Igenkännelse

På tal om igenkännelse...
Hej! Känner du igen mig? Jag skippar biten där jag ber om ursäkt för uteblivna inlägg, det känns tjatigt. Så jag fortsätter som om jag aldrig hade haft en paus på... inkubationstiden på ett människobarn (nej, jag har inte skaffat barn).

Jag rör mig ibland, sådär en gång om året, ut i Europa. Det låter vidsträckt, visst gör det? Men så rolig är jag inte. Det är istället så att jag och min kära dam blivit som ett par i övre medelåldern som åker, år efter år, till samma solresort. Skillnaden är att vi är i nedre medelåldern (i alla fall jag) och vi inte åker till någon solresort utan till Berlin år efter år. Första gången vi åkte dit var det jag som ville fota graffiti och graffitin är en stor del av våra resor dit då det är så enkelt att se så fantastiskt mycket graffiti på ett och samma ställe, att kolla om de gamla målningarna sitter kvar, om det kommit några nya och bara kolla av det generella läget. Nu har jag varigt där tillräckligt många gånger för att börja känna mig som hemma men hemma (Uppsala) är faktist inte så långt borta från Berlin.

...en 1&2 tag. Fålhagen. Hemma.
1&2
För ett par år sedan så började ett gäng kids (fan vet jag vilka de är) klottra sin tag "1&2" i stort sett över allt i hela Uppsala (ni som bor här vet vad jag menar). Jag har aldrig sett ett sådant engegemang hos taggare som hos dessa. Till en början så verkligen hatade jag 1&2 för att de gör så fantastiskt fula saker. Alla deras tags, alla deras målningar, allt är som gjort medvetet slarvigt och de är mer "trash" än "fint", de tycks gilla att förstöra mer än att göra fint (glöm inte bort att jag fortfarande är en gammal gubbe och jag fortfarande tycker att graffiti är bra så länge det är snyggt). Jag kommer inte att sträcka mig så långt att jag kallar det för skadegörelse men snyggt är det fan inte.

Hur som helst...

Efter ett tag så började jag vänja mig och till och med tycka att det är lite roligt med tanke på hur jävla över jävla allt det står "1&2" så det började väl bli lite igenkännelsesympati jag började känna för dem. Såpass så jag började tycka lite om dem. Unjefär vid den här tidpunkten åkte jag till Berlin första gången, när jag precis börjat tycka att 1&2s tags är "väl okej". Väl i berlin kliver jag av S-Bahn-tåget på Alexanderplatz och en av de första sakerna som möter mig är... ja.

...en 1&2 tag. Alexanderplatz. Berlin.

Jag har inte forskat särskillt mycket i 1&2. Jag vet inte vad deras grej är men jag tror att det är just det här, var över allt. Sen tror jag att det tar slut, det är inte så mycket mer. Kvantitet.

Emo.
Sen finns det en eller flera nya lirare som dels börjat något nytt och dels börjat göra det jävligt snyggt. De första jag såg dök upp här i Uppsala. De är figurer, de jag sett hittils förestället ansikten som är väldigt simpliciterade och väldigt.. ja, vad ska man säga.. artistiska. De är lite svåra att beskriva, jag frågade min bättre hälft om hjälp att beskriva dem och fick "ööh... linjeteckningar?" så det blir bäst om du helt enkelt kollar själv;

Filuren i centrala Uppsala.

 

Ovanligt klotter i allra högsta grad då de klart och tydligt föreställer något utan att vara klassisk graffiti och de dels inte bara är tag-klotter i vanlig tag-klotteranda. Till råga på allt så är de estetiskt atraktiva. Den första jag såg (den här ovanför) dök upp mitt i centrala Uppsala typ.. ja, jag kommer inte ihåg när det var men det var inte så fantastiskt länge sedan. Jag fastnade direkt för stilen och blev jätteglad när jag hittade ännu en i Luthagen (också det i Uppsala). Men ännu gladare blev jag när jag hittade...

 

Filuren i centrala Berlin.

 

Ja, mitt från ingenstans så dök en liknande filur upp längs en gata i Berlin. Det är inte riktigt samma sort, de tidigare två föreställer personer med stora läppar i profil, den i berlin är, som du ser.. ja.. som du ser. Det står "emo" på båda filurerna men med helt olika handstilar, dock så har båda en prick i o-et.

Mycket spännande är det. Det skall bli kul att se om det kommer några fler. Jag har ju aldrig varigt den som söker upp den som gjort målningarna och stoppar en interview i ansiktet på dem. Jag vill oftast inte veta vem det är som gjort målningarna, risken finns att deras personligheter förstör deras målningar (eller rättare sagt hur jag uppfattar dem). Jag har vid två tillfällen kommit i kontakt med de som målat grejjorna jag fotar och lägger upp här. I det ena fallet var det en bra person, i det andra fallet en jättedålig så med 50% risk att det blir sämmre så vill jag som sagt oftast inte veta, men vad det gäller dessa filurer så skulle jag verkligen vilka tankar, om några, som ligger bakom dem.

Kommentarer
Postat av: Eldslukare

1&2.. fortfarande! hihi...

2010-07-18 @ 21:58:45
URL: http://www.momojord.se/eldslukare

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback