte riktigt ihåg vad det va nu såhär i skrivande stund klockan halv två på natten. Hur som helst så slutade samtalet med att vi bestämde att vi skulle ses och äta glass (idag igen, jag vet) så sagt och gjort, efter ett tag så satt vi där på fiket med våra glassar och solen värmde (om än pyttepyttelite) väldigt skönt. Innan det hann jag till och med gå in på Åhlen's och köpa två par svindyra chopsticks*.

Medans vi sitter där och är rätt tysta just för stunden så får jag det (vid just det tillfället) minst anade telefonsamtalet. Det är då min chef som ringer och undrar om han ringer olägligt eller om jag kan prata. Det han vill är att tala om för mig att jag fått just precis den tjänsten på företaget som jag sökt (och som jag, nu såhär efteråt kan erkänna, har varit extremt nervös över). Det innebär altså att jag kommer att jobba dagtid på heltid framöver. Inga fler långa (läs oändliga) nätter och kvällar fyllda med kalasångest och mindre depressioner. Inget mer av dendär känslan av ren ovilja att gå till jobbet som jag haft på senaste tiden, den känslan som jag inte haft sen jag inte ville gå till skolan när jag va liten. Den värsta känslan. Det som gör det hela så förbryllande är att jag va tämligen säker på att jag inte skulle få den tjänsten och då hade planerat att säga upp mig i ren protest, för den tjänsten är min.

I början tyckte jag att det kändes helt hopplöst, men sen vande jag mig och nästan till och med började tycka om tanken att säga upp sig, sparka iväg sigsjälv till något helt annat. Jag har blivit (inte helt förvånande) väldigt van och bekväm med att ha en fast, rätt hyffsad, månadslön. Tyvär kan jag nog säga, för den hindrar mig ifrån att söka mig iväg till något som jag eventuellt skulle tycka mycket bättre om och som skulle kunna ge mig både mer pengar och en trevligare arbetstillvaro. Men istället sitter jag här, trygg och missnöjd. Nej, nu är jag ju inte helt missnöjd, jag har ju den bästa tjänsten i min famn, men fortfarande så känns det lite trist.

Kanske gör jag så att jag inte helt viftar bort tanken att söka mig någon annan stans. Kanske gör jag så att jag försöker öppna en dialog med det stället där jag vill jobba och kollar vad det finns för möjligheter för just mig, just där. Jag tänker inte lova någonting, men viljan börjar bli för stor för att vifta bort.
Likaså viljan att gå och lägga min kropp alldeles strax, så jag tror att jag ska ta och göra det.
Hoppas ni gillade sadelstolpsklämman.