Om man kan köpa sig sin lycka...

...vad är vårt inre då för nått?
Jag håller inte med om att lycka inte kan köpas för pengar, för mina leksaker jag köper för mina pengar de gör mig (tamejfan) lycklig. Mer om det strax. Först är en ursäkt på sin plats. Hej förresten, kul att se dig igen! Jag vet att jag varit helt sämst på att skriva här på sidan, hoppas inte allt för många av er tröttnat och slutat läsa. Jag har mått rätt kasst (till skillnad från den totala lyckan jag upplevt hittills i år som ni kunnat läsa om fram tills nu, err) men det har varit på det sättet som jag inte velat skriva om och förmodligen inte tänker göra heller. I vilket fall som helst så ska jag försöka skriva lite oftare (som vanligt) nu för jag har verkligen saknat dethär även om det kanske inte märks.

Dagens fångst.
Jag drar ut på det lite till (det om att köpa mig min lycka och vad mitt intre är för nått) och börjar med att berätta om ett av mina i-landsproblem som jag haft de senaste.. ptja, veckorna. Ja, senaste två veckorna unjefär (jävligt länge, jävligt jobbigt). Det är såhär att jag är väldigt förtjust i att dämpa min ångest genom att köpa jävligt dyra grejjer åt migsjälv och då kanske du kan räkna ut hur frustrerande det är när jag har pengar men inte hittar en enda sak som kan göra mig sådär lycklig som bara saker kan. Det är mycket värre än att hitta saker jag vill ha men inte har råd med (sällan ett problem, ha ha). Det är unjefär som att vilja röka, ha cigg men inte hitta någon tändare. Då blir det jobbigt. Det är jobbigt.

39268-142

Och jobbigt har det varit, fram tills idag då jag tog ut hela kvartalets (jävligt troligt) köp-behov innom loppet av inte mer än tjugo minuter (det ni, världsrekord, minst). Det började med att jag stod och hängde på låset på den lokala tevespelsbutiken Game nere på stan för jag hade (i morse) äntligen lyckats bestämma mig för om jag ska köpa en ratt till min xbox eller om jag ska låta det vara. Jag beslutade mig som du förstår för det tidigare alternativet och när jag väl bestämmt mig skall det ske snarast hellre än senare. Jag tror aldrig jag har funderat på ett inköp så länge som med denhär ratten och jag vet faktist inte varför jag har varit så tveksam. Jag har tänkt att "men jag är väl ingen bilspelskille, eller?" och sen tittat över min spelhistorik och sett att minst en tredjedel av alla spel jag spelat (någonsin) varit bilspel (resten går under kategorin skräck, rollspel och action. Action väger tyngst) så jag får nog ta och ettikera (finns det ordet ens? Tänk "sätta en ettikett på". Om det inte finns så skapar jag det ordet här och nu, ka-chow) migsjälv som en bilspelare. Ett annat av argumenten som jag grälat med migsjälv över är funderingen kring hur själva monteringen av ratten kommer att gå till. Ni som varit hemma hos mig vet kanske att soffbordet inte riktigt passar att skruva fast en ratt i då det skulle sluta med att man fick typ ryggskott eller något annat bra för bordet är kanske tre decimeter ovanför marken och spelar jag tevespel ska det vara bakåtlutad i soffan (ät skit nintendo med eran jävla wii) så det va ju inte riktigt ett alternativ. Däremot så fick jag nys om att ratten ska vara designad så att det ska gå att ha den i knät (jag vet, det är jättesvårt att föreställa sig) och det låter ju väldigt smidigt, alternativet är ju att ordna någon sorts annordning som går lätt att plocka fram och plocka bort samt är såpass flexibel att den går att skjuta in över och under soffan så att det går att sitta bakåtlutad utan problem. Det hela låter väldigt långsökt och det bästa vore ju om man kunde känna någon som har en sådan ratt som man kunde gå hem till och prova, men eftersom att jag alltid måste vara pionjären vad det gäller hemelektronik så va ju inte det heller ett alternativ. Så efter att jag sökt igenom (bokstavligt talat nu) hela internet efter omdömmen, monteringsalternativ och recensioner så fick jag helt enkelt finna mig i att det enda sättet jag kommer att få reda på hur jag ska ha ratten är att köpa en och ta hem den och prova själv. Sagt och gjort och jag kan tala om (såhär efter första intrycket, jag har inte hunnit hårdtesta den än) att den går att ha i knät. Ett andra utlåtande kommer lite senare då jag hunnit spela lite med den.

39268-144

Efter ett snabbt besök på tevespelsbutiken som blev ett rätt långt besök då jag har svårt att inte stå och tävla med personalen där om vem som kan prata hetsigast om alla coola tevespel (de är för jävla vackra, personalen altså. Spelen också för den delen) så bar det av till den lokala skatebutiken Core. Det är en extrem brist på nya, fina, kläder från DC men jag mindes att jag sett en hoodie där inne som kanske inte är säskillt spektakular, men ändå fin. Däremot så är den dyr, men det är allt annat och jag vägrar låta några hundralappar hindra mig från glädje. Det stoppade mig från att köpa tröjjan förra gången jag va där, men denhär gången bestämde jag mig för att skita fullständigt i vad den kostar för jag ska fan ha den. När jag kliver in möts jag (till min stora förtjusning) av att expiditen David står med en överlycklig blick i ögonen (varvid jag förstår direkt att han har något bra åt mig, äntligen). Det har han och jag hade aldrig kunnat föreställa mig att han skulle ha något så fint när jag klev in i hans lilla butik. Det han har är en fett-med-limited-edition DC t-shirt och ja, som ni kan se på bilden här ovanför, trycket är i guld! Denna t-shirten är så vacker att jag va tvungen att köpa två. Nu börjar jag bli riktigt glad.

39268-143Igår när jag kom hem låg det (pirr i magen) en avi från posten innanför dörren så den sista anhalten idag blev (den där jävla) spelbutiken Stabby spel och tobak (mutter och svordommar) där jag hämtar ut mina paket som skickas med posten. Som vanligt är expiditen där (jag skiter faktist i vad han heter) helt värdelös och tar hur lång tid på sig som helst att leta reda på mitt paket, tillslut hittar han det som tur är och jag kan äntligen fly hans äckliga lilla kiost så fort jag kan med mitt älskade paket (det känns alltid som att jag är en riddare eller något som räddar en prinsessa, paketen, från den onda draken, expiditen, när jag är där och hämtar saker. Finns det förresten någon medicin som dämpar ens fantasi?). Hur som helst, i paketet ligger säsong 3 och 4 av teveserien 24 som jag beställde från Ginza så sent som igår (här går det undan, bra jobbat Ginza) och nu är äntligen min 24 sammling komplett (sånär på säsong 6, men den har inte släppts på DVD än för den går fortfarande på televisionen så jag får vänta).

Dåtid - Nutid.
Som jag skrev där uppe så har det kanske inte varit sådär kalasbra efter magsjukan. Det har inte haft något med den att göra tror jag. Eller kanske, för jag tappade livsglädjen helt där en stund och den har varit lite svår att hitta, jag vet fortfarande inte var fan jag har lagt den. Framtiden känns fortfarande rätt meningslös (det är inte riktigt så tragiskt som det låter, bara lite) för jag vet egentligen inte vad jag har att se fram emot. Nog för att jag ser fram emot saker som nya tevespel, nästa gång jag åker ut och cyklar och att arbeta mig igenom mina nya DVD-boxar. Men liksom, i det stora loppet.. Det känns bara tråkigt. Jag har sagt det förut (och jag säger det väl igen) att det känns som att det enda som finns kvar nu är tid som ska dödas genom att hitta någon sysselsättning. Jag räknar livet i timmar, inte i år. Jag blundar för idag, vill glömma bort igår. Jag vill hoppas på något bättre, men vet inte om det går.

Jag vill kunna slappna av, men tror inte att jag får.

Kommentarer
Postat av: mary

Nu kan du se fram emot min butik som du kan hänga i snart, och hjälpa mig med cykeldelen :)
Du förtjänar att vara glad. Snart lasagnelycka.

2007-06-10 @ 12:47:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback