lifter

På vägen upp till taket såg jag detdär oreangea (ööh.. stava?) huset va sådär varmt som det är på sommaren (nej jag vet att det inte är sommar och jag vet att huset inte är varmt, men det ser varmt ut) men det är så sjysst när det huset är självlysande, för då vet man att det kanske kommer att bli en sommar. Kanske. (när jag bodde inne hos min far och hade ett fönster som vette mot det huset brukade jag vara lite avundsjuk för jag tyckte det huset va så fint och deras gård va så fin jämfört med min (tänk baltiskt fängelse från kalla kriget) och de har balkonger, det har faktist inte vi. Sen kom jag på att min utsikt är det fina huset, deras utsikt är ett baltiskt fängelse från kalla kriget... Då kändes det genast mycket bättre att bo i fängelset (det ser inte riktigt ut som ett baltiskt fängelse innifrån, så det är okej). Sen dess har jag varit rätt nöjd med att bo i Luthagens ghetto (till ghettot räknas mitt hus och det mittemot som också är betonggrått bland alla andra pastellfärgade lyckohus som ligger runt oss). Fast fortfarande är jag lite avundsjuk på deras balkonger, även fast vi har takterass (tänk baltisk fängelserastgård med armerat glas från kalla kriget) så går det faktist inte upp mot en balkong. En sån vill jag ha.

OMG! Bästa idén någonsin, w00t!
Sagt och gjort. Det va sjukt länge sedan han och jag va ute på ett äventyr (och om jag ska vara helt ärlig så har jag saknat både honom och äventyren jättemycket). Det va kul, även fast solen gick i moln (måln? Nej.. haha, så kan man ju inte stava) och det blåste jävligt mycket i boländerna så tror jag att det va en av de bästa idéerna vi någonsin tänkt ut tillsammans (vi blir smartare ju närmare vi är varandra) för nu har jag äntligen äntligen äntligen äntligen en riktig kompis (inte en före detta flickvän (andnöd), inte någon helt okänd kille från var som helst som jag aldrig har träffat, inte någon pipröst jag aldrig hört talas om, utan en riktig kompis, in the flesh!) med en xbox 360! Argh! Sällskap på riktigt! Min leauge of extraordinary gentlemen har fått sin första medlem (nu fattas bara.. få se.. en, två.. två stycken. Kanske tre, ja tre. Nej fyra blir det.) det är ett par kvar, men en är så mycket mer än ingen. Och att det är denhär killen är (för mig) guld värt. Conny, jag längtar så mycket tills vi kör ner längs stranden vid Kauai Channel tillsammans.

Jag tror till och med att jag va gladare än Conny över att han köpt en xbox (berättade jag att jag kännt mig lite ensam?) men jag ursäktar det med att han inte vet vilken fin livsförgyllningsapparat han precis har införskaffat. My gawd. Jag vill jaga Mexikanska rebeller med Conny i Ghost Recon Advanced Warfighter, hell, jag vill till och med jaga Conny i Ghost Recon Advanced Warfighter. Jag längtar så (det som fattas är tydligen en bättre uppkoppling till Conny, men det är vad jag har förstått på väg?).

När vi stod där inne på PC City och skulle plocka ihop ett spelkit åt Konk (Conny förkortat) så stod vi (ja, vi, vi gjorde det faktist tillsammans, för hör här) och valde spel frågade jag honom typ vilken sorts spel han ville börja med och då säger han (så vackert) "Jag vill köpa de spelen som vi kommer att ha roligast med tillsammans" . Äntligen har dagen kommit då en av mina flesh-n-blood kompisar vill göra något med mig. Tillsammans (även fast det i den här bemärkelsen innebär att han sitter hemma hos sig och jag hemma hos mig och vi spelar över internet) är dethär det bästa sättet att umgås, i alla fall delad andra plats med att gå någonstans i solen och värmen tillsammans. Där har vi det! Något att göra i solen (vara ute) och något att göra i regnet (xbox). Sommaren känns relativt räddad. Bring it on!