lifter

Jag har aldrig skrivit, suddat, raderat, börjat om och sen suddat igen i ett inlägg så många gånger som jag har gjort med dethär. Jag undrar om det är för att jag inte vet riktigt vad jag ska skriva, om det är för att jag inte vet hur jag ska skriva och formulera det eller om det är för att jag vet att du kommer att läsa det. Det sistnämnda är visserligen ingen anledning till varför jag har så svårt att skriva ner det. Jag tror att jag skulle kunna säga det till dig rakt ut, många gånger har jag till och med kännt för att skrika det till dig (men om sanningen ska fram vill jag nog bara att du ska veta det, annars hade jag ju aldrig skrivit det här, eller hur?) Nu när jag sätter mig för att få det ur mig tar det stopp, det går inte. Det är bara som en enda stor suddig massa av ord som inte går att få ut ur tankarna, ner genom armarna, ut i fingrarna, ner på tangentbordet.