Vi tog en sväng med bilen, del 2

Kronologi.
Nu har jag gjort bort mig. Ordentligt.
Jag lägger nämligen upp inläggen om våra besök i okronologisk ordning. Icke-rätt. Jag tror att du överlever. Det är nämligen så att vi åkte till Örebro som första stopp på vår korta roadtrip. Vi hälsade på damens gamla vän, spelade lite minigolf (ja, minigolf. Vad?) och tog det bara allmänt lugnt. Vi hade våra planer satta på att hitta alla övergivna grejjor efter Örebro. Lite visste jag.

Örebro 2023
En krossad ruta säger mer än tusen ord.
Minst ett par i alla fall. Det är nämligen såhär att i säkerhetsbranchen (larmbolag, vaktbolag osv) använder "En krossad ruta"-argumentet för att sälja in hela sin existens. Det går ut på att övertyga någon att om ett hus får stå med en krossad ruta så kommer den krossade rutan vara en signal för bovar och banditer att här är det ett hus som ingen bryr sig om (eller åteminstone inte är hemma i).

Det är ett skräckargument som går ut på att göra potentiella kunder rädda nog att de känner sig tvugna att köpa larm/väktarrondering. Och det funkar. För på vägen från Örebro så åkte vi förbi en sliten, övervuxen gammal byggnad... med krossade rutor.

Signaler...

 

Det är en signal. En signal att det kan vara värt att stanna till och titta. Det visade sig att det är ett gammalt mejeri som ingen vill ha längre. Det var, likt den gamla brandstationen fullt rivningsarbete på gång och de verkar ha jämnat en större del av mejeriområdet med marken redan och var som sagt i full gång med att riva ner de resterande bitarna. Men inte innan vi hunnit in och slå en kik.

Så lite hemligt smög vi förbi truckis när han var upptagen att demolera en vägg och vi hamnade inne i... ja, vilken del det nu kan ha varigt. Det såg ut som någon packeteringsdel eller motsvarande.

 

Vi gick åt andra hållet.

Däremot så hade stället troligtvis inte stått öde alldeles för länge. Visst hade tapeterna släppt och golvet var väl lite sådär, men bortsett från det och att alla rutor var krossade så såg det inte allt för sjaskigt ut. Kanske hade byggnaden dömts ut på grund av fuktskador, kanske skall det bli bostadsområde...


Cell #13

Det varen väldigt spöklik känsla där inne. Inte så konstigt kanske med tanke på att stället var så mitt uppe i sin verksamhet men fortfarande så öde. Sen kan det ju visserligen vara för att både jag och min förtjusande dam har en varsin fantasi som kan fylla i både små och stora luckor på faktan bakom platser vi befinner oss på och helt plötsligt så fick både hon och jag känslan av att det varigt någonting annat än mejeriverksamhet som bedrivits där.

Som att "mejeri" bara var en fasad.

Men är det så konstigt då? Då tapeterna släppt mönster så den ser ut som att den klösts ner. Där rummen betecknas som "celler" och det är släpmärken i dammet på marken. Jag vet inte jag, men det här med "mejeri" tror jag inte så mycket på.

Alla rum på de första tre våningarna stod vidöppna, uppslagna men när vi kom upp till vindsvåningen så stod där en generator av något slag och puttrade och strömsladdar leddes upp längs väggen och in bakom låsta dörrar. Det var dags för oss att gå där ifrån innan maskinens ägare kommer tillbaka, oavsett om det är mjölkis eller något från filmen "wrong turn".

Kedjorna och kroken som hängde över trappan. Bådar gott.

 

Naturligtvis är vi väldigt sansade och inte alls så dramatiska som jag överdrivet får oss att låta nu när jag återberättar detta. Vi sprang ut till tryggheten hos maskinerna istället för att stanna kvar i generatorrummet. Rivarna höll fortfarande på att jämna ett annat hus med marken så de såg oss inte när vi ostört gick över till.. ööh.. huset med skorstenen. Något som såg mer ut som en lagerlokal än en mejeribyggnad med lastkajer och.. sådana saker.

 

Krinkovs hideout.

 

Denna lokalen kändes väldigt mycket som något ur något tevespel. Något modernt krigsspel i någon hittepåstad där kriget precis brutit ut och man måste, som ensam kommandosoldat, bekämpa någon fiende med ett typiskt ryssklingande namn och sakta måste man smyga över det bråtestäckta golvet medans enorma stridsvagnar rullar förbi utanför och.. och.. fantasi.

 

Ja men helt ärligt


Så länge du inte sovit under en sten i hela ditt liv så är jag säker på att du vet att monstret kommer att hoppa på dig så fort du ställer dig framför speglarna ovanför handfaten. Det är så garanterat att jag inte ens gick så långt så det fick bli en bild från sidan istället. Något har jag minsan lärt mig av min tid vid tevespelen. Min Xbox räddade mitt liv.

 

Instruktionsboken till... en skyddsmask.

 

Nu var det ju och är det ju visserligen så att det här med att gå in på rivningsobjekt, framför allt samtidigt som de håller på att riva dem men att hitta en instruktionsbok till en skyddsmask kändes så förbannat klyschigt att jag inte kunde låta bli att fundera på att man kanske borde vara lite försiktig. Framför allt efter det som mötte oss i rummet längst bort...


Ja... Elektricitet.

 

Hanna brukar alltid påpeka att jag måste vara försiktig, att jag faktist kan göra illa mig och jag brukar tänka att "ja ja, raring, inte händer det mig något" men där stod vi altså inne i ett hus som skulle rivas, rivarna och rivningsmaskinerna tuggade i sig resterna av huset brevid och strömmen var fortfarande på. Helt plötsligt stod jag och glodde rakt in i en enorm manöverpanel med blinkande lampor och hoppande mätare med sladdar som välde som inälvor ur den ner på golvet.

Nu var det ju naturligtvis ingen fara, jag är försiktig. Det kommer inte att hända något men jag började faktist att fundera på att om jag nu mot förmodan skulle uppmuntra någon att ge sig ut på ruckelsafari så vore det ju rackarns tokigt att inte påpekat att fan, ni måste vara försiktiga. Det minsta ni kan göra är att tala om för någon ni känner var ni är på väg någon stans och hur länge ni tänker vara borta. Jag brukar glömma bort att göra det varje gång och åker gång på gång iväg till typ Tyskland och klampar runt på övergivna platser med bara min flickvän som vet var jag är någon stans och hon är där med mig. Som tur är så är hon bättre än mig och brukar tala om för sina föräldrar vad vi gör för någonting (in i minsta detalj) så jag åker lite snålskjuts på hennes ansvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback