lifter

Men som du kanske vet fungerar det inte riktigt så i storebrorstaden. Man kan till och med komma hem efter en heldag, ha skavsår, vätskebrist och fortfarande inte korsat sin egen väg en enda gång. Ska du dessutom ge dig ut och fotografera graffiti utan att göra din research ordentligt i förväg så får du vara beredd på att få gå ett par steg innan du hittar någonting. För med graffiti fungerar det så att den inte dyker upp helt magiskt i de områden som turistinformationen eller reklamkampanjerna rekomenderar och om den nu mot all förmodan gör det så kommer den att tvättas bort fortare än din snabbaste slutartid (min är en åttatusendels sekund, så fort går det om inte ännu fortare).

Graffitins självmord (eller elitistiska bakåtsträvande)
Så för att hitta den blir det altså en del vandrande i de otippade stadsdelarna. Igår var inte en sådan dag utan jag höll mig runt innerstaden och den mesta graffitin som jag hittade var saneringsskuggor på missfärgade husväggar. Lite tråkigt men inte särskillt otippat (nog om det nån gång?)

Det är hur som helst lite utav ett orosmoment när jag skall åka till en annan stad och fotografera graffiti eller gatukonst. För det är ingenting som skyltas med var det är, verkligen inte genom de officiella kanalerna men inte heller särkskillt mycket av målarna själva då de dels inte helt oväntat kan vara lite svåra att få tag på men även så är platserna lite hemlighållna innom kretsarna. För har man hittat en bra plats vill man ju inte att någon annan ska komma och måla på den. Därigenom håller konstformen sigsjälv tillbaka litegrann, men under omständigheterna går det ju att förstå.

Mitt val Vegetarian.
Jag är ju (som ni kanske inte har en aning om) vegetarian av lite olika anledningar som jag inte tänkte ta upp nu utan jag sparar dem till då jag har lite foton som passar ihop med hela den diskussionen (jag har lärt mig att stava!). Men något som går hand i hand med min vätskebrist är min näringsbrist. Den i sig beror först och främst inte på att jag äter för ovarierat (även fast jag gör det också) men mest på att jag äter för lite, för sällan. Det botas av ett par kosttillskottstabletter (får man ha fyra dubbelstavningar i ett ord?) som en av mina allra bästa vänner varit snäll nog att tvinga på mig.

Hur som helst, eftersom att jag inte äter lik så blir det alltid samma, ständiga problem när det kommer till att köpa färdiglagad mat (fastfood, restaurang, you name it) för att trots att vi lever i framtiden så är utbudet av vegetarisk mat fortfarande helt utvecklingsstört. Det går näst intill aldrig att hitta någonting som faktist är en ordentlig måltid utan det handlar oftast om en vanlig kötträtt med köttbiten borttagen (det vill säga det enda man får är tillbehör) eller fylld, ugnsbakad aubergine. Nu har jag naturligtvis ingenting emot inlagd aubergine, det är jättegott, men inte varje gång jag skall gå ut och äta. Är man då i en stad man inte forskat samtliga restaurangers vegetariska utbud blir det alltid problem när man ska hitta något att äta och det slutar oftast med typ.. bröd. Så jag var beredd på att behöva kompromissa mitt näringsintag när jag och min vän skulle försöka att hitta något att äta igår kväll (han är köttätare så för honom duger att äta unjefär vad som helst, uppenbarligen) men jag var verkligen verkligen hungrig.

Så när vi irrade runt på Södermalm så bestämde vi oss för att det enklaste sättet är att fråga en inföding. Sagt och gjort. De första vi fick tag på var från Nederländerna och kunde inte engelska, än mindre södermalms vegetarianmat. Efter däremot så sprang vi på en kille som vi frågade, han visste. Han frågade om vi ville ha vegetariskt eller veganskt (veganskt helst) och tipsade om "det enda alternativet" Hermans. Det blev lite knöligt med vägbeskrivningen och vi gick vilse men fick sedan reda på att vi var på fel berg av två killar på en bänk som nästan började bråka med varandra när de skulle förklara enklaste vägen till andra sidan Midgård (kändes det som). Så det var bara att börja gå.

Som tur är så är södermalms innevånare duktigt bortskämda med att få skjuts av sina föräldrar (eller vilken anledning de nu har) för något som de kallar "långt" är det vi vanliga kallar "inte alls särskillt långt, det tar kanske tio minuter att gå, max". Och även om det nu hade legat på andra sidan jordklotet så hade promenaden (eller säger vi vandringen?) varit värd det. Tio gånger om.

Mat för gudar (mig själv, till exempel).
För all god mat som jag någonsin (och nu snackar vi i hela mitt liv) har ätit skulle inte ens kunna hålla upp ett ljus mot maten som serveras på Hermans. Nu har jag suttit i tio minuter och försökt komma på något sätt för mig att beskriva för er hur bra mat de har utan att svära eller använda religiösa synonymer men det är helt omöjligt, maten som serveras där är helt enkelt så god. Jag har aldrig ätit så mycket mat på en och samma gång och jag är nu, snart ett dygn senare, fortfarande mätt. Det är kanske inte så smart att göra så, men det var så värt det och jag måste åka dit snart igen.

De har en buffé på drygt tjugo rätter av tidernas godaste mat (allting är vegetariskt, det mesta är veganskt), världens trevligaste (om än stressade) personal och en utsikt att dö för. Det spelar mig faktist ingen roll vilken ursäkt du försöker komma på, du helt enkelt bara måste åka eller gå dit. Det ligger på Fjällgatan 23. Ta dig till slussen och följ Katarinavägen upp för backen så ligger det en bit upp när vägen börjar svänga höger, det går inte att missa, speciellt inte om du tittar på kartan först.