lifter

i väntan på vadå?

Oh no he didn't!

Yes he did.
Ja, hej. Bloggdöden var det. Jag har väl egentligen ingen bra förklaring till varför jag inte skrivit på länge så jag skyller på roten till all ondska (vinterhalvåret) som till många människors stora förtvivlan men min stora förtjusning inte har erbjudit så stort vinterutbud, än. Men något säger mig att det kommer en atomvinter i år också. Vi förväntar oss det värsta så kan det bara bli bättre.

Jag är helt kär i er, allihopa.
För jag va ju, naturligtvis, övertygad om att intresset för denhär sidan svalnat i takt med yttertemperaturen och mitt engagemang i den (där fick jag till det) och jag förväntade mig att det skulle ha varit kanske tre trogna besökare om dagen på senaste tiden, men där sköt jag mig i huvudet för, hör här, så sent som igår så va det inne hela 51 (jajjamen, femtioen) unika besökare här på sidan och det är nog (paus för kontroll) ja, ett rekord. Det är ju naturligtvis inte något sorts generellt internet-rekord och jag lär inte hamna i någon rekordstatistik för hela 51 besökare på en dag, men för mig är det jättestort. Speciellt med tanke på att tanken med denhär sidan var (och är fortfarande än idag) att den skulle vara till för bara migsjälv.

Diva.
Jag vore naiv om jag skulle ge mig på att försöka påstå att jag inte blir fruktansvärt smickrad av att se ett stabilt besökarantal, för så mycket självdistans vill jag nog påstå att jag har att jag kan erkänna att jag tar det som en komplimang att någon ens klickar sig hit, ännu mer kommer tillbaka på återbesök. Det kan ju naturligtvis vara så att ett tjugotal, helt olika och helt oberoende människor av en ren händelse råkar halka in här helt slumpmässigt, men om det skulle vara så vill jag hellre leva i tron om att det är ett tjugotal återbesökare som tittar in mer (eller mindre, naturligtvis) någon gång om dagen. Hellre det faktist.

Hellre återfallsförbrytare.
För nog vore det kul om det vore 20 (eller kanske femtio) nya besökare varje dag men jag ser ju naturligtvis hellre att det är folk som återkommer. Hur som helst så är jag nöjd om ni har kul. Tycker om mina foton och att texten är snyggt placerad (om ni gillar vad som står det är mindre viktigt, form går före funktion). För (om vi ska vara lite djupa en stund) så har jag på senaste tiden kännt att jag inte har så mycket jag vill skriva ner (och se hur det går). Det känns som att jag har sagt allt jag vill säga och skrivit ner allt jag ville få ur mig för i år. Nu vill jag nog bara vara tyst en stund.

Förresten, det är snart två år sedan jag skaffade denhär bloggen, 13e dec 2005 va första inlägget (typ två mil söderut, jag klandrar dig inte om du inte vill scrolla ner och kontrollera, det är ju en bit). Jag skrev visserligen inte ett ord 2006, jag va lite upptagen då. Men med handen på hjärtat så skulle jag nog inte kunna anat att så mycket skulle kunna hända på två år. Jag hoppas att det som kommer blir lite lugnare.

Tack för att du finns.

Jag är inte ett dugg förvånad över att folk kommer tillbaka hit. Man fastnar och vill aldrig att texten ska ta slut! Fy fan vad jag har saknat dina inlägg baby! Och fy fan vad min kropp skriker efter dig! Ville VERKLIGEN inte åka hem i dag. På måndag, på måndag, på måndag!...

PS. Jag är kär i dig. DS.

Välkommen åter, äntligen, så som jag har väntat och väntat.

ÄNTLIGEN! till och med JAG har ju hunnit publicera ett inlägg sen du var här sist!

Ja, än har man inte gett upp hoppet om din blogg ;P

Håller med dig om vädret. Ingen snö hoppas hoppas! Kanske mamma som varit in 50 ggr hehe *klick klick klick* mina fiiiiina barn ***/&%¤#*

Glömde säga, imorrn ska få massa lussekissar av mig. Flåt att jag glömde tidigare. Skäms, för jag vet hur sugen du var.

DIN fina röst och du och ditt fina ansikte gör alltid min dag. Jag längtar till i morgon och dig.