These walls don't lie.
Och mina väggar är A4 papper när jag håller om dig genom ettor och nollor.
Tio mil känns betydligt kortare med hjälp av mobiltelefoner och msn, det va ju trots allt så det hela började för vad som känns som en självklar evighet sedan men snart börjar dra ihop sig till oj, en hel månad men shit, när hon bara sitter och tänker på någonting så är hon något för vacker, sen tittar hon upp på mig och hela hon skiner upp, hennes ögon gnistrar och det känns som att hon ser rakt igenom och det enda jag vill göra är att låta henne se allting som hon letar efter i mina ögon så länge jag får titta tillbaka rakt in i hennes. Hon får mig att känna mig som att jag blivit påkörd av ett godståg och tappat balansen samtidigt. Jag är helt livrädd och kan nästan inte andas och ännu mindre låta bli henne.
Hur skulle jag kunna liksom?
Bäst just nu är mina resor fram och tillbaka från Gävle (framresan är mycket mycket bättre än den trots nödvändiga, rätt trista tillbakaresan) och aldrig förr har jag (inte för att jag tyckte illa om dem innan) tyckt så bra om att åka tåg. Senast så fick jag dessvärre inte åka cyberpunktåg utan det va ett såntdär vanligt "hjälp, jag sitter fast i sjuttio-åttiotalet"-tåg utan luftkonditionering där de såhär nu när det är varmt förlorar ännu fler poäng i vemärdetbästatågettävlingen i kontrast till mina cyberpunks och inte nog me det så luktade det korv i hela vagnen och jag skulle nog ha dött (precis som korven luktade, haha) om jag inte hade haft med mig banksyboken (mer om den senare). I vilket fall som helst så va hela korvresan så värd det precis som när jag kom fram och av tåget och märkte att jag åkt i vad som måste varit sista vagnen och jag va tvungen att gå längs vad som kändes som hela tåget (shit, det va hela tåget). För när jag gått klart så fick jag se henne där hon stod på andra perrongen och shit, jag blir helt utan ord och kommer nästan inte på vad jag ska skriva för att kunna beskriva hur det känns varenda gång jag ser henne. För er som inte varit på Gävle station kan jag förklara hur det går till när man tar sig till hon som luktar så gott när hon pussar mig på munnen, man måste altså släppa henne med blicken, gå ner för en trappa, under marken i en tunnel och hela vägen runt jorden för att sen, efter mycket om och men äntligen få komma upp på andra sidan rälsen och riskera att hon lessnat på att vänta och gått hem. Eller så kan man göra som omdömeslösa jag gjorde och springa över rälsen trots att det står, klart och tydligt att det är "förbjudet att beträda spåren". Jävligt moget kanske inte, men...
"Kärleken har inga gränser"
Som någon som mummlade när de gick förbi oss när jag äntligen fick hålla i henne igen och tiden faktist stannade på riktigt. Jag trodde det skulle komma någon uppblåst väktargestalt hög i sin hatt och säga till mig på skarpen (det vore just snyggt) men jag tror vi såg för bedårande ut till och med för någon ondsinnad ordningsutövare. Jag fick en skön guidad tour av alla de absolut bästa betongställena i the city of Jävlar och där slår den staden Uppsala hårt. För jag är till mina föräldrars stora fasa ett betongbarn, men de får skylla sigsjälva och nog om det för nu är det betongen vi pratar om och om det är något som Gävle har så är det sittplatser för de som jag som hatar gräsmattor och hellre sitter på dammig asfalt och betong och håller henne i handen. Hon heter Hanna förresten och hon får mig att vilja vara jag.
För baby, du gör det lätt att vara jag.
Kommentarer
Postat av: Hannie
Baby baby, åh baby! Jag vet inte var jag ska göra av all kärlek när du inte är här?! Lägga den i bokhyllan tills nästa gång du kommer? ... I MORGON! Heartattack, du vet! Och från och med nu är det en BRA sak! Puss x2!
Postat av: Anonym
Det kostar 1000:- (eller om dom höjt?) att gå över rälsen. Min pappa är lokförare och är benhård där. Skulle jag ens tänka tanken på att gina över räls så skulle han genast börja bygga murar :) Dock enbart pga. rädsla att någonting skulle hända. Men nog om det, för det låter helt fantastiskt, det du skriver om! Kärlek är BÄST! :)
Postat av: Sandra
Du har fått en sån fin tjej i Hanna! Den bästa, till och med
Postat av: missmaddis
Whoa. Jag vill också vara älskad som hon.
Trackback
