lifter

Jag har haft ett dilemma med min mobiltelefon, eller rättare sagt kameran i mobiltelefonen. Det är det moment 22 som blir när en kamera ska fota sigsjälv, det blir vad som brukar kallas för svårt. Men eftersom att Hanna har (som ni kanske märkt) tagit med sig sin bad-ass digitalsystemkamera som jag blivit halvt (helt) förälskad i och bara gått och burit runt på de senaste dagarna för att jag äntligen kunna bestämma över saker som skärpa, zoom och.. ja, skärpa och zoom. Skärpan går ju att påverka litegrann på mobilkameran, men komigen, till vilken grad liksom? Låsa skärpan på något och sen hålla in knappen halvvägs medans man flyttar kameran är liksom inte coolt, det är bara budget. Och digitalzoom är förbjudet. Hur som helst, nu har jag äntligen fått ta ett ordentligt kort på min mobiltelefon och.. ja, nu kom jag av mig. Eller det kanske jag inte gjorde, det va nog allt jag ville få fram i dethär stycket (Hej Magnus!). Som en bonus i dethär stycket kan jag tala om att köpa en egen mobiltelefon höll jag på att skriva, digitalsystemkamera menar jag ju naturligtvis för en mobil har jag redan. Det har hur som helst hamnat högt på prioriteringslistan. Jag vill ha en Nikon. En Nikon D80.

I forget about this evil world when she hold me.