Nödingångar
Istid.
My ass.
Nu när vi är mitt uppe i typ The day after tomorrow så kan det ju vara lätt att känna att det inte finns någon väg ut. För ut innebär, ja.. du ser ju själv hur det ser ut, det går bara inte. Men oroa dig inte, det är vanligare än vad du tror. Helt normalt till och med för jag kan namnge minst en Daniel som känner precis samma sak som mig angående vintern. Som, precis som mig, förstått att det inte är något att längta efter för den där vykortsbilden av vintern som gemene man har föreställt sig i minnet inte existerar. Det är ingen Astrid Lindgren-vinter, ingen bjällerklang och inga slädspår med barn med rosiga kinder i snöbollskriget. Det är slask, oframkommlighet (ja, det är ett ord) och köldskador. Det finns dåligt väder och man behöver inte finna sig i att behöva klä sig efter det.
Det finns naturligtvis ingen bättre lösning, går man ut i shorts så fryser man och thats that. Men något kluckande "på med långkallingarna" behöver det inte vara. Man får gå i jympadojjor och bli sur för att man fryser om fötterna, det är okej. Det är bara norrlänningar (du vet, sånna som bor i norrland.. frivilligt) som får skylla sig själva. Men de kan inte rå för det, de förstår inte bättre. Resten av er har mitt medlidande.
Det finns naturligtvis ingen bättre lösning, går man ut i shorts så fryser man och thats that. Men något kluckande "på med långkallingarna" behöver det inte vara. Man får gå i jympadojjor och bli sur för att man fryser om fötterna, det är okej. Det är bara norrlänningar (du vet, sånna som bor i norrland.. frivilligt) som får skylla sig själva. Men de kan inte rå för det, de förstår inte bättre. Resten av er har mitt medlidande.
Den negativa regeln.
Den negativa regeln är en samhällsetisk oskriven "lag" som bygger på naturlig hänsyn och är fantastiskt bra. Den som till exempel inte vill ha sex slipper, om någon inte vill ha oljud (musik, radio, teve, borrning, whatever) är det bara att bita i det sötsura moraläpplet och sänka/stänga av.
Men precis som alla regler så har den ett undantag. Eller, det kanske inte är så mycket ett undantag som det är en baksida för om du är på den negativa sidan, den som inte vill, så har du inte alltid automatiskt samhällets förstående på din sida. Vill du till exempel under inga som helst omständigheter äta kött så är du automatiskt mål för en extremt brutal diskussion där du kommer att måsta förklara din avvikelse varje enskild gång du stoppar någonting i munnen tillsammans med någon som äter jävla äckliga lik. Allt på grund av att du skiljer dig från traditionen. Och skiljer du dig från traditionen så är du en främling och människor är enligt fabriksinställningarna främlingsfientliga tills de har fått lära sig att det inte är okej att vara fientlig mot en viss sorts främling. Men tills det utövats ett krig för att historieböckerna lärt oss från barnsben att det inte är okej att fiendeförklara en okänd sorts främling så kommer du att, om du avviker, måsta föra det kriget själv. Vare sig du vill det eller inte.
De enda som går någorlunda tryggt i meningen är altså judarna, resten av oss måste fortfarande akta var vi sätter foten. Okej, kanske inte, men jag försöker verkligen få fram en poäng här så ha tålamod.
Den negativa regeln är en samhällsetisk oskriven "lag" som bygger på naturlig hänsyn och är fantastiskt bra. Den som till exempel inte vill ha sex slipper, om någon inte vill ha oljud (musik, radio, teve, borrning, whatever) är det bara att bita i det sötsura moraläpplet och sänka/stänga av.
Men precis som alla regler så har den ett undantag. Eller, det kanske inte är så mycket ett undantag som det är en baksida för om du är på den negativa sidan, den som inte vill, så har du inte alltid automatiskt samhällets förstående på din sida. Vill du till exempel under inga som helst omständigheter äta kött så är du automatiskt mål för en extremt brutal diskussion där du kommer att måsta förklara din avvikelse varje enskild gång du stoppar någonting i munnen tillsammans med någon som äter jävla äckliga lik. Allt på grund av att du skiljer dig från traditionen. Och skiljer du dig från traditionen så är du en främling och människor är enligt fabriksinställningarna främlingsfientliga tills de har fått lära sig att det inte är okej att vara fientlig mot en viss sorts främling. Men tills det utövats ett krig för att historieböckerna lärt oss från barnsben att det inte är okej att fiendeförklara en okänd sorts främling så kommer du att, om du avviker, måsta föra det kriget själv. Vare sig du vill det eller inte.
De enda som går någorlunda tryggt i meningen är altså judarna, resten av oss måste fortfarande akta var vi sätter foten. Okej, kanske inte, men jag försöker verkligen få fram en poäng här så ha tålamod.
För jag vill verkligen inte.
Resten av oss avvikande får altså konstant vara beredda att försvara vårt utanförskap, vad det än må vara. Men oftast innefattar det att skilja sig från normen och inte finna sig i traditionen. Nu menar jag inte att det kommer en pöbel med facklor och påkar för att driva mig ur byn för att jag är vegan, men 2009 så har pöbeln bytts ut mot en grupp arbetare med jantelagen under kudden och påkarna har bytts ut mot hårda ord och ingen drivs ut ifrån byn, men definitivt ut ur gemenskapen, för man får ingen gemenskap med de man inte har allt gemensamt.
Anledningen till att jag över huvud taget sitter och tänker på dethär var att två av mina absoluta favoritmänniskor var här hos oss (jag och min bättre) och åt middag och när jag och Daniel gick ut och delade på två cigaretter så kom vi in på hur fruktansvärt det är med vintern och hur mycket ilska och oförstående som riktas mot en när man yttrar sina åsikter om årstiden. Att man nästan dör i folks ögon när man säger att man hatar vintern och de ser att man verkligen menar det.
Resten av oss avvikande får altså konstant vara beredda att försvara vårt utanförskap, vad det än må vara. Men oftast innefattar det att skilja sig från normen och inte finna sig i traditionen. Nu menar jag inte att det kommer en pöbel med facklor och påkar för att driva mig ur byn för att jag är vegan, men 2009 så har pöbeln bytts ut mot en grupp arbetare med jantelagen under kudden och påkarna har bytts ut mot hårda ord och ingen drivs ut ifrån byn, men definitivt ut ur gemenskapen, för man får ingen gemenskap med de man inte har allt gemensamt.
Anledningen till att jag över huvud taget sitter och tänker på dethär var att två av mina absoluta favoritmänniskor var här hos oss (jag och min bättre) och åt middag och när jag och Daniel gick ut och delade på två cigaretter så kom vi in på hur fruktansvärt det är med vintern och hur mycket ilska och oförstående som riktas mot en när man yttrar sina åsikter om årstiden. Att man nästan dör i folks ögon när man säger att man hatar vintern och de ser att man verkligen menar det.
Och varför? För att det skiljer sig. För rosenkindade snorungar fostras till att äta grisen, svepa ölen och älska snön. Men barn blir instinktivt vegetarianer när de får reda på att det är griseknoen de sätter i sig och sedan sätter deras alkoholiserade föräldrar ut dem i snön och säger åt dem att bita ihop och gilla läget för "vi bråkar inte, vi diskuterar" och det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder.
My ass.
Januari är inte lika med vårmånad
Statusuppdatering.
Ses.
Vi är nu femton dagar in i nya året (jag ska sluta tjata om det när det slutar kännas nytt när någon säger eller skriver tvåtusennio). Lite mer än två veckor har gått och det har fortfarande inte kommit något högtryck. Till råga på allt började det till och med snöa idag. Det måste klassas som världens sämsta vårtecken och jag måste klassa migsjälv som naiv som glider ut i jympadojjor och tunna strumpor och faktist förväntar mig att inte frysa. Det ser ju inte så kallt ut som det faktist är när man är inomhus och tittar på någonting helt annat.
Typ en utbildningsdevede (ja, devede) om blixtfotografering. Nu menar jag inte att bara skriva i ren frustration, men helt ärligt, internet är jättestort och man kan både lära sig och köpa skitmycket grejjer där och när man sedan inte får gå ut och sätta alla dessa saker i praktik, vilken fot skall man stå på då?
Typ en utbildningsdevede (ja, devede) om blixtfotografering. Nu menar jag inte att bara skriva i ren frustration, men helt ärligt, internet är jättestort och man kan både lära sig och köpa skitmycket grejjer där och när man sedan inte får gå ut och sätta alla dessa saker i praktik, vilken fot skall man stå på då?
Plus.
Ingen fot såklart, det är för kallt för fötterna. Och även om det inte gått så många dagar på året så har jag vid ett par tillfällen faktist packat ner alla mina grejjer i min rygga och gett mig ut och faktist helt ärligt trott att jag skulle klara kylan för att kunna utföra några av idéerna jag har, att för en liten stund få dendär kameran-över-axeln-känslan som sommaren är baserad på men vid alla (alla två) tillfällen så har jag kroknat, svurit och vänt hem igen. Snopen.
Man (och med man menar jag jag) får helt enkelt sätta sig (mig) på cykeln och ta sig (mig) till Centralgaraget. Där inne var det åteminstone (stavning?) varmt (nåja). Fast inne i centralgaraget idag så fanns alla element i en vanlig sommardags fotografering (förutom värme och graffiti då förståss). Det fanns skateboardåkarna som blixtsnabbs slutar åka skateboard så fort de får syn på kameran. Det finns de rara tanterna som stannar och väntar för att inte gå mellan kameran och det jag fotograferar (det är okej, gå du), de högljudda ungtupparna med tillhörande tjejer som till och med snabbare än skateboardåkarna tystnar och tittar ner i marken så fort de lägger märke till en (eller kameran).
Man (och med man menar jag jag) får helt enkelt sätta sig (mig) på cykeln och ta sig (mig) till Centralgaraget. Där inne var det åteminstone (stavning?) varmt (nåja). Fast inne i centralgaraget idag så fanns alla element i en vanlig sommardags fotografering (förutom värme och graffiti då förståss). Det fanns skateboardåkarna som blixtsnabbs slutar åka skateboard så fort de får syn på kameran. Det finns de rara tanterna som stannar och väntar för att inte gå mellan kameran och det jag fotograferar (det är okej, gå du), de högljudda ungtupparna med tillhörande tjejer som till och med snabbare än skateboardåkarna tystnar och tittar ner i marken så fort de lägger märke till en (eller kameran).
Minus.
Okej, en vanlig sommardag brukar det finnas några fler klassiska element i dagens klyschiga upplevelser men de ovanför var riktigt roliga att se. Att se att de finns kvar. Att se att allt inte förändras bara för att ett täcke av is ligger över hela världen (min värld).
Men jag kan ju naturligtvis inte låta bli att se det negativa i situationen och börja längta ihjäl mig efter den första dagen. Du vet, den dagen. Den dagen då jag inte väljer sida på gatan efter var det är minst spår i isen utan efter vilken sida som ligger i solen. Den dagen då jag tar av mig min luvtröja för att det helt enkelt är för jävla varmt i solen. Den dagen då det går att sätta sig ner var som helst och faktist sitta kvar. Den dagen då vi köper frukost och går ner till fyrisån och bryter isär bröd tillsammans. Du vet, den dagen.
Men jag kan ju naturligtvis inte låta bli att se det negativa i situationen och börja längta ihjäl mig efter den första dagen. Du vet, den dagen. Den dagen då jag inte väljer sida på gatan efter var det är minst spår i isen utan efter vilken sida som ligger i solen. Den dagen då jag tar av mig min luvtröja för att det helt enkelt är för jävla varmt i solen. Den dagen då det går att sätta sig ner var som helst och faktist sitta kvar. Den dagen då vi köper frukost och går ner till fyrisån och bryter isär bröd tillsammans. Du vet, den dagen.
Lika med.
Men fram till den dagen så är jag lite fängslad av allt det här. Även fast fängslad är lite fel ord och begränsad kanske är exakt vad jag letar efter så förmedlar fängslad min upplevelse av det hela lite bättre.
Men det går inte att göra så mycket åt (tro mig, jag har försökt) så det får bitas ihop ett tag. Jag brukar nästan aldrig komma ihåg den tiden mellan januari och typ.. februari. Nej, mer tiden mellan november och mars kanske. Med undantag för förra året då det var lite (lite?) turbulens just de månaderna så brukar det mest arkiveras som en suddig gröt av blaj och sen vill jag aldrig mer tänka på det igen, någonsin.
Men fram till den dagen så är jag lite fängslad av allt det här. Även fast fängslad är lite fel ord och begränsad kanske är exakt vad jag letar efter så förmedlar fängslad min upplevelse av det hela lite bättre.
Men det går inte att göra så mycket åt (tro mig, jag har försökt) så det får bitas ihop ett tag. Jag brukar nästan aldrig komma ihåg den tiden mellan januari och typ.. februari. Nej, mer tiden mellan november och mars kanske. Med undantag för förra året då det var lite (lite?) turbulens just de månaderna så brukar det mest arkiveras som en suddig gröt av blaj och sen vill jag aldrig mer tänka på det igen, någonsin.
Gånger pi, med alla decimaler.
Det är kanske inte världens häftigaste grej att gå med på att man lever i en stund som inte behöver kommas ihåg, jag har nog inte tänkt på det så förut. Men den här gången skiljer det sig från förut på ganska många punkter.
Den självdestruktiva cyniska brutalt negativa destruktiva whatever-iva människan jag brukade vara hade nog slagit mig på käften om den läste det här men den här gången så finns det faktist för mycket bra för att vilja eller ens låta det som är nu gå i historien som ett ingentingsudd av.. ingenting alls.
Det är kanske inte världens häftigaste grej att gå med på att man lever i en stund som inte behöver kommas ihåg, jag har nog inte tänkt på det så förut. Men den här gången skiljer det sig från förut på ganska många punkter.
Den självdestruktiva cyniska brutalt negativa destruktiva whatever-iva människan jag brukade vara hade nog slagit mig på käften om den läste det här men den här gången så finns det faktist för mycket bra för att vilja eller ens låta det som är nu gå i historien som ett ingentingsudd av.. ingenting alls.
Ses.
Just a little bit
Ingen är så rar.
Just nu ligger hon och sover. Hon blev nog lite trött efter nattfotoäventyret (som inte resulterade i något annat än seriös förfrysning för min del men ett par fräcka bilder för henne). Jag däremot har lite svårt att slita mig från datorn. Photoshop CS4 är lite för smidigt, musiken är lite för bra och kaffet är lite för gott för att jag ska kunna (men snart borde jag verkligen) släpa mig till sängen.
Än så länge har året inte hunnit gå så långt men de senaste dagarna är första gången jag varit ledig ordentligt sen i November någon gång förra året. Det är lite konstigt för det är nästan så att jag, suddad av jobbet, utbildningar och flytten glömt bort litegrann vad det handlar om. Vad det handlar om när det handlar om att jobba för att leva och inte leva för att jobba. Tack för att jag inte är arbetslös, i all ära, men någon måtta får det ju faktist lov att vara om jag får be. Men i December fick jag inte be, i December fick jag slita mig ut och in med ett gäng förändingar och en större mängd slit.
Just nu ligger hon och sover. Hon blev nog lite trött efter nattfotoäventyret (som inte resulterade i något annat än seriös förfrysning för min del men ett par fräcka bilder för henne). Jag däremot har lite svårt att slita mig från datorn. Photoshop CS4 är lite för smidigt, musiken är lite för bra och kaffet är lite för gott för att jag ska kunna (men snart borde jag verkligen) släpa mig till sängen.
Än så länge har året inte hunnit gå så långt men de senaste dagarna är första gången jag varit ledig ordentligt sen i November någon gång förra året. Det är lite konstigt för det är nästan så att jag, suddad av jobbet, utbildningar och flytten glömt bort litegrann vad det handlar om. Vad det handlar om när det handlar om att jobba för att leva och inte leva för att jobba. Tack för att jag inte är arbetslös, i all ära, men någon måtta får det ju faktist lov att vara om jag får be. Men i December fick jag inte be, i December fick jag slita mig ut och in med ett gäng förändingar och en större mängd slit.
Darth Vader
Och hon, min bättre hälft, hade det ju inte helt lugnt i December heller, men trots det så höll hon humöret uppe trots mörkret och pysslade om mig när jag kom hem och var helt slut, lyssnade skarpt när jag velade fram och tillbaka med hur jag skulle göra med mina saker och ting. Hon lagar mat åt mig när jag är hungrig, klappar mig när jag är trött och hon påminner mig om varför det är värt det i längden. Hon hjälper mig att längta istället för att sakna, för hur långt borta jag än är så är jag alltid snart hemma igen.
Och hon, min bättre hälft, hade det ju inte helt lugnt i December heller, men trots det så höll hon humöret uppe trots mörkret och pysslade om mig när jag kom hem och var helt slut, lyssnade skarpt när jag velade fram och tillbaka med hur jag skulle göra med mina saker och ting. Hon lagar mat åt mig när jag är hungrig, klappar mig när jag är trött och hon påminner mig om varför det är värt det i längden. Hon hjälper mig att längta istället för att sakna, för hur långt borta jag än är så är jag alltid snart hemma igen.
Det är ju så att jag inte är någonting annat än summan av mina erfarenheter taget genom mina värderingar (som jag fått av allt jag råkat ut för) och trots att det inte allid gått rätt så har allt jag gjort lett mig fram till där jag är nu och allting som har hänt har varit ingenting annat än så genomvärt det för nu sitter jag här men om bara några minuter så ligger jag och stjäl värme av någon som redan sovit i två timmar och haft god tid på sig att generera lite värme. My plan is complete.
För hon är det finaste jag har.
