Ett livslångt deltagande, del 2

Star Wars.
Ända sedan jag var ett litet litet barn (till skillnad från nu då jag är ett jättestort barn) så har jag alltid fastnat och kommit tillbaka till Star Wars och om jag fick välja en berättelse i alla dess medieformer att ta med mig till en öde ö så skulle tävlingen vara enkel. Star Wars är helt enkelt (tillsammans med ett par andra saker) det absolut bästa som finns.

Det hela började 1977 (det vill säga för trettiotvå år sedan) med den första filmen som är del fyra i filmserien i sex delar. Jag minns helt ärligt inte första gången jag såg star wars, men jag minns att jag satt på golvet framför teven så det var minst tjugo år sedan (mycket hände när jag var sex år gammal, inte mycket har förändrats sedan dess). Men jag minns hur jag totalt konsumerades av stämmningen som förmedlades genom mina stora pojkögon. Star Wars-känslan. Den oslagbara stämmningen som fäster sig så fort någonting för länge sedan i en galax lång, långt borta spelas upp.



Har du aldrig sett Star Wars?!
Jag blir fortfarande förvånad när någon talar om för mig att de faktist aldrig någonsin ens sett Star Wars. Det är någonting som är långt, långt borta från mitt förstånd hur man i hela sitt liv kan ha missat Star Wars. För något år sedan så fick jag reda på att min egen far aldrig ens sett en Star Wars-film. Troligtvis tyckte han att det fanns häftigare saker att ägna sin tid åt när han var ung. Som att till exempel lyssna på och klä sig samt klippa sig som valfri medlem i typ Beatles. Men det är ju inte så konstigt att han hade häftighetskomplex, han växte ju trots allt upp i en by som heter Huddiksvall (och kallas för "Glada Huddik"). Jag skulle också ha ångest. Inte så mycket så att jag ignorerar Star Wars, men ändå.

Jag kan ju inte påstå att jag inte ärvt med mig lite av min fars häftighetskomplex då jag har väldigt svårt för vissa delar av Star Wars. Det är ju nämligen så att Star Wars produceras av fruktansvärt skickliga människor som skriver en historia som har minst en del i sig som alltid passar någon. Därför finns det med humoristiska element i berättelsen som får min hud att krypa ibland (Jar-Jar binks måste dö, även om de yngsta barnen gillar honom). Jag vill se alla fräcka hjälmar (ja, hjälmarna är något av det absolut bästa i Star Wars). Alla rymdskepp, soldater, laserkanoner, rymdskeppsjakter, bomber, granater och explotioner. Jag vill inte se buskishumor i värsta Åsa-Nisse andan och jag blundar och biter mig i läppen varje gång de väljer att tvinga in något krystat familjefilmsmoment i min fina berättelse.

Men, det är mitt problem.

Däremot så kan jag (som jag skrev) inte begripa hur man kan välja att missa Star Wars (för det är ett aktivt val som varje människa gör. En rättighet de väljer att ignorera. En skyldighet som de väljer att inte utöva). Att använde "nej, men jag tycker inte om laserpistoler" eller "njae, jag är inte så förtjust i science-fiction" duger inte som ursäkt. Det duger som ursäkt att inte följa Star Trek, Battlestar Galactica eller.. något annat irrelevant. Men det duger inte för att skippa Star Wars.



Det som gör det så bra.
Star Wars har efter att de tre första filmerna (del fyra, fem och sex) bara fortsatt att fylla på med berättelser i Star Wars-universumet. Berättelsen följer en egen kanon och det är en term för ett gäng berättelse som följer en och samma linje och inte motsäger varandra utan tillsammans bygger på en redan existerande historia. Något som gjort Star Wars så bra är att upphovsrättsägarna är väldigt nogranna med att allt som ges ut som fyller på Star Wars-universumet följer en och samma linje och inte bryter ut från originalberättelsen. På det sättet så hindras historien från att motsäga sig själv.

Det ger Star Wars substans som gör att den skiljer sig ifrån de flesta andra sorters berättelser. Och som jag skrev så har berättelsen, efter att de första filmerna kom ut, bara fortsatt att fyllas på med nya berättelser som på något sätt (långsökt eller inte) är ihopkopplade till filmerna. Det finns filmer (spelfilmer, tecknade och dator-animerade), böcker, serietidningar, tevespel osv med små berättelser som fortsätter att bygga på den stora hela. Som fortsätter att fylla på Star Wars-universumet med historier som delar en stämmning, en känsla och en tidigare nämnd substans som gör att det teoretiskt sett aldrig någonsin går att tröttna på Star Wars. Det gör även att det inte riktigt går att säga att man inte tycker om Star Wars. Det är som att säga att man inte tycker om mat. Det är inte det att du inte tycker om Star Wars, det är bara det att du inte har sett eller läst rätt del av Star Wars. Eller så är du blind, döv och dum i huvudet.

Bland alla inbitna Star Wars-fanatiker så dyker det ofta upp kritik riktad mot skaparen av Star Wars, en herre vid namn George Lucas. Kritiken kommer oftast i den formen att han styr Star Wars universumet lite underligt. Men det går att förstå för han är en företagare och företagare vill per default tjäna så mycket pengar som det bara går med minsta möjliga ansträngning och är man upphovsrättsägare till ett så benhårt koncept som Star Wars så vore man bara korkad om man lät det styras hur som helst. Han vill se saker gjorda på sitt sätt och det är antingen hans sätt eller inget Star Wars alls.



Delad glädje.
Jag och min tjej har många saker gemensamt, andra saker inte. Men en av de mesta sakerna vi har gemensamt (om man kan säga så?) är just Star Wars. Det är (om man ser det lite enkelt) tack vare Star Wars som vi är ett vi och inte ett jag och ett hon på helt olika ställen. Vi delar smak i ett par saker och skiljer oss på andra saker men Star Wars kommer vi alltid tillbaka till med jämna mellanrum oavsett vad.

När vi kollade igenom hexalogin (alla sex filmer) så märkte jag hur olika vi tittar på och uppfattar det som händer. Hon analyserar karaktärernas roller jämfört med vårt eget samhälle, hur en karaktär framställs som en stark och självständig individ i den ena filmen men mer som en svag könsrollspräglad person i de senare delarna. Samtidigt sitter jag och väntar på att få se lite häftiga hjälmar.

För som sagt så hittar ju alla sina egna favoritkorn i berättalsen.

Men alltid när vi har tråkigt och börjar få lite halvdåligt med saker att säga så rinner vi ofta in på Star Wars. Oavsett vad det är för något. Ibland om något som hänt eller någon koppling som någon av oss inte riktigt begriper och ibland om hur våra alldeles egna karaktärer skulle agera och fungera i Star Wars-unversumet (för fantasin bryter inte mot några upphovsrättslagar ännu och vi håller oss alltid till den kanonistiska berättelsen). Det senaste tillskottet i tvådelad sysselsättning är konstruktionen av en alldeles egentillverkad version av sälskapsspelet Stratego, med helt självvalda karaktärer. Det finns nämligen redan ett officiellt Star Wars-stratego (då det alltid finns ett officiellt Star Wars-vad du än kan tänka dig) men det kom någon gång under dackefejden och är inte alls lika fräckt som våran egen kommer att bli. Däremot så är det en av oss som arbetar mer med det än den andra för tillfället för hon är betydligt bättre på att måla än vad jag är så jag agerar moraliskt stöd/otålig snorunge.



Det bästa med Star Wars.
Jag undrar hur många gånger jag skrivit "Star Wars" i det här inlägget. Om du räknar alla så får du en puss. Hur som helst, vad som är bäst med Star Wars är en tvetydig fråga som inte går att svara på. Stämmningen naturligtvis, men det faktum att berättelsen nu, trettiotvå år senare, fortsätter att fyllas på med saker som hände både innan, under och efter då filmerna utspelar sig i form av alla tevespel, teveserier och serietidningar. Det finns helt enkelt så mycket Star Wars att ta del av att jag inte ens hinner även om jag skulle vilja lägga all min vakna tid åt det.

Där är Star Wars helt unikt för jag brukar oftast fungera så att om jag hittar någon historia jag tycker om så vill jag dels aldrig att den skall ta slut och dels läsa och se allt som finns att läsa och se om just den historian. Vanligtvis så finns det inte mycket att hitta efter att filmen/boken/serietidningen är slut och uppföljare är få och långt emellan och om man av en ren händelse, mot all förmodan råkar hitta någonting som liknar originalberättelsen så har den fler hål och missvisningar än något väldigt håligt och missvisande och jag får oftast nöja mig med att se samma film om och om igen, läsa samma tidning om och om igen och sedan tänka själv vad som skulle ha kunnat hända om kanske, kanske inte.. Men inte Star Wars.

Många kallar det att mjölka en kassa-ko, jag kallar det jävligt nöjda fans.

Och för er som inte riktigt har koll, Star Wars handlar inte om ett gäng storhövdade minigubbar, de på bilderna är leksaker som är parodifierade avbilder av ett par karaktärer i filmerna.

Kommentarer
Postat av: Magnus

44 gånger!

2009-02-17 @ 18:19:49
URL: http://www.pixelpusher.se
Postat av: lifter

Ah, I o U 1 kiss!

2009-02-17 @ 18:37:51
Postat av: Hanna

Jag nämner inga namn, men det finns ju v i s s a som tycker att det lämpligaste sättet att lära känna någon är att FÖRST ta reda på personens dåliga sidor och SEDAN stifta bekantskap med övrigt. Jag vill minnas att hexalogimaratonen var för länge länge sedan, i ett primitivt grottstadium. Och analys av den andres Star Wars-behov och -fokus måste väl ändå också (utöver top10 Dåliga sidor) ses som ett livsviktigt steg om man ska bli nära vän/nånting med någon, kanske till och med så nödvändigt att det borde ingå i en grundlag eller sju. För jag menar...tänk om du helt plötsligt hade hufflat fram att du gillade de där poopslungande ewokerna för deras yttepyttegullighet. Då hade det ju blivit instant dumpning och motorsågen fram för att klyva soffan, teven och köksfläktslampan och det hade liksom blivit...jättedrygt.

2009-02-17 @ 20:16:20
URL: http://pushtheredbutton.blogg.se/
Postat av: Bits

fyuq, jag råkade skriva mitt riktiga namn, det håller ju inte.

2009-02-17 @ 20:18:01
Postat av: lifter

Haha, sjukt avslöjad.



Någon gång skall jag lära dig det här med spioneri bejbi.

2009-02-17 @ 21:05:36
Postat av: Matthias

Ahh...minns då jag var sex år och såg första filmen på bio :)

2009-02-18 @ 00:33:58
Postat av: Pwrfl Jedi

Oooh, får jag ta med mig mitt mikroskop till första lektionen? Sneela.



Åh, jag vill också ha upplevt den sanna Star Wars-explosionen, Matthias fuskar jue!

2009-02-18 @ 11:26:12
URL: http://pushtheredbutton.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback