sHTML
Även om jag på sätt och vis redan har börjat för länge sedan så vill jag fortfarande inte lova någonting annat än att det kommer. Så smått. Det är bara så fruktansvärt mycket att jag inte vet var jag skall börja, som det brukar vara när man ska försöka sammanfatta en stad där det bor typ vadå, två miljoner pers?
Nu målar ju inte alla två miljoner graffiti även om det vore en rolig tanke men graffitin är lika varierande som den är... jag vet inte, tom. På något sätt. Jag vet inte, jag har alltid fått en känsla av att sthlm är lite inne i en personlighetskris just efter som att det bor och vistas så fantastiskt mycket folk där så sticker ingen ut hur personlig denne än försöker göra sig.
Något jag tror mig veta om Stockholmare är att de, som jag skrev, känner ett väldigt krav på att framstå som äkta i en värld full av fejk. Alla mina vänner som ens bor i närheten av området lider av varavärstsyndromet eller har någon gång uppvisat tecken på det. Rädslan för att drunkna i allt likadant som är över allt. Det har ju sina fördelar, helt klart, ingen annan stans tvingas så mycket innovation fram som i Stockholm men ingen stans känner jag av paniken som där och då bor jag ändå i en stad som inget hellre vill än att få vara Stockholm. Men den galna besattheten finns inte riktigt här ute på landsbygden. Kanske har vi för fullt upp med att följa Stockholm (eller sitta på tåget på vägen dit) för att orka ha ångest över vår individualitet. Kanske vet vi inte ens om att vi vill ha en, kanske har vi en redan.
Jag vill förresten bedyra att jag bara sett en bråkdel av vad som finns så bli inte arg om jag trampar på någon öm tå, jag vet att det här är lite känsligt. Men jag får lite uppfattningen att Stockholms graffiti inte riktigt fattat vilken stad den bor i. Det är som att den tror att den bor i... ja, fan vet jag vad den tror men den känns inte riktigt representativ för staden för det är lite som att varje graffitimålning inte vill så mycket mer än att vara lika cool som alla de andra. Vilket gör att Stockholms graffiti inte känns särskillt innovativ utan mest bara.. hård. Och cool.
Jävligt hård. Och jävligt cool.
Men tänk dig en vägg full med lappar där det står "titta här!" och sen tänker du dig en tom vägg med en lapp som det står "vänd dig om" på, börjar du då ana lite var jag försöker komma någon stans? Om du inte gör det behöver du inte oroa dig, jag är inte helt säker själv men jag tror att det jag försöker säga är... att det är inte lätt att komma och vara unik bland en massa unika människor men det kan ju vara bra att försöka att vara bra innan man försöker vara unik. Altså, var inte unik för unikandets skull. För tänk dig om du tar den där lappen där det står "vänd dig om" och så sätter du de övriga lapparna på den första väggen. Den kommer att drunkna bland alla de andra men när någon väl ser den så kommer någon kanske att vända sig om och se omvärlden på ett annat sätt än innan.
Och jag som trodde att det här inlägget skulle handla om graffiti i Stockholm. Men så om alla andra svenska städer tittar på Stockholm, vilka städer tittar Stockholm på? Vilken stad vill Stockholm vara i smyg och vilka tror Stockholmare att de är?
Stockholm med dess Stockholmare skulle nog aldrig aldrig erkänna det men jag tror att jag kan vara något på spåret. Du vet det lika väl som jag vet det. Men om Stockholms graffiti inte är innovativ så har den inte utvecklats, den uppstod ju inte från tomma intet och den kom ju någonstans ifrån från första början, den var ju väldigt tidig i Europa och hur många ställen fanns den att komma ifrån? Inte många. Så om den inte är innovativ och inte utvecklats så måste den ju vara.. vadå? Originell? Äkta?
Jag vände upp och ner på min verklighet
I alla polisfilmer så får man guldklockor när man varigt duktig och jobbat länge. Jag har varigt duktig och jobbat länge men jag fick ingen klocka. Å andra sidan är jag inte någon polis heller men det jag fick var det mest krystade talet från den sämsta chefen jag någonsin haft i mitt liv, en bukett tulpaner (jag hatar tulpaner) och en liten nål som man skulle kunna sätta i sin krage och vara stolt över. Om man vore helt jävla dum i huvudet. För det var inget tal, det var ingen bukett med tulpaner (jag hatar tulpaner) och det var ingen nål. Det var en klocka som dånade så högt att mitt huvud kändes som att det skulle sprängas.
Jag tänkte att eftersom att jag bor i en utav Sveriges största universitetsstäder där man inte kan göra mycket annat än att plugga så börjar jag väl plugga... i Stockholm. Varför? För att graffitin på vägen till skolan är snyggare där. Eller för att det bara finns låtsasutbildningar i Uppsala (ja, förlåt, men det är sant).