Januari är inte lika med vårmånad

Statusuppdatering.
Vi är nu femton dagar in i nya året (jag ska sluta tjata om det när det slutar kännas nytt när någon säger eller skriver tvåtusennio). Lite mer än två veckor har gått och det har fortfarande inte kommit något högtryck. Till råga på allt började det till och med snöa idag. Det måste klassas som världens sämsta vårtecken och jag måste klassa migsjälv som naiv som glider ut i jympadojjor och tunna strumpor och faktist förväntar mig att inte frysa. Det ser ju inte så kallt ut som det faktist är när man är inomhus och tittar på någonting helt annat.

Typ en utbildningsdevede (ja, devede) om blixtfotografering. Nu menar jag inte att bara skriva i ren frustration, men helt ärligt, internet är jättestort och man kan både lära sig och köpa skitmycket grejjer där och när man sedan inte får gå ut och sätta alla dessa saker i praktik, vilken fot skall man stå på då?



Plus.
Ingen fot såklart, det är för kallt för fötterna. Och även om det inte gått så många dagar på året så har jag vid ett par tillfällen faktist packat ner alla mina grejjer i min rygga och gett mig ut och faktist helt ärligt trott att jag skulle klara kylan för att kunna utföra några av idéerna jag har, att för en liten stund få dendär kameran-över-axeln-känslan som sommaren är baserad på men vid alla (alla två) tillfällen så har jag kroknat, svurit och vänt hem igen. Snopen.

Man (och med man menar jag jag) får helt enkelt sätta sig (mig) på cykeln och ta sig (mig) till Centralgaraget. Där inne var det åteminstone (stavning?) varmt (nåja). Fast inne i centralgaraget idag så fanns alla element i en vanlig sommardags fotografering (förutom värme och graffiti då förståss). Det fanns skateboardåkarna som blixtsnabbs slutar åka skateboard så fort de får syn på kameran. Det finns de rara tanterna som stannar och väntar för att inte gå mellan kameran och det jag fotograferar (det är okej, gå du), de högljudda ungtupparna med tillhörande tjejer som till och med snabbare än skateboardåkarna tystnar och tittar ner i marken så fort de lägger märke till en (eller kameran).



Minus.
Okej, en vanlig sommardag brukar det finnas några fler klassiska element i dagens klyschiga upplevelser men de ovanför var riktigt roliga att se. Att se att de finns kvar. Att se att allt inte förändras bara för att ett täcke av is ligger över hela världen (min värld).

Men jag kan ju naturligtvis inte låta bli att se det negativa i situationen och börja längta ihjäl mig efter den första dagen. Du vet, den dagen. Den dagen då jag inte väljer sida på gatan efter var det är minst spår i isen utan efter vilken sida som ligger i solen. Den dagen då jag tar av mig min luvtröja för att det helt enkelt är för jävla varmt i solen. Den dagen då det går att sätta sig ner var som helst och faktist sitta kvar. Den dagen då vi köper frukost och går ner till fyrisån och bryter isär bröd tillsammans. Du vet, den dagen.

Lika med.
Men fram till den dagen så är jag lite fängslad av allt det här. Även fast fängslad är lite fel ord och begränsad kanske är exakt vad jag letar efter så förmedlar fängslad min upplevelse av det hela lite bättre.

Men det går inte att göra så mycket åt (tro mig, jag har försökt) så det får bitas ihop ett tag. Jag brukar nästan aldrig komma ihåg den tiden mellan januari och typ.. februari. Nej, mer tiden mellan november och mars kanske. Med undantag för förra året då det var lite (lite?) turbulens just de månaderna så brukar det mest arkiveras som en suddig gröt av blaj och sen vill jag aldrig mer tänka på det igen, någonsin.


Gånger pi, med alla decimaler.
Det är kanske inte världens häftigaste grej att gå med på att man lever i en stund som inte behöver kommas ihåg, jag har nog inte tänkt på det så förut. Men den här gången skiljer det sig från förut på ganska många punkter.

Den självdestruktiva cyniska brutalt negativa destruktiva whatever-iva människan jag brukade vara hade nog slagit mig på käften om den läste det här men den här gången så finns det faktist för mycket bra för att vilja eller ens låta det som är nu gå i historien som ett ingentingsudd av.. ingenting alls.

Ses.

Kommentarer
Postat av: H to the anna.

I know that frukost.

2009-01-18 @ 12:10:22
URL: http://cedella.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback