Dirt.

Lifter loves varumärken.
Svårt att förneka (helt onödigt egentligen, att ens försöka altså). Ett par av er kanske vet att jag är svag för varumärken och blir lätt ett märke extremt trogen väldigt fort.

39268-102DC ligger närmast hjärtat och det har blivit mer en obsession (vad väljer vi för ord på svenska tycker ni?) än bara ett märke som jag gillar, för när jag känner att jag behöver (eller vill, det är oftast vill för inte fan behöver jag) köpa nya kläder så kollar jag bara på DCs utbud, ingen annan. Det finns många sjyssta märken som gör väldigt snygga kläder (element, independent, emerica, adidas, és, black label, volcom, shorty's osv osv) men jag kan/vill bara inte ha något annat än DC. Anledningen till det är nog att jag dels alltid tyckt att DC är ett extremt coolt märke men mycket ligger nog i att jag inte kan, hur mycket jag än vill, hitta något jag skulle vilja ändra i deras logotyp eller företagssymbol eller utbud. Det är perfektion.

Jag vet att det kanske (mer än kanske) ser lite löjligt ut när jag går omkring och ser ut som en DC-reklampelare, men det skiter jag i faktist, för jag ser ut som en DC-reklampelare.

Bike.
Nu är det hur som helst vår (snart åteminstone. Eller nej, vi säger väl att det är vår nu även fast jag inte riktigt vågar för jag är så rädd att bli sårad) och med våren kommer ett behov av att få åka ut och cykla. Just nu kan jag inte cykla även om jag vill, för jag har sålt min bmx till Ylva (ta hand om den nu). Jag trodde aldrig att jag skulle sälja den, men jag blev nästan tvungen för att ha råd med den nya cykeln som är påväg.

Jag hade bmxen lite som ett experiment förra sommaren, tanken va att kolla hur mycket jag faktist ger mig ut och cyklar och om jag gör det tillräckligt ofta så är det motiverat att köpa en ny cykel nästa sommar (den som kommer nu då) och gör jag inte det behåller jag bmxen så jag inte behöver ha ångest över att ha köpt en dyr cykel som bara står (bmxen va inte så dyr nämligen). Men jag va ute mer än tillräckligt för att motivera nycykelköp i år och nu står det högst upp på min -att göra- lista. För ingenting ger mig sådan frihetskänsla som att packa ner en extra tröja och lite vatten i en ryggsäck och ge mig ut på eftermiddagen och cykla helt utan mål och inte komma hem förän solen har gått ner och det nästan börjar bli morgon igen. Bara jag och min cykel. Ingen bensin, inga driftkostnader (yeah right) och inga löften om att vara någonstans en viss tid. Det är något av det absolut bästa jag vet (om vi snackar utomhusverksamheter, innomhus vet ni nog vad jag gillar bäst, och vet ni/du inte det så läs typ hela bloggen så kommer ni/du nog att förstå). Jag hoppas verkligen att det blir en sjysst sommar, den har potential att bli det nämligen. Jag hoppas att det blir grillfester, amerikansk fotboll, mycket cyklande, mycket tevespel och många långa promenader på kvällen. Mycket sittande vid ån och mycket kaffe. Hoppas.

image63

Igår (natt).
En jättekonstig natt, jag sov jättedåligt. Jag vet inte varför det är så nu, men jag vill verkligen inte sova (förut ville jag sova, men va rädd att gå och lägga mig för jag inte kunde somna osv) men nu vill jag bara inte sova. Jag vill vara vaken och göra något. Det finns visserligen inget att göra än för xboxen är i tyskland, cykeln är inte min än och det är fortfarande lite kallt ute på kvällarna för att bara vara ute. Hur som helst; inatt hade jag typ sovit på min arm eller något för jag vaknade till och hade ingen känsel som helst i vänsterarmen så jag va tvungen att rulla runt (och det kan vara jättesvårt att göra när man vaknar mitt i natten och inte fattar någonting och ena ens arm bara inte fungerar) men runt kom jag, så tog jag tag i min arm och letade mig till min hand och där blev det jättekonstigt. För jag kände att jag tog i min hand med min hand som inte hade somnat, men i den sovande handen kände jag inte att något rörde den, den fanns liksom inte. Så det kändes som att jag höll någon annan i handen och då slog det mig, där, typ klockan tre på morgonen, att jag har glömt bort hur det känns att hålla någon i handen för det kändes så... ovant. När jag såg på Underworld Evolution (jo helene, underworld filmerna är visst bra) och i den är det i vilket fall som helst en rätt passionerad kärleksscen (gud vad löjligt dethär låter) men när jag såg den så kände jag att jag inte kunde föreställa mig hur det känns. Hur det känns med hud och läppar. Jag har glömt bort det, och det känns tråkigt.
Men även fast jag det känns tråkigt så tror jag att det är bra.
Att jag har glömt bort hur det känns betyder ju att jag kan glömma bort.
Och kan jag glömma bort hur det känns kan jag glömma bort hur det känns, då kan jag glömma bort allting.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback