Halva året.
Nu har snart halva (jävla värdelösa) året gått och det känns som att jag blivit en dag äldre.
För att det känns som att tiden står stilla. För att jag har slutat ha ångest över de fina dagarna. För att jag har slutat ha ångest över de fula. För att det känns som att det inte spelar någon roll egentligen. För att det ändå bara är samma sak hela tiden. För att det känns som att tiden står stilla.
Ingenting (metafor) kommer någon vart, ingenting utvecklas, ingenting förändras. Allting är bara samma sak hela tiden. Dagarna har börjat bli sådana dagar som jag kan ligga i sängen och verkligen försöka komma på varför jag inte bara ska ligga kvar (för att jag vill röka, för att jag vill duscha, för att jag hatar min säng, för att komma ut, för att komma iväg, för att komma bort, för att det låter, för att det är tyst, för att jag har ont i ryggen, för att jag vill sova, för att jag vill vara vaken, för att jag är så trött på att bara ligga här och vänta). För att det känns som att tiden står stilla.
Jaha, ok.
Må den utan skuld kasta första stenen (dunk, aj?).
Hej bullen, jag har ett problem. Det är så att jag har en blogg som jag nästan slutat skriva i och nu när jag ska sätta igång vet jag inte var jag ska börja någonstans. Det har hänt för mycket för att min dator inte ska klappa ihop och dö när jag börjar skriva ner det, det blir helt enkelt en för lång text. Så ni får helt enkelt gissa vad jag har gjort från och med senast fram tills idag.
Idag har jag i alla fall...Varit till stockholm i vad som kändes som det man brukar kunna kalla för en "snabbis". Fast det kanske inte va en snabbis, det kanske helt enkelt bara va ett vanligt besök fastän det kändes som just en snabbis för att det gick så fort. Kan vara så.
Hur som helst så (hör här) lyckades Maria (vem hon är och var hon kom ifrån är en såndär sak som ni får gissa) va snäll/ond nog att övertala mig att jag visst va fin i ett par jeans jag hittade (jag har jeans väldigt sällan nämligen och har fortfarande lite svårt att tänka mig ett liv utan benfickor att ha cigaretter och plånbok i, men det får helt enkelt fungera, för dehär jeansen va faktist riktigt dyra snygga) och ren tur va det för att annars hade det varit andra gången på väldigt kort tid som jag varit hela vägen till huvudstaden och kommit hem tomhänt, och det är ej acceptabelt.
(Magnus, notera nu styckesindelningen. Ser du hur det går när jag tänker på det? Här kan man ju inte ha nytt stycke det ser ju helt skevt ut) Vanligtvis för jag extrem shoppingotur med mig, varesig jag eller de jag är med hittar sällan någonting (fast oftast jag. Okej, alltid jag, de andra hittar alltid något). Men idag va det ombytta roller för idag va jag den som kom hem med en påse, maria fick nöja sig med en pytteliten jättetöntig påse med hårvård medans jag hade en stor (i jämförelse) svart med fräck text på. Hon lär få sitt i barco dock. Trots brist på allt så va det en sjukt bra dag, tack M. (Har ska jag egentligen byta stycke då tycker du? Ja, kanske det, men då ser det så spretigt ut och det viktigaste med denhär sidan är att den är snygg och inte korrekt och det är fan basta) Dethär inlägget känns så grymt krystat så jag nästan sitter och fundera på att inte publicera det, men det är åteminstone någonting och jag vill ju verkligen visa bilderna och de ser ju verkligen ensamma ut utan text, så den får väl vara kvar då. För tillfället.
Nu är jag tom.
