lifter

• 67 § Lyktor och strålkastare får inte användas på sådant sätt att andra förare kan bländas.

• 71 § Vid färd på väg med bil, motorredskap klass I, tung terrängvagn, motorcykel eller moped klass I får i stället för halvljus användas annat ljus som är tillräckligt för att uppmärksamma andra trafikanter på fordonet. Detta gäller dock inte vid färd under mörker, i gryning eller skymning eller när väderleksförhållandena eller andra omständigheter föranleder att halvljuset behöver vara tänt. I dimma och vid kraftig nederbörd får dimljus användas i stället för halvljus. Sådant ljus som avses i första stycket, dimljus eller halvljus får inte användas samtidigt. Förbudet gäller inte vid färd med motorcykel under dagsljus.

Det känns som att jag går omkring i en dimma. Alla dagar flyter ihop med varandra och jag glömmer bort saker hur som helst. När jag tänker tillbaka på dagar så är det som en gröt av allting. Jag kan inte hålla tankarna i styr och hela tiden känns det som att jag är någon annan stans, och tittar på migsjälv när jag gör sakerna jag gör, och ibland tittar jag bort, då gör jag saker utan att jag ser. Jag vet att jag sover för lite, äter för lite, dricker för lite och jobbar för lite (eller va det för mycket?). Men det är inte det det beror på, det är något annat. Det är som att jag flyter iväg i tankarna och är någon helt annan stans långa stunder. Som att jag sover när jag är vaken och drömmer om att jag är på alla tusen ställen jag hellre vill vara på i mitt minne. Minnet av en bättre tid, förut. Minnet av Grimstad. (Jag hatar dig för spåren du har lämnat). Nu är det inget roligt. Jag vill tillbaka till skärpan från i sommras, bort från suddet som är idag. Man får aldrig använda halvljus och dimljus samtidigt. Helljusen visar för mycket, halvljusen är otillräckliga och för långt bort. Jag behöver dimljusen för att lysa upp det som är närmast. Det som är viktigt att se innan det är för sent.