Ghettobarn.

39268-122

Dethär är mitt kvarter.
Luthagens ghetto består av de enda två gråa husen i hela stadsdelen (därav ghetto, ait?), det är de enda två husen i hela denna övremedelklasstadsdel som är byggda i missfärgad betong, de enda två husen i hela denna stadsdel som ser ut som något från typ ett fattigt kvarter i Estland och ett av dehär två husen är det huset jag kallar för "mitt", det huset jag kallar för "hem".

39268-131Just "hem".
Jag har aldrig bott på ett och samma ställe lika länge som jag har bott här då min uppväxt bestod av ett enda flängande och hattande mellan adresser (Sandbackavägen, Kronovägen, Blomstervägen, Svartbäcksgatan, Vaksalagatan) i två städer (Umeå först, sen Uppsala). Jag flyttade hit med min far någon gång i slutet av 1900-talet. Han flyttade härifrån för något år sedan, strax efter att jag flyttat in i min lilla lägenhet.

Det har blivit till mitt hem nu och jag har börjat tycka väldigt mycket om mitt hus trots en helt värdelös hyresvärd och ett grannsällskap som mest liknar en cirkusutställning. Saker och ting fungerar verkligen inte som de ska i dethär huset, tvättstugor som går sönder lagas nästan aldrig, lägenheter står tomma mystiskt länge och lamporna går sönder ovanligt ofta. Det finns ett gym i huset som ägarna till alltid kommer i nya bilar som mer ofta än sällan kostar mer jag tjänar på ett år även fast gymmet oftast är folktomt, jag är helt övertygad om att det spökar i huset och tanten i garaget blir bara konstigare och konstigare. Det är mitt hus, här bor jag. Här lever jag. I mitt övremedelklassghetto.

Intryck.
39268-126Det är heller inget vackert hus, utsidan läste ni om alldeles nyss och insidan är nästan en katastrof. Väggarna i lägenheterna ser ut som att ingen brytt sig om dem sen de restes, trapphusets röda tema är helt skevt och golven i lägenheterna är rent deprimerande, jag hade däremot tur och fick någon sorts fejk-trägolv i min lägenhet som är betydligt mycket finare än de gråblågröna misärplastmattorna som ligger i resten av huset.

Om du skaffar en lägenhet här i huset så räkna med att du kommer att få behandla den unjefär som en bostadsrätt, dvs att vill du ha det fint får du fina till den själv. Att få hyresvärden att göra något tar oftast så lång tid att det är värt både arbetet och pengarna att helt enkelt göra det själv. Väggarna ser, som sagt, ut som skit. Kyl och frys ser ut att vara tagna från torpedrummet från en rysk atomubåt från kalla kriget och verkar drivas av någon sorts kemikalie från samma ubåt som förmodligen är strängeligen förbjuden sedan sjuttiotalet och vitvarorna i sig genererar nästan mer värme än både spisen och ugnen (sen att jag inte har någon ugn i just min lägenhet behöver vi ju inte direkt gå in närmre på).

39268-126

Uttryck.
Uppe på taket finns det något som (när man beskriver det) kan kallas för "takterass" om man vill få det att låta lyxigt, i verkligheten så ser det mer ut som en Ukrainsk fängelserastgård. Med armerat glas, rostiga metalldörrar och missfärgad betong ser takterassrastgården inte mycket ut för världen (eller värden för den delen) men för mig är den ett av mina favoritställen.

39268-123På en bänk som jag lagat med hammare och spik fler gånger än jag kan minnas, över snart en tioårsperiod, bland delarna från en isärmonterad mattpiskställning, murkna plankor som jag inte har någon aning om vad någon någonsin skulle kunna haft användning för, glasskärvor från den sedan länge spruckna utelampan och utemöbler i plast som verkligen ser ut som sju svåra år (se bilden till vänster), inringad av fönster man inte ser något igenom har jag min plats.

Men friden har blivit bruten.
Det har flyttat in nya (fler är väl rätt ord i och för sig) jävla mongon i huset nu och de har varit nogranna med att inte glömma att få med sig sin vilja. Och det de vill med sin vilja är att använda den till att skapa total missär på min rastgård. De har nämligen fått för sig att det på något sätt är okej att få rastplatsen att se hemtrevlig ut (med typ Astrid Lindgrens mått mätt). Jag hade ett rejält skräckögonblick när jag kom upp till mitt ställe och såg att det låg en röd-vitrandig matta under mina fina sjusvåraårutemöbler, det stod en vas med blommor på bordet, en sittdyna i blått tyg med vita sömmar och knappar besudlade min fina bänk, en grill stod brevid med ett litet grillbord i typ ek eller något annat bra skar i ögonen men värst av allt är den hängblomkruka som någon haft mage att hänga upp vid dörren ut till rastplatsen.

Dethär är någonting som definitivt inte är okej och det måste bekämpas på något sätt.

Men med alla brister till trots så är dethär huset min borg och det stället här i världen som jag tänker att jag kommer ifrån. Dethär är startpunkten för allting som är och jag har kollosalt många minnen (både bra och dåliga) härifrån. Det är här jag bor och här bor jag väldigt bra, även fast jag vill härifrån.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback