Skräck

Vår skräck och rädsla är med oss hela tiden. Från rädslan att en olycka skall hända som får oss att kontakta ett försäkringsbolag och kanske döpa någon nära till “I.C.E” i telefonboken utifall att något skulle hända. Rädsla föder försiktighet. Kanske är det till och med hälsosamt att vara lite rädd. Kanske gör det oss till lite mer försiktiga och lite mer ödmjuka individer.

 

Skräck däremot är närme besläktad med panik än försiktighet

och är mer skadlig än positivt förebyggande.

 

Temat för denna (min första) veckas Fotosöndag “skräck”. Jag satt och funderade lite på vad vi kollektivt är rädda, nej, vettskrämda för och hur det har förändrats över tiden. Jag kom att tänka på det när jag gick förbi ett skyddsrum i källaren. Att generationerna innan oss var rädda för att Ryssen skulle komma och släppa kriget i huvudet på dem så de byggde skyddsrum i källaren och sen fick det vara bra så. Man skulle ha gott om tid (någorlunda) att samla ihop kärnfamiljen (som sagt, generationerna innan oss) och leda ner dem i källaren. Frun, de två barnen och kanske Mormor (Morfar är död sen länge. Han slet ut sig på bruket).



 

Men nu är det 2011 och vi kan skratta åt kärnfamiljen, skyddsrummen och rädslan för Ryssen. För liksom, vadå? Kärnfamilj? Sitta i ett skyddsrum och trycka? Ryssland? Kom igen. Nu för tiden har vi verkliga, farliga hot och knappast någon kärnfamilj. Vi är helt ensamma i ett hav av folk vi inte känner och det närmsta vi kommer en familj är en poke på facebook från någon vi inte träffat på sju år. Skyddsrummen har vi gjort om till förråd och Ryssland, ja.. de skulle nog köra i diket på vägen hit om du frågar oss. Inget hot med andra ord.

 

För något invasionskrig blir det ju inte. Det blev aldrig av. Skönt? Självklart. Men vi har en ny fiende nu. En fiende som är “mycket värre än våra tidigare fiender”. En fiende ibland oss. En fiende som inte bryr sig om sig själv utan nöjer sig med att ta så många av oss som möjligt med sig när denne dör. Helst när vi minst anar det. Terroristen. Vi byter ut vårt fysiska skydd mot övervakning, övervakning, övervakning och känner oss genom detta tryggare. Om alla kan se allt kan ingen gömma sig. Rent mjöl i påsen. Storebrors lillebror. Håll polisen i handen. Rör min kompis. Grip honom!

 

Jag undrar bara om de blivande kommer att skratta lika gott åt oss som vi gör åt de tidigare. Om vi över huvud taget kommer att få rätsida på oss själva om vi fortsätter att vända ut och in på oss.

 

Är det inte bättre att dö på våra fötter än att leva på våra knän? Jag överdramatiserar, jag vet. Men det är inte så långt bort. Vill vi vara USA eller England tillräckligt mycket kommer vi att bli det och det kommer att kosta oss så oändligt dyrt. För även om vi inte använder våra fysiska skyddsrum längre, tycker du inte att vi stänger in oss på så många andra sätt?




 

Det här inlägget och bilden är mitt bidrag till veckans tema "Skräck" på Fotosöndag.se

AsaiBackman hjälpte till att formulera slutet på texten.


Kommentarer
Postat av: Jonez

Mycket välkommet inlägg! Folk har snoozat på tok förlänge. Fridens - och fortsätt blogga.



/ 021Hndstls

2011-03-10 @ 05:30:01
URL: http://021handstyles.blogspot.com
Postat av: E 021

bästa bloggen jag läst, utan tvekan!!!

keep up the great work!

2011-07-12 @ 02:35:36
Postat av: Carina

Hej

Är intresserad av att använda din bild på en sajt om skyddsrum. Du kan väl kontakta mig.

2012-02-22 @ 11:05:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback