Semi

För länge sedan i en galax inte allt för långt borta.
Ända sedan jag under 1900-talet började lägga märke till graffiti som något mer än bara tjocka bokstäver och mycket färg skrivet på väggar runt om i staden så började jag lägga märke till målaren Semi. Då var det enkla former, snabbt målat med fåtalet färger inblandade. Sedan dess har det bara fortsatt framåt i full fart. En av de sakerna som gör att Semi framstår med individualitet är flitigheten och tillgängligheten. Han/hon (vad vet jag?) står bland annat för en utav Uppsalas mest centrala och äldre målningarna som fortfarande sitter kvar (måtte den aldrig bli bortsanerad). Jag minns inte när den kom upp eller exakt hur gammal den är, det enda jag vet är att den har blivit en del av staden lika mycket som min uppväxt i den.

Under 90-talet bestod Semis målningar mest av de (tidigare nämnda) enkla formerna med få färger ganska hastigt uppslängda (av naturliga anledningar) men även då kunde man se målarens sinne för vad som fungerar och inte fungerar och hans eller hennes enkla sinne för att mindre, i många fall, är betydligt mycket mer. Det är kul att följa Semis utveckling som målare från de tidiga målningarna till de senare mästerverken i 8-bitars-stil där han eller hon tydligt behållit den enkla, raka, formen men utvecklat en imponerande burkteknik och börjat använda sig av varierande men fortfarande enkla och raka färger, allt detta utan att flytta målningarna för långt från händelsernas (nåja) centrum.

39268-356

Individualitet.
Uppsalamentaliteten, en naivt förnekad, dold sorts jantelag blandad med identitetsförvirring där vi fostrar varandra till att dels inte sticka ut, dels med stora ögon observera världen runt oss i tron om att vi är väldigt uppkopplade och medvetna men samtidigt med ett förbud från att kopiera eller ens inspireras för mycket av varandra och andra är en inställning som präglar samtliga subkulturer i staden och graffitiscenen är inte på något sätt ett undantag från detta.

Detta gör att de individuella målarnas egna utveckling i många fall går väldigt långsamt då de dels inte tillåter sig själva att inspireras för mycket av varandra eller andra samtidigt som graffitin, precis som alla subkulturer och rent av alla innevånare i Uppsala saknar något som är eget och väldigt individuellt för just Uppsala. Kanske beror det på att Uppsala har en väldigt hög innevånaromsättning generellt, eller så beror det på att det helt enkelt är så saker och ting går till i den här staden. Det blir Uppsalas (sorgligt nog) ständigt återkommande moment 22 då det oftast krävs inspiration för att utvecklas, men samtidigt en egen grund att utvecklas ifrån. Uppsala i ett nötskal.

39268-356

Inga regler utan undantag.
Detta är, som du ser, naturligtvis ingen stenhård regel helt utan undantag och även om det skulle vara det så har vi flera självlysande människor här i staden som vägrar finna sig i Uppsalamentaliteten och inte heller här är graffitiscenen något undantag. Alls. Över huvud taget. Jag tror inte att det handlar så värst mycket om att våga gå lite utanför gränserna för faktum är att det värsta som kan hända är att de som håller Uppsalamentaliteten som en livvstil får känna av och försöka leva ut sitt eget behov av individualitet genom ett aktivt motstånd till trender. Där de får känna sig lite speciella och väldigt äkta genom att helt enkelt vända ryggen till förändring i ren rädsla för den. Det hela handlar snarare om att tillåta sig och andra att gå utanför gränserna och ramarna för det vi redan har, det vi ser varje dag över allt. För det som är inom ramarna har vi redan och vi ser det varje dag.

39268-355

Uppskattning.
Det är inte bara jag som fullkommligt älskar Semis målningar, de få som har fått se bilderna som du ser i samband med att du läser dethär (förutsatt att du inte är blind men då skulle du heller inte kunna läsa dethär) har gillat dem skarpt, men även två av de ställen som fått Semis målningar (bilden längst upp i dethär inlägget och den här nedanför) sa att de tyckte om dem och en av dem uttryckte sig såhär:

"Jag tycker om de fina färgerna och framför allt är jag glad att vi fick en sån fin"

En något oväntad reaktion faktist, men faktum är att denhär sortens graffiti, som är enkel utan att på något sätt vara simpel, uppskattas i väldigt stor utstreckning både av de som inte är djupt insatta i alla olika sorters graffitistilar som finns men även den erfarna graffitieliten. Hur som helst så är det väldigt roligt att se alla målares utveckling, hur fort eller långsamt den än går och åt vilket håll den än drar iväg.

39268-354

Uppsalainterview.
På den halvsovande graffitisidan capitalsthlm.com finns en ganska intressant interview med några målare från Uppsala om graffitin, mentaliteten och inställningarna bland målarna i och runt omkring Uppsala.

Läs den här.

Kommentarer
Postat av: mohammed

jag känner semilainen. han gillar att dricka öl å röka brajja å bete sig som ett livs levande rövhål.

2008-09-20 @ 16:22:51
Postat av: lifter

Sweet! Hälsa!

2008-09-20 @ 18:46:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback