lifter

Nu har min åttatusensjuhundratrettioandra dag tagit slut och jag ska relativt snart gå och lägga mig.
Men jag har ingen brådska (broska? nej brosk är ju något helt annat. visst?) faktist. Jag kan gott vara
vaken i ett litet tag till.

Idag när jag vaknade så hade jag sådan enorm lust att gå
ut och köpa mig ett litet stycke lycka. Jag har inte gjort någonting
på en hel vecka, så det måste ju ha dykt upp något coolt i någon
hylla någonstans som jag vill åt. Någon ny film, något nytt spel,
någon ny hemattiralj (jag skiter faktist i hur det stavas) men sån
tur hade jag inte. Jag hittade ingen lycka alls.

Det enda som va värt att slänga lite pengar på va en ny t-shirt, men det går typ på rutin. Jag har för många t-shirtar snart (nej, det är klart att man inte kan ha för många, men jag räknade hur många det är och vad varje har kostat, och det va ju en rolig upptäckt, inte.) "Men jag har faktist inte så många gråa" fick duga som motivering till varför jag skulle ha den. Så jag fick bli utan lycka idag. Riktigt tråkigt faktist.

Den sög. Killen (gubben) som skulle köra jouren sjukskrev sig så då flyttades jag upp ett steg och fick köra jouren och folk fick ringas in för att fylla min plats. Jag har ingenting emot att köra jouren, men jag har något emot att bara ha med mig nybörjare eller folk som inte kan sakerna de ska kunna. Sakerna de borde kunna. För det får mig att känna mig ensam, för om det händer något så vet jag inte att jag får hjälp. Men det löste sig (klart att det löser sig, men om det händer någonting då?)
Nej, förra veckan kan dö och brinna i helvetet.
Kallt va det också.

...så ska jag avboka min Playstation 3 imorgon, för jag gjorde den hjärtekrossande upptäckten att det faktist inte kommer någora roliga spel till den under de närmsta månaderna. Det kommer ju spel, men inga som kan motivera varför jag ska lägga ner 6700kr på en ps3 när spelen liks kommer till xbox 360.
För information kommer alla multiplatformspel* att köpas till ps3 i framtiden, men än så länge så har den inte funnits (klart den inte har, den finns ju inte, men häng med nu) tillräckligt länge för att speltillverkarna hunnit lära sig hur den fungerar och därigenom anpassa mjukvaran (dvs spelen) till den. Det resulterar i att spelen ser och fungerar bättre till xbox 360 som speltillverkarna fått böka med i över ett år nu.

Så det känns ju lite kasst. Roligt däremot är att från och med mars så kommer det komma unjefär minst ett väldigt lovande spel i månaden de närmsta månaderna, och det är ju hur bra som helst. Kolla bara:

• 070309: Bullet Witch (vet inte så mycket om det om jag ska vara ärlig, men det verkar coolt)
• 070309: Ghost Recon Advanced Warfighter 2.
• 070323: TMNT (Turtlesspel för er som inte fattar det, ja, ninja turtles.)
• 070406: The Darkness (april är den dystra månaden tyvär, men men, det kommer ju spel iaf).
• 070504: Forza 2
• 070525: Mass Effect (fast jag tror det kommer bli försenat)
• 070615: BioShock.

Och det är (även fast april ser dystert ut) ett spel i månaden i 5 månader. Det är nästan ett halvår.
Det är ju goda nyheter. För just nu är det fan speltorka, imorgon till exempel kommer jag gå och köpa ett spel som jag redan haft men lämnat ifrån mig för jag inte riktigt tyckte det va kul (Ghost recon advanced warfighter 1) men i brist på annat och med tanke på att GRAW2 demot va kul så känner jag att jag mer eller mindre måste spela mig igenom det för att fullt kunna uppskatta tvåan. Fan vet jag.

Jag vet inte om det märks, men jag otrivs (om det ordet faktist finns är det ingen som vet, det enda vi vet är att vi tror att det finns. Vi vill inte ersätta det med vantrivas för att vantrivas är något man inte tycker om men gör ändå typ. Så är inte fallet nu, så vi använder otrivs) verkligen med att inte ha något att se fram emot. Och efter som att jag inte törs se fram emot andra människor så letar jag febrilt (nu skiter jag i hur saker och ting stavas) efter materiella saker att se fram emot. Releaser att se fram emot. Helst tevespel, näst helst filmer. För det är saker man kan leva sig in i, drunkna i. Jag längtar efter att förlora mig i nästa spel jag förlorar mig i. För fan om man inte har något att se fram emot (alternativt att leva sig in/drunkna i) då finns det ju bara så ingenting alls öht (det är över huvud taget, förkortat). Sommaren är ju en konstant, men den är även temporär och jag trivs inte med att se fram emot saker som inte är bestående. Det ska bli för skönt när den väl behagas komma, även fast den (som med allting annat jag ser fram emot) blir försenad, så kommer den ju tyvär inte att vara kvar för evigt. Tevespelen är inte heller kvar för evigt, men de består iaf. De förändras inte till det sämmre (de lämnar mig inte trasig och besviken). Psykologi.

Det är att Gadget har kommit hem igen. Det skänker en liten bit lugn och ro att få ha min (enda, för närvarande) civiliserade bekantskap nära igen. För på tal om det trodde jag verkligen att det skulle funka att "gå på restaurang" med the other ones, men det gick inte. Det va mer som att få en dagisgrupp att sitta still och lösa ett korsord. Fast om man vill se saker från ett bra håll kan man ju se det som att nu behöver jag iaf (det är i alla fall, förkortat) inte fundera/vilja ha med mig dagisgruppen "ut" nåmer.
Det får räcka med hembesök ifall vi ska hitta på någonting. Vi nöjer oss så.

Nu börjar tiden rinna iväg/ut.
I övrigt tog jag mig (tack pappa) ut till Ica Maxi och lyckades handla lite idag. Det är bra.
Nu ger jag upp, gonatt.

Nu är klockan sådär obehagligt lite (05.14 i skrivande stund) och jag är sådär trött som man är, duvet, när man går upp sådär astidigt. Som jag trodde så blev igår en jävla skitdag (jag sa i början av dagen "dethär kommer nog att bli en lugn dag" till en kompis, sen fick jag äta upp det. Förmodligen bara för att jag sa det) och det lär bli en jävla skithelg (och nu kommer det att bli det bara för att jag sa så, fenomenet sker bara till det sämmre.

Idag va en ganska bra dag på jobbet. Mycket saker att göra. Vi har fått nya bilar,
alla dessa bilar ska köras runt till olika firmor för att få deras specialbehandling
(elektronik, stripning (klistermärken), larm osv osv) och eftersom att alla ställen
absolut vägrar liggar bredvid varandra så är det bara att puttra runt till varje firma
och låta dem göra sitt, sen köra vidare till nästa. Och det tar betydligt mycket längre
tid än vad man kan tro. Sen ska bilarna tankas:

På Playstation 3. Det är skönt att äntligen ha något att se fram emot.
För jag tror att det (trots att det lovas bli varmt) kommer att bli en ganska
tråkig sommar. Jag har som tur är (till skillnad från när?) planerat ut unjefär
hela dethär årets utgifter. Det kommer att bli ett dyrt år, kul, men dyrt. Cykel,
nya bord, nytt porslin (gay), ps3, HDDVD, bilgrejjor, och kanske airsoft. Vi får se
med den sista, den är lite för beroende av andra, och det (som ni redan vet) suger.
Men jag har blivit (nästan) för bra på att underhålla migsjälv så jag nästan (nästan) inte
har lust att träffa någon längre, bra eller dåligt det vet jag faktist inte. Sen är det ju den lilla
(egentligen inte så jävla lilla) detaljen med oförutsedda utgifter. Men fuck'em, låt dem komma.
Det enda som är rent opraktist är jag vill resa bort i sommar. Långt bort som fan (australien) eller
(om det skulle visa sig vara helt omöjligt) åka inte lika långt (läs dyrt) bort så skulle jag vilja åka till Prag.

Det är nu, vadå, onsdag typ. Ja, onsdag. Tredje dagen är avklarad, mitt i andra blocket av tre.
såhär ser jag det:

• Block 1 är måndag och tisdag, veckan har precis börjat och det är ingen idé att ens börja tänka på att veckan ska ta slut, bit ihop.
• Block 2 är onsdag och torsdag. Typ mitt i veckan, det vill säga unjefär hallvägs om man avrundar uppåt (eller blir det nedåt?)
• Block 3 (sista blocket) är fredag, lördag och söndag. Även kallat "helgen" för fredagar på kontoret är mer som en helgdag än en veckovardag. Slutspurten, snart är det över.

På det sättet har jag ordning, reda och struktur. Jävligt löjligt, men jag behöver det. Rutiner är något jag inte har haft så mycket utav i mina yngre dagar (då va det mest kaos, fysisk). Men nu, när jag är gammal som fan har det flyttats om, det är mental kaos och fysisk struktur. Bädda sängen när jag vaknat (tack arvidsjaur), gör det samtidigt som kaffet blir klart, på det sättet är det färdigt samtidigt som sängen är snygg. Drick lite kaffe, kolla mail (och sånt) sen upp och röka. Ner, städa (innebär oftast damma av det som blivit dammigt det senaste dygnet. Läs "allt svart", sen leta upp bilden på mitt hem så kan du räkna ut unjefär vad som ska dammas av. Dammsug när det behövs (varje dag, damm och smulor och såndär förbannat ludd ifrån strumporna, förihelvete). När det är klart är det fritt fram att duscha och klä mig.
Sen är det hopp och lek. Väldigt spännande morgonrutin. Förmodligen extremt ovanlig också.

Jag fattar inte varför jag skriver dethär, jag tror jag bara behöver skriva so bear with me.

Hur som helst, jag är mitt i mitt i veckan, dvs snart nära helgen (optimistjolle). Och efter helgen är det tillbaka till jag igen. Mig. Mitt. Jag jag jag.
Fast jag vet egentligen inte hur mycket jag ser fram emot det, för fan vad kallt det är. Det är klart att det alltid är skönt att vara ledig, men jobbet är en flykt från verkligheten, eller så är det tvärt om, att ledigheten är en flykt från verkligheten (psychoplasm). Hur som helst så brukar det vara så att när jag är ledig ser längtar jag lite till jobbet och när jag jobbar längtar jag till att vara ledig. När jag sitter vill jag ligga, när jag ligger vill jag stå, när jag är inne vill jag gå ut, när jag är ute vill jag gå in. När jag spelar tevespel vill jag läsa en bok, när jag läser en bok vill jag se en film... ja, du fattar.
Nu ska vi se...

Nu är jag inne på skiva (vad blir det, en, två, tre. Tre blir det) tre. Jack lyckades avvärja mordförsöket på David, men satte sigsjälv "under arrest" på kuppen så att säga, han lyckades dock (naturligtvis) fly (med ett, vad är hon, restaurangbiträde. Nu sitter de och gömmer sig, nej, vänta nu stack han. Ja, de satt iaf och gömde sig, sen gick det fel, sen blev Jack jagad igen, men han lyckades fixxa fram (eller ja, han och han, det va ju nina som fixxade) en bil, så han flydde. Terri och Kim är (som alltid) fast (bortrövade), och Terri gick precis above and beyond "för familjens skull", så de kan "vara en lycklig familj igen, dethär pratar vi inte om nåmer". Den har vi ju aldrig sett förut...

Tanken va att det skulle vara skitkul att skriva en sammanfattning av vad jag kollar på, men det va inge kul, så ni får vara utan. Förlåt (men se serien om det är så jävla jobbigt då).

Öhh.. nu kom jag av mig.

"If plan A fails, you should have a plan B. Not a plan A recycled." / André Drazen.

Det är inte det vanliga "allt" som är fel, det är något annat.
Någonstans är det någonting som behöver rättas till
Allting, alla signaler överallt säger att det är något.

Idag / Black madonna.
Idag va min far initiativtagare och (tack förresten pappa) släpade ner mig i garaget för att se till att jag tar upp batteriet från min bil så vi kan ladda det så det inte (som nu) står helt utan ström så det knappt kan driva startmotorn ett helt varv. Just nu spelar det ju ingen roll, för nu ska hon ju ändå ingenstans (hon har utegångsförbud från och med denhär vintern så länge det är just vinter). Jag (jag vet att jag bara pratar om allt jag saknar, men det är allt jag tänker på just nu ok?) saknar verkligen att kunna åka ut med bilen. Men jag vägrar låta henne lida igenom minusgrader en gång till, stackars bil.

Jag minns dethär fotot så väl. För väl tror jag, för om jag bara fick makten att välja ett av alla tusen miljarder foton jag har på saker jag har gjort och tider i livet så skulle jag välja dethär fotot.
Och bara kliva rakt in i det.
Tillbaka igen.
Bara en gång till.

Den 10 januari höll jag ett väldigt dramatiskt tal till en vän om hur jag aldrig någonsin skulle handla på förbannade jävla Ica Supermarket (luthagen) igen. För deras kassörskor måste vara de sämsta och dummaste (som i osmart, inte "va hon dum mot dig?"). Jag har aldrig stött på en mindre passande personal än de (i förnedrande bemärkelse) stackars brudjävlarna på Ica i luthagen.

Anledningen att jag ens gick (går, men jag kommer till det snart, lugn) dit är att de (till min stora sorg) lagt ner min älskade konsumbutik (jag gillar inte coop/konsum) men den butiken va hur bra som helst. Det va aldrig någonsin folk där, och sakerna va inte sådär förbannat dyra (det i sig är ju förmodligen anledningen att de va tvungna att stänga igen). Men jag vill ändå ha kvar min konsumbutik, för jag har alltid handlat det absolut viktigaste som bara nödvändigtvis måste ta slut när man har som minst ork/lust/möjlighet att åka till Ica Maxi (där allt ska handlas egentligen för det är den enda butiken som ens är ett alternativ, allt annat är äckligt). Så närhelst jag behövde cola/toapapper/mjölk/blöjor (inte till mig då)/bröd/godis/whatev så va det konsum som gällde. Men inte nu längre. Nu är det enda som är kvar total ångest när något fattas (förutom cola, det går att köpa på statoil, thank god), för de två alternativen till närliggande mataffär som finns är antingen Ica Skitmarket och Konsum på ringgatan. Går jag in på Ica går jag alltid därifrån förbannad och går jag in på konsum går jag alltid därifrån med dödsångest över livet, för där inne är det bara vidrigt, personalen är jätteful (altså, nog för att de flesta här i världen är ganska osnygga men de inne på konsum ser faktist på riktigt ut som gammla troll), deras utbud (framför allt av vegmat) är något* begränsat och det de faktist har som skulle gå att äta ser ut som att det legat där sen innan någon gick in med fulsprutan**. Mögligt bröd, mögliga grönsaker. Och golvet där inne är alltid klibbigt eller halt (av något som någon spillt ut som sen i sin tur någon annan bara skitigt fullständigt i att torka upp). Nej, där inne är det äckligt. Så äckligt att jag hellre (altså... fyfan) går till Ica Luthagen, men jag blir fortfarande förbannad bara jag tänker på det.

Personalen (som ni kanske läste) är helt borta och sitter hela tiden (altså faktist, hela tiden) och pratar om sitt jävla smink och sina jävla killar och sitt jävla BJ*** (Aaaaargh! Jag blir tokig, va tyst för en gångs skull i era liv!) och en gång (faktist två) så hade de (hör här) SLUT på cola. Altså.. APOR!
Det som fick bägaren att rinna över va när jag va där den 10e januari och pantade flaskor och skulle köpa typ kaffefilter och avkalkningsmedel (totalt kostade det typ 80kr eller ngt) och pantkvittot va på typ 140kr. Då ter dig sig ju naturligt att man betalar sina typ 80kr med sitt pantkvitto på typ 140kr och får typ (huvudräkning) typ 60 kr tillbaka (blir det det? Vänta, jag får miniräkna.. Jo det blev 60! Ha!). Och sen är jag asduktig på att alltid dra mitt Icakort när jag handlar på Ica eller Statoil (för där kan man tydligen också dra sitt Icakort och få bonus, helt galet. Ica är ju inte statoil, men det funkar, bonus överallt) I vilket fall som helst, då säger (den uppenbart överkvalificerade, INTE) kassörskan att jag inte får bonus på mina vafandetnuvajagköpte saker för jag har redan fått bonus på panten. Jag höll på att trilla baklänges för det blev för mycket information på en gång, men sedan började jag idissla det hon sa. Okej, jag får altså inte bonus på mitt (typ) kaffefilter och (typ) avkalkning (jag är inte riktigt säker på att det va de två grejjerna, men något i den stilen. Något manligt). För jag har redan (häng med nu) fått bonus på pengarna på panten på flaskorna som jag betalade när jag köpte colaflaskorna. Nu blir det galet. Kolla:

• Hur vet de att jag drog mitt kort och fick bonus på colan när jag köpte den?
• Hur vet de att jag köpte colan på Ica och inte typ "Uppsala livs och video" eller något annat bra?
• Hur vet de inte att de har fel och jag har rätt?
• Dethär är ju helt sjukt.

Jag står som en idiot och bara gapar i typ tio minuter (eller sekunder, men jättelänge iaf) sen går jag in i combatmode, för dethär tänker minsann inte jag tåla. Jag kan ta det från microsoft eller banken eller försäkringsbolaget eller någon som kan detdär med att helt och hållet lura en på pengar. Någon med lite myndighetskänsla (microsoft i allra högsta grad). Men inte från någon som knappt ens är myndig (märk ordvitsen). Jag ställer ner mitt paket jag gick och bar på (med något jävligt coolt i), tar av mig mina handskar (vantar egentligen, men nu jävlar är det krig) och ber snällt om ursäkt till killen som står bakom mig i kön, för dethär kommer uppenbarligen ta ett tag, men han ser ut som att han är påväg att poppa popcorn för han tycker som jag att de är mongon och dethär ska vi gå till botten med. Jag kör, han skjuter****.

-Okej (säger jag), så jag får altså inte bonus för mina (se ovan) som jag köpte?
-Nej, precis (säger hon).
Sen förklarar jag (nedvärderande) det som står i punktlistan här ovanför.
-Men.. men ändå (säger hon, där fick hon mig. mongo)
-Så om jag först ger dig pantkvittot och får pengar och sen köper mina varor och drar mitt icakort, då får jag bonus på mina saker? (säger jag)
-Ja precis! (säger hon, skitstolt)
-Men... det är ju helt cepe (säger jag. Och förlåt om du har en familjemedlem eller känner ngn som faktist är CPskadad, jag försöker sluta använda uttrycket men det går inge bra).
-Altså.. nej. (nånting smart i den stilen sa hon)

Jag vänder mig till min killen-bakom-mig-i-kön och frågar honom om det inte är lite cepe åteminstone?
Jo, han håller med. Lite cepe är det. Så då gör vi så, jag ger henne pantkvittot (först måste hon ju naturligtvis avsluta hela köpet och slå bort det och börja om på ett nytt vilket inte är så jävla lätt, för det är typ två knappar på hennes kassaapparat som hon måste hålla reda på och det ser faktist (jo, faktist) riktigt svårt ut när hon gör det. Jag slår vad om att den ena är en self-destruct knapp och den vill vi ju inte att hon trycker på, så man får väl respektera att hon tar två år på sig. Jag blir imponerad av hennes skills tills jag kommer på att hon är en jävla apa, då är det inte lika coolt längre). Nu har jag tappat bort mig i paranteser. Hur som helst så får jag pengar för panten, ger henne mina varor som hon piper in, drar mitt ica kort, drar mitt betalkort. Så i slutändan fick jag som jag ville, men innan jag fick som jag ville va jag tvungen att bli förbannad typ tre gånger om utan att den första gången ens han gå över, så jag typ kokade när jag kom ut därifrån.
En tid senare så förklarade damerna på Ica Maxi att det minsann är så det fungerar på planeten Ica, skillnaden är att när de säger så så känns det unjefär som när Löjtnant H sa åt mig att göra något i lumpen som jag inte riktigt begrep varför vi skulle ta den krångliga vägen, men det är förmodligen jag som är dum som vanligt. Det är så det är, som att argumentera med en rasande byggnad med övertalningsförmågan hos ett godståg. Jag är liten, de bestämmer.

Så nu när jag ska handla småsaker kan ni ju föreställa er ångesten. Statoil för cola (inget mer, allt är för löjligt dyrt där, nog för att jag inte brukar vara så noga men, kom igen, tre hundra spänn för en liter mjölk?). Det som finns det är Ica Supermarket, Konsum Ringgatan och typ.. vadå? Unik? Bah.
Jag skulle vilja att de öppnade ett jättestort och fint och bra Ica i librobäck (nära mig). För min bojkott av Ica luthagen fungerar verkligen inte. Altså, den totalhavererade typ dagen efter hela denhär pantincidenten då jag kom på att jag behövde något viktigt och va tvungen att släpa mig hela vägen till den lilla Icabutiken från helvetet (det är till och med längre än vad det va till mitt bra konsum som dog). Skitsur gick jag och va arg på hela byggnaden och tog mina jävla grejjer som jag jävla behövde och gav dendär jävla bruden hennes jävla pengar och fick min jävla bonus och glömde ta en jävla påse som jävla vanligt.

Min enda (skitlöjliga) tröst som jag envist går och funderar på när jag är där inne är något min syster sa till mig en gång, hon sa att jag skulle träffa tjejen som jag ska gifta mig med i kön inne på Ica. (hon sa inte när eller vilken Ica, men hon sa det). Så där inne går jag omkring och är arg och nyfiken och förväntansfull och känner mig dum och ser sur ut. Jävligt moget.
Har jag kommit fram till poängen med dethär inlägget? Typ att Ica Supermarket Luthagen ska brinna i helvetet. Bra. Hej!

Se nu vad du har gjort, unjävel / The death of a coffeecup.
I morse när jag va uppe och rökte hade jag sönder min kaffekopp. Jävla skit, jag älskar dendär kaffekoppen. Den va min favoritkaffekopp, och nu är den sönder. Så nu måste jag ge mig ut och hitta en ny favoritkaffekopp, bara tanken gör att jag känner mig smutsig. För jag har en tendens att känna mig som att jag är otrogen mot mina materiella prylar när jag ersätter dem med någonting. Jag höll t.ex på att dö när jag lämnade in min ps2***** mot en xbox 360******, och nu, vadå? Ut och leta efter en ny kaffekopp, hur bra känns det? Var är min moral? Bara ersätta stackars... Efraim? sådär. Argh.

*****Ps2: Playstation 2, en sorts tevespelkonsoll.
******Xbox 360: en annan sorts tevespelkonsoll.

Ända sedan jag va liten har jag (som ni kanske märkt) vart väldigt fäst vid saker. Prylar. Mina älskade leksaker (må det vara Optimus prime, en tyrannosaurus rex, min bil, min bmx eller min xbox). Och alltid har alla saker jag fått eller köpt haft en liten brist, som ett litet produktionsfel. Jag minns att min första turtlesgubbe hade lite mindre färg i hans högra öga än hans vänstra. Det gjorde att han fick ett jättekonstigt ansiktsutryck. Ända sedan jag va liten har jag tänkt på det och det händer alltid. Just exakt den saken jag köper eller får, just precis den är den som har en liten (obetydlig för vissa, livsavgörande för andra) brist. Kollar jag sedan på mina kompisars (om de har en likadan) så har de naturligtvis inte den bristen, och åker jag till affären där saken inhandlades så kan man räkna med att de andra exemplaren är mer "perfekta" än just min (jag håller mig från att dra upp alla exempel, men tro mig, de finns). I hela mitt liv har jag gått och förbannat dethär fenomenet tills för något år sedan då jag kom till freds med det. Det är mina saker, mina inte helt perfekta leksaker. Mina, tänkta för mig och ingen annan.

Februari kommer att bli månaden från helvetet. Vi har kommit långt in i vintern, men vi är långt ifrån framme vid sommaren. Minnet av sommaren som va kommer över mig ibland (som typ ett godståg som spårar ur), framför allt när jag städar (varje dag). Jag undrar hur det kommer att bli nu, när verkligen faktist allt är annorlunda. Ingenting står på samma plats som i sommras utan allt har blivit satt ur balans. Det är drygt, för det finns ingen fast punkt längre, ingen konstant. Det är någon sorts omstruktureringsperiod nu då allting är fyllt av kansken och ingen vet riktigt hur det kommer att bli. Alla är påväg någonstans, inför någonting och ingen kan tala om för mig att allt kommer att bli bra. För ingen vet hur någonting kommer att sluta (det är klart att det kommer att bli bra). Men tänk om det bästa redan har varit. Vad händer om den sommaren som va, va den bästa? Vad finns kvar då?

Jag har ju glömt att berätta om min prestation.
Min fina Alien 3D poster (se inlägget om stockholm) va ju inte direkt en gedigen skapelse, redan kvällen efter så slutade den ytterst nödvändiga lampan att fungera. Jag hade visserligen tänk att jag skulle (på något sätt, efter mycket varsamt planerande) lyckas göra den så den inte gick på batterier, utan hade en egen kontakt in i väggen, så den kan vara tänd jämt (jamnt, hur va det nu?). Men det projektet fick en rivstart iochmed att lampan gick. Hm, oj, hur ska det gå. Jo, det gick såhär:
Claes Ohlsson, en strömconverter (från 220v till 3v), en telefonsladd (10m) och ett paket LED lampor (lysdioder). Det blandat med mina extrema elektrikerskillz gjorde att poster va i fullt bruk 24h senare, nu slocknar den däremot aldrig. Förän imorgon då jag tänkt byta LED dioden till en vanlig lampa då dioder har ett ganska riktat ljus och jag vill ha det med mer spridning inne i ägget. Så det blir en uppföljning på det projektet. Jag trodde faktist inte att det skulle gå så lätt som det gjorde, visserligen fick de 4 (av 5) första dioderna sätta livet till innan det funkade som jag tänkt, men nu lyser det. Ett poäng till mig.

Tro inte att du lever efter en perfekt mall och allt du gör är rätt och alla val du väljer är de rätta, hur du går, står, rör dig är så rätt och allt du tycker och dina värderingar är så jävla rätt, för det är det fan inte. Och om du nu verkligen absolut måste tro det, så håll hela dig för digsjälv och få inte mig att känna mig som raka motsatsen (som helt fel ifall du inte förstod det). För fan vad jag hatar dig ibland när du ska vara så jävla rätt. För du kan verkligen detdär med att få mig att känna mig fel. Som att allt jag är bara är fel fel fel. Och om det nu verkligen är så, låt mig slippa få det kastat i ansiktet. Låt mig få vara helt fel.

Jag har så jävla ont i huvudet och jag har haft det hur länge som helst nu. Det känns som att jag har en hel industristad i huvudet. Det går inte över oavsett hur länge jag sover, vad jag äter eller hur mycket jag än dricker. Det känns som att mitt blod är gröt igenom för små sugrör. Jag går på gränsen till över daglig rekomenderad dos på värktabletter så några fler sådana blir det inte heller. Inte för att de hjälper de få stackarna jag redan ätit.
Jag vill bara att det ska gå över så jag kan få sinnesfrid men jag kan inte sluta tänka på henne.

Hej mina bloggmongon! Nu är jag hemma igen.
Det blev sthlm, solo. Det va kallt som fan och mycket folk (fast ändå helt ok, kul med sällskap). Det är rätt skönt att åka dit ibland. Det är jävligt nära, men fortfarande inte riktigt hemma. Jag åkte dit med tom, platt, ryggsäck och kom hem med en full ryggsäck och en påse, för allt fick inte plats i ryggsäcken (sug på den ekonomiavdelningen!). Det va trist att det va så urplockat (som det alltid är, för de är för handlingsförlamade för att lära sig att ta in saker på lager) på skateaffärerna. OneOff hade inga byxor alls. (det är sant, om vi inte räknar snowboardbyxor, och det gör vi inte). Core hade, som alltid, enbart storlekarna David (pyttesmå) och Goliath (ja, ni fattar). Fan, för jag hittade två gråa DC hoodies* som jag nu måste hitta ett annat sätt att få tag på än att helt enkelt gå och köpa dem (junkyard** har de inte, jag har redan kollat). Damn.

Dendär militäraffären på samma gata va (som vanligt) utvecklingsstörd, men innan jag gick in dit han jag bli kär i kassörskan på Blue Fox*** (jag tror hon va kassörska, eller bara en jävligt van kund). "Hej, vill du gå på en dejt, typ bio och middag eller nått?" (troligtvis inte, jag går vidare istället). Nu till det roliga; (som kom efter att jag gått heeeeeela vägen dit, fan vad långt) På militaryshop köpte jag mina nya favoritbyxor. (ett par svarta 5.11, ät skit propper, ni har blivit ägda!) Jag vet att jag är rätt ensidig i min klädsel, men fuck you, dehär byxorna kommer jag att ha jämt (stavas det jämnt?) från och med nu. My god in heaven.

Efter MS (militaryshop förkortat, vilket är helt onödigt att förkorta om jag ändå ska förklara förkortningen i en parantes som är betydligt mycket längre än att bara skriva militaryshop. Titta, nu har jag t.om skrivit militaryshop två gånger, nej tre!) gick jag till min älskade, min finaste, precious, världens bästa science fictionbokhandeln****. Där inne tror jag faktist att jag skulle kunna stanna kvar exakt precis hur länge som helst. Jag vill krama hela butiken på en gång. Och där ska ni veta, där inne kan jag göra av med hur mycket pengar som helst. Om sci-fi bokhandeln skulle börja sälja cola, lucky strike och tevespel skulle jag flytta dit (hej, jag är tolv!). Där inne fanns allting som jag hoppades skulle finnas, det gör det alltid. Dethär är min officiella kärleksförklaring till sci-fi bokhandeln. Jag kan inte sluta. Iaf, här är vad jag köpte:

Dryg natt, jag brukar inte drömma särskillt mycket. Oftast när jag sover är jag så slut så min hjärna stänger av den lilla verksamhet den har helt och hållet. Men inte inatt tydligen. Inatt va det dags för att minnas allt som varit, det som aldrig kommer att bli igen. Det är som du skrev förut, "det är inte monster o läskiga typer, utan de jag jag tycker om som är världens jävla as."
Om det ska vara såhär det ska vara, då vill jag inte ens sova. För sådana nätter klarar jag mig bättre utan.
Cancernätter.

Idag har jag inga planer, jag har heller ingen ro i kroppen (den ro jag faktist trodde att jag skulle ha, men nej) så jag tror att jag tar mitt pick och pack och åker till sthlm. Kanske frågar jag någon om någon vill följa med, kanske åker jag solo. Förmodligen solo. Sen kommer det att bli kväll, och jag har lika många planer för kvällen som för dagen som för helgen som för nästa vecka som för resten av mitt liv.