Inomhusaktivitet (ursäkta min inaktivitet)

Mitt handikapp.
Nog för att jag tycker att vintern är jobbig, nog för att min värld blir reducerad till 33 futtiga kvm+kök och nog för att jag inte kan ägna mig åt det jag tycker om allra bäst av allt i hela världen men jag kan ju faktist inte bara sitta här hemma och glo i väggen. Nej, precis. Någonting måste man ju sysselsätta sig med. Någonting måste ju jag sysselsätta mig med medans jag bittert räknar dagarna och bara väntar på att det skall ta slut (vintern altså, det är inget annat hemskt i görningarna som drabbar mig sådär akut).

Men på just den punkten är jag nog mer än någonting annat min egen superhjälte, räddare i nöden och riddare i bländande, gnistrande blänkande rustning för någonting som jag under mina 25 år som kroniskt uttråkad har blivit rejält duktig på så är det (som du nog förstått) att underhålla och sysselsätta migsjälv. Bristen av underhållningsmedia under sommarhalvåret har äntligen lämnat utdelning och jag har tevespel och serietidningar upp till knäna (ok, egentligen bara fotknölarna men bara det är enormt många om du tänker efter) så på den punkten så är det inte på något sätt synd om mig, vilket det nog aldrig har varit förutom den natten då jag låg alldeles själv under en snötäckt gran i skogen utanför Arvidsjaur och försökte komma ihåg hur det kändes att ha känsel i benen, armarna och ansiktet. Den natten som förstörde allt för alltid (vad det gäller min åsikt om den kalla delen av året).



Nu skall jag försöka ta mig tillbaka till ämnet och inte flyta iväg till en lumpenberättelse.
Och jag ska heller inte skriva ett helt inlägg i en rubrik, det vore inte så typografiskt av mig, eller hur?
Det jag försöker få fram (tro det eller ej) är att det är just det här som är meningen till varför den här sidan existerar över huvud taget och varför den heter som den gör. Just i väntan på vadå. Vad det är för något och vad det är för mig.

Namnet kommer från en timbuktulåt med samma namn, den handlar litegrann om att stå i hallen och stirra på dörren och att vänta på det som aldrig kommer, att bara stå där och vänta på absolut ingenting alls över huvud taget. Det var så det kändes under mina mörkaste stunder för ett par år sedan. Den känslan gör sig påmind (men inget mer än bara påmind, tack och lov) under vintertiden (titta, jag kunde verkligen inte hålla mig till ämnet). Jag blir påmind om hur kasst allt var men även om att det inte är så längre. Jag blir påmind om hur det känns att bara vänta, men även om att det finns mer till livet än att bara vänta på att det skall ta slut. Sidan däremot får fortsätta att heta iväntanpåvadå. Alltid.

Det här inlägget var tänkt att handla om en relativt nyfunnen hobby jag skaffat mig (men jag blev lite blyg så jag sparar det till sist) och det är att göra något så analogt som att rita. Det började med ett par ganska kassa stabilopennor, ett recept på en indisk linsgryta och ett sug efter tjocka bokstäver i missmatchande färger. Nu ritar jag bara med Touch pennor och mina färger matchar alltid.

Kommentarer
Postat av: emma

hade tänkt fråga dig vart du hade fått "i väntan på vadå" ifrån, men jag listade ut det för några dagar sen ;) aldeles själv. timbuktu <3

du är grym på att rita btw.

2008-12-05 @ 18:48:04
Postat av: lifter

Ah, men det hade vart grymt om du frågat. All sorts respons är kul liksom..



Tack för sockret :)

2008-12-05 @ 22:32:45
URL: http://ja.. du vet.
Postat av: stina

Det här kanske kan vara något för dig? :)

http://pb.arbetsformedlingen.se/Standard/SokViaYrke/VisaPlatsannonsViaYrke.aspx?ids=1449022&yo=11&yg=2452&returntourl=http%3a%2f%2fplatsbanken.arbetsformedlingen.se%2fStandard%2fSokViaYrke%2fSokresultatViaYrke.aspx%3fq%3ds(ga(ld(199))yo(11)yb(3272))c(1EDF4288)

2008-12-08 @ 15:06:02
URL: http://artofecho.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback