lifter

Helger.
Jag tycker att det känns som att det är helg hela tiden. Det ska väl föreställa något bra egentligen men det känns som att (undrar hur många gånger jag har skrivit "det känns som att" på denhär sidan nu, det känns som att jag gör det hela tiden. Titta! Nu gjorde jag det igen!) det är helg hela tiden nu för tiden. Det är väl bra kanske? Jo, men det måste det vara. För på senaste tiden har jag ju ändå varit ledig rätt mycket på helgerna (eller?) och helg betyder att en vecka har tagit slut. Gjort sitt. Dött. Det är bra. Jag vill att så mycket tid som möjligt ska gå så fort den bara kan nu. Så att vi kan komma ifrån denhär tiden som är nu (som jag kommer att minnas som tiden då något låg snett, ni vet). Men nästan mer känns det som att det är måndag hela tiden. Som att vi alltid börjar på en ny vecka precis när vi lyckats bli klara med en vecka. Jag kanske ska skriva "jag" istället för "vi" men skriver jag "vi" kanske "ni" känner en samhörighet till "mig". Som att vi gör något tillsammans även fast vi är så förbannat långt ifrån varandra hela tiden.
Jag tror jag känner mig lite ensam just nu, om jag känner migsjälv rätt.

Söndagen va förresten en jättekonstig dag. När jag vaknade hade jag fått två jättetunga sms som skrek efter att få vettiga svar och jag la nästan hela morgonen på att fundera ut något vettigt att svara, det gick nog inte så bra, men jag svarade iaf. Dagen på jobbet va jättelång. Morgonen kändes som en dag, förmiddagen som en, eftermiddagen, kvällen och natten som en varsin dag. Så när jag gick och lade mig på kvällen (igår, känns redan som att det va en vecka sedan) så kändes det som att det va fem dagar sedan jag vaknade. Jag va jättetrött (fatta att vara vaken i fem dagar i streck, det är ju hur lång tid som helst).

I vilket fall som helst; Vardagar.
Nu är det vardag, som sagt (se ovan). Det känns rätt okej faktist. Jag ska jobba måndag till fredag och köra detdär jättedryga distriktet som går från klockan 17.00 till klockan 01.00, men det känns ändå helt okej. För jag har helgen att se fram emot. På fredag (ja, jag vet att jag jobbar på fredag också, men lyssna nu) släpps Ghost Recon Advanced Warfighter 2 och det mina vänner, det ska firas (genom att spela spelet).
Men (inte men i negativ bemärkelse egentligen, men ändå men) jag kommer inte hinna spela spelet så sanslöst mycket i helgen för på lördag är det Alien-marathon ( ! ) med några av boysen, sen på söndag är det... vad det nu är det kallas när tjejerna kommer över och vi hetsäter någonting. Det ska bli askul, för det verkar som att alla av dem är lediga och kan komma på söndag. Plus att det va jättelänge sedan nu.

Veckor som kommer efter veckor som den som precis börjat idag (måndag, en vardag).
Nästa vecka jobbar jag bara onsdag och torsdag. Det är en bra, för jag har absolut inga planer alls över huvud taget, det enda jag vet att jag ska göra är att ta det jävligt långsamt. Sen om någon vill hänga med få de (gärna) göra det. Kanske kan vi spela lite tevespel tillsammans?
Kanske se en film eller dricka fyra koppar kaffe nere på stan?
Gå på bio eller gå ut och äta? Dela på en flaska vin eller åka till Stockholm?
Kanske kan vi göra någon av de sakerna vi alltid och aldrig gör tillsammans?
Kanske.