Match.
Rond.
Nu vill jag ha bra grejjer. Jag vill vara ledig, och göra duvet "roliga grejjer" vad nu det kan vara. Nedanstående debattartikels huvudämne känns rätt lockande just nu måste jag säga. (tevespel altså, ifall du inte fattade det). Stackars jag har ju faktist inte fått en tillräcklig stund tevespelande på hela veckan. Stackars mig, jo, faktist. Det är synd om mig. Igår hade jag tid, men då satt jag och trixade med denhär sidan hela natten och glömde helt bort tiden. Och helt plötsligt innan jag visste ordet av hade klockan blivit gåochläggdignyss. Och det är på tok för sent. Så idag får jag skörda frukten av mitt misstag igår kväll. Men imorgon, då ska det spelas. Sebastian ska hit och spela TDU* med mig hela kvällen. Det lär sluta med att han spelar och jag tittar på, men det är lika bra det med. Bättre ibland till och med. Imorgon lär det vara bättre. Ja. Och ikväll blir det Cars med halva kattligan. (På bilden till vänster här ser vi katten Anna fördjupad i TDU*.) Det kan bli nice. Det är alltid nice med bitches. Kanske om jag har tur vill även de spela lite Xbox. Då blir den glad. Om jag inte är snäll mot min xbox kan man läsa om det på min xboxs alldeles egna blogg. Men nu är min lunchrast slut. Så nu måste jag åka och se tuff ut.
Livet ska ju (väl?) byggas upp av en balans av bra och dåliga saker. För varje två dåliga saker ska minst en bra sak hända iaf. Två bra för två dåliga vet vi allihop att vi inte kan förvänta oss, sluta nu. Men på senaste tiden har balansen varit helt brusten. Ingen bra sak på flera mils avstånd och de dåliga sa
kerna bara fortsätter att komma och komma och komma. Jag är bara så trött på att behöva kämpa med allt. Alltid detta ständiga kämpande. Min mor försökte trösta mig förut när jag va lite hängig med att envist insistera med att jag är en kämpe och ojojoj. Men det funkade inte så bra. För jag vill inte kämpa, och jag är ingen kämpe. En kämpe är inte något man föds till, eller något man är. Det är bara något man blir. Helt mot sin vilja. För motsatsen till att -kämpa på- är inte att ge upp och lägga sig ner och dö, helt självmant. Det finns ingen motsats. För det finns inget val. De enda som kämpar är de som inte har något val. Man måste, för alternativet finns inte. Och jag tror ingen som gör det har önskat det. Nu får jag det nästan att låta lite coolt, men det är det verkligen inte. Det är lika coolt som att behöva tända och släcka lampan 10ggr innan man lämnar ett rum, eller att vara förlamad från nacken och nedåt, eller att inte kunna tugga mat eller gå på toaletten själv. De sakerna är förmodligen värre än mina saker, men poängen är att det inte är något som är värt att sträva efter. Att bli härdad är inget jag tycker att någon ska önska sig. Eller se fram emot eller vilja bli. För coolt är det verkligen inte. Det är bara jävligt jobbigt.
kerna bara fortsätter att komma och komma och komma. Jag är bara så trött på att behöva kämpa med allt. Alltid detta ständiga kämpande. Min mor försökte trösta mig förut när jag va lite hängig med att envist insistera med att jag är en kämpe och ojojoj. Men det funkade inte så bra. För jag vill inte kämpa, och jag är ingen kämpe. En kämpe är inte något man föds till, eller något man är. Det är bara något man blir. Helt mot sin vilja. För motsatsen till att -kämpa på- är inte att ge upp och lägga sig ner och dö, helt självmant. Det finns ingen motsats. För det finns inget val. De enda som kämpar är de som inte har något val. Man måste, för alternativet finns inte. Och jag tror ingen som gör det har önskat det. Nu får jag det nästan att låta lite coolt, men det är det verkligen inte. Det är lika coolt som att behöva tända och släcka lampan 10ggr innan man lämnar ett rum, eller att vara förlamad från nacken och nedåt, eller att inte kunna tugga mat eller gå på toaletten själv. De sakerna är förmodligen värre än mina saker, men poängen är att det inte är något som är värt att sträva efter. Att bli härdad är inget jag tycker att någon ska önska sig. Eller se fram emot eller vilja bli. För coolt är det verkligen inte. Det är bara jävligt jobbigt.I vilket fall som helst.
Nu vill jag ha bra grejjer. Jag vill vara ledig, och göra duvet "roliga grejjer" vad nu det kan vara. Nedanstående debattartikels huvudämne känns rätt lockande just nu måste jag säga. (tevespel altså, ifall du inte fattade det). Stackars jag har ju faktist inte fått en tillräcklig stund tevespelande på hela veckan. Stackars mig, jo, faktist. Det är synd om mig. Igår hade jag tid, men då satt jag och trixade med denhär sidan hela natten och glömde helt bort tiden. Och helt plötsligt innan jag visste ordet av hade klockan blivit gåochläggdignyss. Och det är på tok för sent. Så idag får jag skörda frukten av mitt misstag igår kväll. Men imorgon, då ska det spelas. Sebastian ska hit och spela TDU* med mig hela kvällen. Det lär sluta med att han spelar och jag tittar på, men det är lika bra det med. Bättre ibland till och med. Imorgon lär det vara bättre. Ja. Och ikväll blir det Cars med halva kattligan. (På bilden till vänster här ser vi katten Anna fördjupad i TDU*.) Det kan bli nice. Det är alltid nice med bitches. Kanske om jag har tur vill även de spela lite Xbox. Då blir den glad. Om jag inte är snäll mot min xbox kan man läsa om det på min xboxs alldeles egna blogg. Men nu är min lunchrast slut. Så nu måste jag åka och se tuff ut.*TDU: Test Drive Unlimited, ett bilspel till spelkonsollen Xbox 360
med fenomenal multiplayerkapacitet över Xbox Live.
Kommentarer
Trackback
