Tillbaka. Igen.

Vårens tema?
Vårens tema har verkligen varit att besöka de gammla platserna och gå i sina egna fotspår. Först upp (efter de sakerna man (och med man menar jag vi och notera att detta är en perentes i en perentes) gör här hemma i Uppsalat dvs.. inte så mycket) va Berlin (nu blev det verkligen rörigt. Förlåt, jag börjar om).

Först upp för återbesök va som du kanske läst Berlin, Fort Europas mesta graffitihuvudstad utan tvekan. Dels vad det gäller variation och fantasi men framför allt ren och skär kvantitet. Det är staden där kvantiteten faktist bidrar till en upplevd ökning av kvaliteten för även om inte (med undantag, naturligtvis) varje målning i Berlin är ett enskilt mästerverk vad det gäller färgkompositioner, former och det som i graffitikretsarna kallas för can-control (hur pass skicklig målaren i fråga är på att behärska sprayburkar vilket faktist inte är så fantastiskt lätt som man till en början kan tro) så ger den rena mängden en sorts upplevelse som i sig är imponerande. Visst, vem som helst (faktist) kan spraymåla t.ex en stol med fantastiskt resultat, men att måla på en tegel eller plåtvägg utan att färgen rinner eller skvätter ut där den inte bör vara kräver sin man eller kvinna (pk).


Men nu är inte det här ett inlägg om Berlin.
Det här är ett inlägg om den andra staden på listan. Staden var enligt vissa experter (källförteckning saknas, men påståendet har enorm trovärdighet) svensk Graffiti har sitt egentliga ursprung. Där svensk graffiti tog sina första stapplande steg, lärde sig gå och blev en egen stil, högt ansedd långt utanför våra gränser.

Staden som jag, efter det förra besöket, ägnade näst intill hela inlägget om något helt annat än just den stadens helt magnifika (ja, faktist) graffiti. Jag tror att jag nämnde några rader om Graffitin, men det mesta handlade om huruvida man inte ska äta djur eller inte (observera medveten felskrivning). Men som på samma sätt som det här inte är ett inlägg om Berlin så är det heller inte ett inlägg om vegan- eller vegetarianism. Det här är ett inlägg om Graffiti. Västerås graffiti.



Hela grejjen.
Varför det är så vet jag faktist inte. Varför hela grejjen är hela grejjen. Vad det är som är hela grejjen?
Jo, hela grejjen är att av någon okänd anledning så spottar just Västerås ur sig brutalt talangfyllda graffitimålare i liknande takt som de producerar fram garageband och andra otippade talanger för ett sådant till synes sovande, o-modemedvetet arbetarsamhälle som Västerås är.

För när man kliver av tåget/bussen (jag hatar att det inte går en ordentlig järnväg mellan Västerås och mUppsala) så fullkommligen osar staden av jantelag, kanske kommer det från arbetarna som går omkring sammanbitna med näven knuten i fickan eller så kommer det från urbanböndernas (människor med en lantismentalitet vars stad råkat växa sig stor nog att ha ett centrum eller motsvarande så det inte finns ett behov som kräver att alla av dem arbetar med jordbruk, men generna fortfarande ställer till problem när de ska behöva anpassa sig in i sin eget förvuxna härkomst. Det är riktigt hemskt, jag vet) stajlade bilar med interiörer klädda med wunderbaum kanske enbart för att dölja stanken av deras ursprung (epic fail?). Västerås är nämligen (som du kanske förstått) en jävla skitstad vid första anblick.

Men just det skenet bedrar. Rejält. För det enda som är värre än en liten jävla skithåla (enbart) är en liten jävla skithåla som tror att den är stor (Uppsala, Stockholm, Göteborg, Malmö. I den ordningen) för det är de enda städerna jag träffat (eller vad man nu säger) som vägrar klappa sig själv på bröstet utan tvingar resten av världen (Sverige i det här fallet) att göra det i stället. För faktum är att det bor lika många människor i storstadsområdet Paris som det gör i hela vårat land så att någon av oss ska sitta och hävda att någon av dem bor i en stor stad är minst sagt skrattretande och får en verkligen att fundera över om någon verkligen har förstått sin plats i det stora hela (jag kommer till vad det här har med någonting att göra över huvud taget alldeles strax).


För det är så här: Västerås tror inte att Västerås är en stor stad och skillnaden märks i att stora svenska städer så händer det inte ett jävla skit utan det är nästan som att alla bara sitter och vet att de bor i en stor stad och väntar på att någon annan ska göra något alternativt inte gör ett jävla piss för de tror att allt redan gjorts och de fötts in i en mentalitet om att allt redan gjorts och sagts och att det nu bara gäller att sitta på ett fik, dricka  en låtsaskaffedrink till hälften fylld med mjölk och bara njuta av att vara stor. Och därför blir det inget gjort, inget nytt och allt ser likadant ut.

Detta spiller per automatik över på samtliga kulturengagemang och subkulturer och det är ju ingen nyhet att en stad eller plats kultur inte är så mycket annat än innevånarnas mentalitet speglad. Skådespelad i en film, fångad på en bildsensor, skriven i en bok eller som i det här fallet... målad på en vägg.

För jantelagen som jag nämnde lite tidigare är långt ifrån isolerad till småbyggden. Jag skulle faktist nu vilja våga säga att det är helt tvärt om, att 00-talets jantelag spridit sig till tätorterna och näst intill helt lämnat glesbyggden åt sitt eget öde (det va så länge sedan jag va ute i en glesbyggd så jag har faktist ingen uppfattning längre, vem vet, kanske det har blivit som flugornas herre ute på landet, fast med ett gäng divor där den ena är bättre än den andra. Huu, hemska tanke) för notera att jag absolut inte har något emot stora städer så länge de är just stora och inte fyllda utav förhållandevis nyinflyttade bönder med mindervärdeskomplex och intimitetshandikapp. Ja Stockholm, jag tittar på dig.



Frihet.
Jag är helt säker på att det går att placera in allt jag skrivit ovanför på unjefär samtliga former av sub- och kulturkulturer som finns i det långa landet falukorv och därigenom utspritt över alla våra tät- och glesorter som vi faktist får skämmas lite över (allihopa) men vad det gäller (ja, du gissade rätt) graffiti så är den så extremt påtaglig i just Västerås för det är ju inte helt okänt att graffiti är en enda stor spegling av samhället (om man vrider och vänder lite på det).

För medans många städers graffitimålare går vallgravar i sina egna och deras storebröders fotspår (och i vissa städer helt och hållet tycks lagt av eller gått tillbaka till våra neanderthalande förfädrars varianter med grottmålningsliknande kritstreck etsar vad-det-nu-ska-föreställa på wherever (eng. uttal) så kommer Västerås graffitimålare i vad som verkar vara årligen att bara fortsätta att imponera till den milda grad att jag bara står och gapar.

Det är nämligen såhär att nog för att jag gått igenom min beskärda del av fames (fame: förkortning och vidareutveckling av begreppet "hall of fame" som används i graffititerminologin för att beskriva ett ställe där det finns väldigt mycket graffiti) så är inget likt mitt favoritfame i Västerås och det kan faktist vara mitt absoluta favoritställe att vistas i hela världen (sug på den du, resten av världen) för något av det bästa med ett graffitifame och det som gör graffitin så mycket mer levande är att på dessa ställen så är det inte bara väggarna som är täckta med målningar utan det är de små detaljerna i resten av stället som gör hela grejjen. Det blir en 360° upplevelse där hela känslan sprids till alla håll och kanter. Det är som att jämföra mängden utav en kvadratmeter jämte en kubikmeter. Det är den sista dimensionen som gör hela upplevelsen och det är just den som gör att foton på graffiti och graffitiutställningar på diverse museum kommer att vara bra som bäst, men aldrig kommer att kunna förmedla hela den levande känslan av att stå på en sedan länge övergiven plats, vara förmodligen den enda personen inom en kvadratkilometer och fortfarande känna att man är i sällskap.



För en tid sedan (ett par år sedan nu faktist, tänk vad tiden går) så hade jag lite ångest över att jag aldrig tycker om att fotografera så mycket som jag tycker om att fotografera allas vår favorit inte-riktigt-tillåtna konstform. Jag kände att på grund av ovanstående anledning (att graffiti är ett levande verk med mer djup än bara själva målningen och att det är hela atmosfären från omgivningen som ger målningen sitt liv. Visste du förresten att om du sätter fingret mot en graffitimålnings outline så kommer du att känna pulsen? Skoja). Var va jag nånstans? Jo, just eftersom det jag skrev i förra stycket så tyckte jag att det sög litegrann att fota graffiti ur den aspekten att jag aldrig någonsin kommer att kunna förmedla känslan av den grusiga betongen under fötterna, sticket i näsan av nymålat eller kittlandet i näsan av det dammigt gammla helt och fullt. Att hela grejjen inte kommer att komma med på bild hur bra kamera eller fotograf jag har eller är (har vad det gäller kamera, är vad det gäller att vara apan bakom den).

Och även om jag vet om att det inte är helt meningslöst så kändes det bara så konstigt att få beröm för ett foto på en graffitimålning och jag är fortfarande inte helt till freds med det utan berömmen skall till de som målade. Men sen så sade en god vän till mig att om inte jag gjorde det så kommer det verkligen inte att vara så många andra som gör det och om inte jag visar dessa bilder så kommer hundratals (faktist tusentals) gå igenom hela sina liv utan att få se dessa graffitimålningarna. Då kändes det genast mycket bättre, inte att få beröm för graffitifoton utan själva grejjen att göra det. Och även om beröm är kul så är det knappast något som behövs, jag vet hur jävla säker jag är med kameran (skoja).


Gömda fördelar och övertydliga nackdelar.
Alternativt ännu en fördel med att fotografera graffitimålningar trots att det är en väldigt väldigt liten tröst när man ser till förlusten. För bortsett ifrån att graffiti saneras bort (ingen nyhet här) så har graffiti en seriös mängd ironi i sin egen kultur för något av det värsta du kan göra i graffitisamhället är att måla över någon annans målning. Om du inte märkt övertydligheten så är det just precis här självironin kommer in i bilden för att det värsta man kan göra mot någon annans sak är att måla över den. Graffitins grundkoncept blir dess eget straff i slutändan och jag kan inte låta bli att tycka att det är så förtvivlat tråkigt att se det.

Och jag själv har även min egen beskärda del av självironi och det är tyvär inte den charmiga och positiva självironin som det innebär att till exempel kunna "bjuda på sig själv" eller kunna "se sin egen komik och kunna skratta åt sigsjälv" för faktum är att jag är extremt dålig på båda två av de sakerna. Hur som helst så som du kanske har märkt så finns, i Västerås, den absolut snyggaste och skickligaste graffitin jag sett i hela mitt liv. Ok? Det betyder altså seriöst snygg graffiti på ett seriöst oväntat ställe (första gången jag såg den, förra året). Mycket tack vare Puppet som har hållit igång i Västerås men först och främst tack vare Västerås starkast lysande graffitistjärna Pasha (notera att även om bilden i länken är liten så är målningen högre än en fullvuxen (nåja) människa) och även om jag inte vet vem det är som målat den så finns den absolut snyggaste graffitimålningen genom tiderna som med sina färger och integration med omgivningen (tapeten) bara lämnade mig mållös (och faktist fortfarande gör det) bara ett stenkast därifrån.



Ironi.
Och det är nu vi kommer till ironin som beror mig som jag själv inte tycker är ett dugg roligt. För till min stora fasa (faktist) så smärtade det att märka att det har varit dit någon... och klottrat på graffitimålningarna. Och ja, jag förstår att det låter lite roligt och att det egentligen borde klassas som "skoj" men vafan.. Nej, det är inte ett dugg roligt.

Graffiti är nämligen pinsamt litet utbrett här i Sverige. Hade det varit någon annan stad (jag nämner inga namn) så hade "platsbrist" faktist varit en befogad anledning att måla över någon annans grejjer, men att bara ta en penna och kladda helt i onödan känns bara så jävla onödigt. Visst, jag kan sträcka mig så långt som att uppmana någon att måla över något så länge det nya är snyggare, fetare och bättre än det som va där innan, så visst. Kör hårt.

Jag har ju ett par gånger försökt att hålla mig någorlunda neutral och inte peka på något och försöka sätta mig själv på piedistalen där den som får bestämma vad som är snyggt och vad som är fult får sitta, men nu skiter jag i det i och med att jag dels börjat säga vad jag tycker är snyggt och därigenom säger något om mycket annat. Och en annan anledning har varit att jag varit så upptagen med att debattera (för döva öron?) om graffitins vara eller icke vara att jag automatiskt ställt mig i en försvarsställning till all form utav graffiti var den än målats men jag måste ju faktist erkänna att jag tycker att en noggrannt gjord målning i färger som tilltalar mig är betydligt mycket finare än när någon tar en burk och drar längs en vägg bara för att de inte fattar bättre. Jag kan försvara tags i en graffitidebatt även om jag själv tycker att det ska mycket till för att en tag ska klassas som snygg (se ovan- och nedanstående exempel på när det är snyggt. Och jag fotograferar inte fula saker) då jag mest ser det som att skriva på ett tomt papper och konstatera att man inte kan åstakomma ett jävla skit. Men som sagt, jag försvarar det helst, alltihopa.



Regler, mina och andras.
För att sabba någons masterpiece är, var och kommer alltid att vara litet (eller mycket) utav ett no-no i graffitisammanhang. Man gör helt enkelt inte så. Men som med alla regler, oskrivna som skrivna, så finns det alltid mindre eftertänksamma som bryter mot dem (nej, jag har fortfarande inte glömt bort ironin med att bli sur över att någon klottrar på något jag tycker är fint, även om det är klotter från första början). Jag tycker bara att det är så olidligt onödigt. Kommer du till exempel ihåg de två bilderna från förra året som jag länkade till en bit ovanför (här och här)? Båda de målningarna är förstörda av någons korkade klotter (det är altså inte någon som målat nya målningar, det är någon som helt enkelt kladdat på dem). Där kommer vi dels in på en av de största fördelarna med att jag fotograferar graffiti, hur syfteslöst det än kan verka men sen kommer vi även in på nästa del av allt det här, nämligen mina egna regler.

Mina egna regler är egentligen inga särskillt dramatiska regler, men jag tänker berätta om dem ändå efter som att jag för första gången brutit fatalt emot dem. Det är nämligen såhär att även om jag efterbehandlar mina digitala foton så har jag som regel att jag aldrig ska lägga till eller ta bort någonting som inte va där vid fotograferingen. Jag har tänjt på reglerna förut (och tagit bort små blämmor och skit från huden på folk) och till en början hade jag till och med som regel när jag va ute och fotograferade att jag aldrig ens skulle flytta på någonting där jag är och fotar. Men vafan, fuck det! Visst, om jag är och fotar ett krig eller svält eller något så kanske jag kan tänka två gånger på att inte påverka något, bla bla bla, men helt ärligt.. om jag genom att lyfta bort någon liten pryl kan få en pang-bild att bli en kaboom-bild så tänker jag helt ärligt göra det. Och som jag sa så har jag nu även brutit mot mina egna digitala efterbehandlingsregler när jag tog bort fult jävla klotterkladd från puppets målning som du ser här nedanför. Jag erkänner och jag är fan stolt över det också för med risk att låta lite för fanatisk så... kom igen... det är en Puppetmålning (även om det kanske inte är hans mest komplexa någonsin). Killen är ju typ en kändis och en utav Sveriges första graffitimålare (motsvarande typ.. den svenska graffitiscenens Leo DaVinci eller något.. om jag kan säga så utan att trampa på några tår. Kan jag det? Nice!)



Nog om det. Nu blir det konst.
Varje gång jag ska skriva om graffiti som kontsform så får jag en bitter smak i munnen (eller skriver man bitter smak i fingrarna? Inte för att jag brukar stoppa fingrarna i munnen, men...) hur som helst så skriver jag alltid att det är en trött diskussion som egentligen inte leder någon vart för det är konst (efter som att allt som är formgivet kan räknas som konst, tillsammans med ett gediget hantverk så blir det ju faktist svårt att förneka. Och jag har precis refererat till graffiti som ett hantverk. Slå mig).

Och när jag ändå är igång med att referera till saker och ting så kan jag referera till det jag skrev i ett tidigare inlägg om att hitta graffiti samt det jag skrev tidigare i detta inlägg om att återvända till tidigare platser så har jag helt tappat bort mig vid det här laget. Jo, det va så här: Tänk dig ett konstmuseum eller en konstutställning (samma sak? Njae, men nästan) för hur rolig skulle den kontsutställningen vara om den aldrig uppdaterades. Sett den en gång, sen konkurs. Det handlar ju om att få folk att komma tillbaka till nästa säsong. Och det är precis det vi är inne i nu, 2009 års säsong av graffiti. Och nu pratar vi (jag?) ändå om en konstutställning som inte kostar någonting förän någon tar bort den, så den skulle vara helt gratis för alla att komma och titta på (så länge tillträde förbjudet är en skylt som du tar åt dig av). Och förutom extremt sällsynta fall då någon bötfällts för olaga intrång så är den ständigt pågående och ständigt förnyande utställningen Graffiti i Sverige gratis för alla. Och den pågår just nu, precis utan för din dörr.



2009 och vidare.
Jag undrar faktist hur året kommer att se ut och vad som kommer att bli av det hela. Någon gång för några månader sedan så nämnde jag att det kändes litegrann som att jag fotograferat in mig själv i ett hörn och blivit en alldeles för "nischad fotograf" i och med att jag med största möjliga majoritet enbart fotograferar graffiti och inte sådär väldans mycket annat. När jag skrev det så hade jag ett extremt sug efter att fotografera andra saker och det gjorde jag också till viss del, men efter det senaste besöket i Västerås så har jag fått mersmak för min gammla bekanta smak och vill i stort sett bara ut ut ut i skrivande stund och hitta mer av vår förbjudna sprayburkskonst.

Men på något sätt ska jag kanske försöka förändra det, åteminstone litegrann. Något som hade varit offantligt roligt hade ju varit att få med en faktisk graffitimålare här i bloggen, både på bild och i text men som du kanske förstår så är de dels lite krångliga att få tag på (då det är hela deras syfte) men även svåra att få att gå med på att ställa upp på bild. Men vem vet? Kanske får jag tur. Känner du någon eller rent av är du någon så kan du maila på adressen här till höger så kan vi styra upp något.



Ibland stöter jag på väldigt många människor som tror att graffitin i stort sett är utdöd eller har stått och stampat sedan någon gång på nittonhundratalet och inte är så mycket mer än bara tjockt klotter som folk ägnar sig åt när de är små och sedan växer ifrån och visst är det så att väldigt många målare växer ifrån eller på något annat sätt tvingas dela sig från målandet (barn och jobb har jag hört är stora feta anledningar) men tro för allt i världen inte att graffitin är död. Alls.

Faktum är att jag tycker att den blivit mer och mer levande de senaste åren än vad de var för fyra-fem år sedan. 2006 va ett riktigt höjdarår då det kom mycket nytt och mycket fräscht, 2008 va nästa topp (vad alla gjorde 2007 vet jag faktist inte) men även 2009 har, även om det inte gått så lång tid, visat sig vara ett riktigt höjdarår vad det gäller graffiti och jag börjar bli lite otålig inför min stundande semester (även om det är en evighet kvar) och med lite tur och fantastisk övertalningsförmåga så kanske jag kommer att lyckas ta mig hela vägen till Schweiz och lyckas leta upp någon av Smash 137s målningar, om det finns några kvar. Det vore överfett, långt bortom vad som rimligen går och beskriva. Men som sagt, med lite tur så kanske jag kommer att beskriva exakt hur fett det va. Vi får se.


Oh, förresten, om du nu verkligen är intresserad av att ta del av något annordnat graffitievent (typ utställningar eller motsvarande) så är ett kalasbra sätt att hålla reda på hur graffitin reser och rör sig (inte som ett konstant föremål dock, riktigt så enkelt är det inte) i Sverige och även utomlands att checka in Highlights (min rara sponsor) och deras nyhetsbrev, de fixar faktist ihop en riktigt fläskig bit med information som kommer med jämna mellanrum med allt från tips om var och när det kommer att vara graffiti eller gatukonstrelaterade utställningar runt om i landet men även en sammanställning av hur graffiti har nämnts i media den senaste tiden (på gott och ont). Nyhetsbrevet är helt gratis och finns på www.highlights.nu. Där finns även den fenomenala fransk/engelska tidningen Xplicit Grafx som nyligen kommit ut med ett nytt nummer med lite skit från Stockholms tunnelbana. Och jag är fortfarande helt ambivalent inför att skicka in några foton till dem. Trist vore ju att jag inte skulle få något betalt för dem, fett vore ju att få en bild med i Xplicit Grafx (vilket kanske inte är en fotografsensation då de trycker upp vilken skit som helst så länge det är en graffitimålning med på bilden, men de senaste sju nummren i alla fall har innehållit rätt många riktigt sjyssta bilder, så vi får se. Kanske där också.

Tack för att du läste.

Kommentarer
Postat av: hehe

Att du kallar min HE målning "snyggaste genom tiderna" lär väll vara rätt stark ironi om något. Hah. Men om det nu var serriöst menat så får man väll lov att tacka så ödmjukast, även om det är en minst sagt ofärtjänt komplimang.

2009-05-06 @ 02:12:23
Postat av: ..

Jajuste, måste också säga att detta är en jävligt häftig blogg och du tar sjukt snygga bilder btw. Props!

2009-05-06 @ 02:14:23
Postat av: lifter

Oj, nej jag va helt seriös. Visst, den är lite kladdig och så lite var stans, men färgkombinationen och hur du blandat in bakgrunden (tapeten) gör den helt oslagbar (hittills). Den är min absoluta favorit.



Kul att du gillar bloggen!

2009-05-06 @ 08:15:11
Postat av: Christian

Hejsan! Jag har en fråga som jag skulle bli glad om du svarade på. jag är fotograf och jag har ett foto-jobb i helgen, ska fota en bil. och ägaren önskar att det är grafitti som bakgrund. så; vet du något bra ställe i västerås där det finns någon snygg grafitti målning och där det kan stå en bil framför?



shysst blogg förresten! :D

2009-05-12 @ 09:29:42
Postat av: Momo

Helt grymt underbara miljöer du fångar!

2009-05-24 @ 23:54:29
URL: http://www.momojord.se
Postat av: Lifter

Christian, Det är inte så svårt att hitta, ge dig ut till lite indistriområden så dyker det upp ska du se. Kul att du gillar sidan!



Momo, tack!

2009-05-25 @ 07:53:48
Postat av: Anonym

bilder på erik himself efterlyses ! (:

2009-06-23 @ 18:07:54
Postat av: Anonym

Hmm, om gammla bilder kan intressera dig så finns det nog några här på sidan men det är så svårt att fota sig själv, det är lite som att kittla sig själv. Hur mycket man än försöker så kittlas det bara inte :)



Jag ska se vad jag kan göra.

2009-06-23 @ 18:51:19
Postat av: streetartwsr

Riktigt snygga bilder!

2009-07-31 @ 08:13:40
URL: http://streetartwsr.blogspot.com/
Postat av: Lovisa

Du får de vanligaste sakerna att se vackra ut.det är få som lyckas med det. Kommer med spänning följa din blogg !

2009-08-08 @ 22:46:24
URL: http://lovizan.blogg.se/
Postat av: lifter

lovisa, tack!

2009-08-09 @ 05:10:52
URL: http://lifter.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback