lifter

Du kanske kan, men för mig är det stört omöjligt. Jag kan bara inte låta en dag som idag passera utanför fönstret. Så som jag har längtat mig igenom en (som jag upplevde det som, även fast den kan beskrivas som "mild" av SMHI, historieexperter och soldater från finska vinterkriget) helt olidligt oändlig vinter. Jag lovade migsjälv, när jag låg där, ensam och rädd, under en gran i två meter snö i de norrlänska skogarna, att jag aldrig aldrig aldrig (märk mina ord) ska klaga på att det är för varmt ute någonsin igen.

Det har jag heller inte gjort sen dess (jo, det har jag säkert, men inte vad jag minns och om jag nu gjorde det så tar jag tillbaks det, jag menade det inte) och något jag blivit extremt bra på är att uppskatta de saker jag har och inte glömma bort dem i dimman av det jag saknar. Jag har lärt mig att det framför allt inte någonsin under några omständigheter är synd om mig så länge jag har mat på bordet, en säng att sova i och tak över huvudet. Jag har lärt mig att (som sagt) uppskatta de saker jag har för jag vet aldrig när de slits ifrån mig (eller går självmant för den delen) och jag har lärt mig att ingenting någonsin som jag utsätts för kommer att vara jobbigt så länge de ovanstående sakerna finns med i ekvationen (mat och tak och det, inte prylar. Prylar är bara bonus. Om än livsviktig bonus, så är de bara en bonus) och jag använder mig av allt jag lärt mig när det kommer till att överleva. I en isvak, i en frusen skog eller i storstadsdjungeln. Om jag använder mitt huvud kan jag klara av vad som helst (borde jag ställa mig framför spegeln och tala om för mig själv minst en gång om dagen).

Det är tur att jag är så trygg i min asexualitet, för killen inne på fjällräven (eller vad butiken nu heter, dendär vildmarksaffären vid ån där brevid trolltyg eller vad det nu i sin tur heter) kollade konstigt på både ett och två sätt när jag stegade genom butiken och plockade åt mig en rosa nalgeneflaska (jo, det är en flaska, inte en burk) och när jag skulle betala så sa han "det kommer fler färger när som helst" och såg nästan besviken när jag svarade "rosa blir bra".
Fördelen med nalgeneflaskorna är att de är väldigt stryktåliga, tål både kalla och varma vätskor, har en stor öppning (lätt att fylla, lätt att tömma, lätt att diska) och framför allt inte lämnar plastsmak i det man har i. Det är därför jag ville ha en sån, inte för att den är onödigt dyr och svår att försvara moraliskt.
Nejdå, jag lovar.

De är röda (jag har bildbevis som jag har gömt här på sidan). Hon har förresten kommit hem nu och det är mycket bra. Skorna hittade hon i Göteborg och det är något speciellt med dem (inte bara att det är hennes). Det är några celebs som gjort nån kollektion (ja, jag använder det ordet nu och jag köpte en rosa flaska, okej?!) med bara röda saker. Jag tror att den (kollektionen) kallas "Red Devil" och pengar ska tydligen doneras till AIDS / HIV forskning om jag inte minns helt fel.

Hon (Kristin) har i alla fall babblat på hur länge som helst om dehär röda skorna och nu äntligen har hon hittat dem. Inte helt oväntat passar hon extremt bra i dem (som ni ser på bilden, eh?) och jag ångrar mig lite att jag inte tog tillfället i akt att först och främst fota hela henne men även hennes bling-klocka som matchar hennes nya skor (och hennes personlighet) men kanske (om jag har tur) kommer jag att träffa henne igen, då kanske jag kommer att ha huvvet med mig och minnet nerpackat så jag får det gjort. Kanske på lördag (med lite tur).

Mycket mer än så hann jag inte med idag innan det va dags att snopet åka och jobba ännu en värdelös kväll (men vi glädjer oss åt att det är en av de sista). Fast om jag ska vara ärlig så va det inte så jobbigt att jobba ikväll. Att det är en av de sista gångerna är en ganska bra motivation.