lifter

En kort helg tar slut.
En lång vecka börjar. Något dör så ett annat får leva antar jag. Fast det va en ganska bra helg trots att den va kort. Mycket TMNT, ganska mycket sol, hyffsat god mat och väldigt mycket 24. Cykelköpet har varit ganska suddigt, svårt att välja vilka delar som jag vill ha på den, men jag tror att jag har bestämt mig nu (den ska bland annat ha svarta ekrar, bredare däck och en ny bashguard. Däremot behåller jag framgaffeln som sitter på, det blir bäst så. För cykelns geometri).

Sparandet.
Jag sparar in på så mycket som jag bara kan för att ha råd att göra cykeln så någorlunda klar som jag bara kan till den 15e april (då det är tänkt att bli den stora cykelköpardagen) och det gör att jag har sparat in på (som jag sa) verkligen allt jag kan. Rakhyvlar included, så nu är jag (på riktigt den här gången) jättelånghårig. Kolla bara. Oj oj oj.

In other news.
Fortfarande inga uppdateringar om hur min stackars älskade världens finaste xbox mår och när den får komma hem igen. Om du läser dethär, jag saknar dig. Jag vill att du kommer hem!

Min dvdspelare har jag varit duktig och gått och fått regionsavkodad (döm min stora förvåning när jag skulle kolla på TMNT och det stog "ey, du, fel region. Dethär går ju inte" (fast på Denon 1930 engelska så det stod typ "region error, disc unreadable"). Helt gratis va det också (stamkundsförmåner, ka-chow!) så i helgen har jag tittat på (håll i dig nu) alla de tre otecknade turtlesfilmerna. Helt regionskodade. Det va dock lite tråkigt att tvåan va så extremt mycket löjligare än jag minns den. Ettan är fortfarande nummer ett (liksom) och som tur va va trean inte lika löjlig som jag minns den (jag minns den som inte så löjlig, så det borde stå "trean va som tur va precis sådär olöjlig som jag minns den" men då kan det missuppfattas som att jag tycker att den är helt olöjlig, vilket den inte är. Den är bara inte riktigt lika löjlig som tvåan. För den är löjlig). Men ettan är inte ett dugg löjlig, alls. Den är all-ninja.

Alla planer som fanns för den här helgen som dör idag blev inte av. Det va visserligen långt ifrån bestämda planer, men det är fortfarande lite trist. Jag borde kanske ha ringt, kanske inte. Jag vet inte faktist. Jag är i en såndär "jag är lite trött på att alltid vara den som ringer" fas, duvet. Det brukar oftast vara så att jag får ta mig samman och ringa, för med största sannorlikhet brukar det vara så att den jag funderar över går och funderar över varför fan inte jag ringer osv. (Detta gäller inte dig, om du läser, du kan ta din "tja, läget?" och din "kram" och stoppa upp den i arslet. Hitta dina egna byxor, jag är inte bitter, jag orkar bara inte längre).

Sen härom dagen så somnade jag i soffan.
Och när jag vaknade till så hade jag fått för mig att Kristin va här, så jag ropade "hallå?" och gick runt och letade efter henne.. Det är lite konstigt, undrar om jag drömde om henne kanske. Sen undrar jag varför jag inte ringt henne och berättat det.. för om inte annat är det ju en anledning att ringa, inte för att det behövs, men ändå.

Så känns det som att hela veckan har varit, som att man (eller ja, jag) vaknar till och inte riktigt fattar vad det är som försiggår runt omkring mig och inte riktigt vet vad som är sanning och vad som jag kanske drömde jag det alldeles nyss eller hände det, vafan?

Hoppas innerligt inte.
Att nästa vecka (den som drar igång om unjefär 52 minuter i skrivande stund) blir lika lång och rent konstig som förra veckan va. Förra veckan vill jag aldrig ha igen. Usch (det hände inget dramatiskt, allt va bara fel. Jag va jättestressad varje dag när jag kom hem från jobbet (helt utan anledning, för det enda jag behövde göra va att se till att jag åkte hemmifrån typ 11 timmar senare, så jag hade vadå, typ 11 timmar på mig.. det borde ju räcka för att slappna av? Tydligen inte) men så blev det iaf. Det är jättekonstigt att min xbox är borta. Jättekonstigt.

Förra helgen då vi hade Alienmarathon (som inte blev ett marathon, då jag va tvungen att åka hem tidigare (redan efter andra filmen och passa även på att notera att detta är en perentes i en parantes igen) för jag va helt sjukt trött och de andra orkade tydligen inte med mer än att se klart på den tredje filmen. Så det blev jävligt avbrutet, men jag tror att det är lika bra. Hur som helst, jag passade på att väga mig där hemma hos johan (börjar bli till en rutin, för det är så sällan jag är där och det är enda stället jag väger mig på) och jag blev lite orolig.. 61kg med kläder på.. Det är 25kg mindre än augusti 2005. Jag vet vad de första 15-20kg beror på, men jag trodde verkligen inte att jag fortfarande minskade i existens (nu behöver du inte oroa dig, jag mår bra och äter ordentligt. Såja, såja.)