Från motorvägar till trottoarer

Svårtattlåtabli, 100km.
Tanken va att jag inte skulle åka till Gävle denhär gången utan stanna kvar i Uppsala och fixxa iordning med lite shit härhemma, men igår kväll efter jobbet gick det inte riktigt att stå emot längre så jag dammade av (bokstavligt talat, stackars bil) Magdalena och styrde med nästan tom tank norrut mot en tjej som lovat någonting om kärlek och lasagne om jag kom dit. Jag såg framför mig hur lång tid det skulle ta att dona iordning med bensin (jag tankar lite speciell bensin i min bil, bara den bästa, men den är lite knölig att få tag i då den bara finns på Shellmackarna och just de mackarna är långt ifrån överrepresenterade när man väl letar efter dem) så jag bad en bön och styrde ut på E4 i hopp om att det skulle finnas en mack snart. Det gjorde det verkligen inte (halvsanning). Det fanns ju mackar, men ingen som va bra nog. Ingen med 99 oktan.

39268-180

Nålen stod strax under en centimeter från tom tank (det säger dig jättemycket förstår jag) och när jag kört en bit hade den inte rört sig alls så jag, dum som jag är, hoppades och nästan trodde att den skulle räcka hela vägen fram. Där fick jag kvittot på att jag inte kört min bil på jättelänge för jag hade glömt bort att min bensinmätare lever ett eget liv och den lever ett jävligt retligt liv. Den tycker att det är kul att nästan fastna och få en att tro att man kör en brontosaurusbil som inte drar någon bensin alls nästan tills den lyckats vagga in en i en känsla av att man är trygg och allt är lugnt, då hugger den en i ryggen och sen BANG, helt plötsligt sjunker den jättemycket på en gång och då jävlar är det bråttom. Jag han nästan bli rädd (betoningen ligger på nästan, jag är knappast en rädd kille, jag äter ju spenat nästan en gång i veckan. Att det är babyspenat låter vi vara osagt) och precis när jag trodde att hoppet va ute så kom den, som en skänk från ovan. Världens minsta lilla shellmack mitt ute i ingenstans (nästan mitt emellan Gävle och Uppsala, se bilden ovan för avståndsreferens). Det högg till i kroppen när jag kom på att det är den shellmacken i hela Sverige som inte gick med på tanka-mycket-och-få-denhär-muggen-och-med-den så-dricker-du-gratis-kaffe-året-ut, men jag hade inget val än att stanna och tanka.

Men nog om resan.

39268-179

Betongpåriktigt, 0 km.
För sen efter ett tag kom jag äntligen fram med en mp3spelare i bilen som spelar sammanträffandesspratt i en stad som luktar sommar genom mina nervevade supersportbilsrutor. Jag trodde jag hittade bättre men hittade trots allt mindre dåligt än det kändes som att jag skulle och efter inte för mycket men, bara ett par om så kom jag äntligen fram till världens finaste höghus med en tjej som stod och vinkade på balkongen och jag tappade känseln i benen när hon höll båda sina löften... i köket, i hallen, på balkongen, i soffan och i hissen upp och ner och upp igen. Och nej, vi åt inte lasagne i hissen. Jag trodde att min dåliga dag jag hade på jobbet (jag glömde skriva om den, men den är så ointressant och konfientiell att jag skiter i det) skulle hänga kvar och att min kväll skulle bli förstörd av mitt dåliga humör och jag va nära på att be om ursäkt i förväg till henne, men sen fick hon mig att skratta och jag glömde bort vad det va jag skulle säga.

Om och om igen.

Kommentarer
Postat av: Hannie

Nu sitter jag här och ... öh, ligger igen. Du har golvat mig ännu en gång baby! Det finns inga fina ord över att säga just nu, du tog dem allihop! Fina, fina du!

2007-08-15 @ 13:16:24
URL: http://cedella.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback