lifter

Jaha, nu ska vi se var jag ska börja någon stans.
Jag har, som ni kanske märkt, inte skrivit så mycket på senaste tiden. Det är för att jag har varit (och fortfarande är) magsjuk. Tionde dagen kryssar jag av idag. Tio dagar av rent helvete och en total avsaknad av livsglädje över huvud taget. Just nu känns det som att dethär aldrig kommer att gå över (även om jag just idag är lite piggare så vet jag att det inte är slut än). Det känns som att jag kommer att måsta leva såhär för all framtid. Det är ju inte särskillt troligt, nej. Men jag har inte gjort något annat än att bara sitta inne nu i tio dagar i streck och det tar verkligen knäcken på mig. Begreppet "att klättra på väggarna" är så underkalibrerat så att det nästan är löjligt och bara så ni vet så hade jag dött om det inte vore för min (älskade) Xbox. Det känns som att de få smulorna till liv som fanns kvar har passerat utanför mina nerdragna fönster och jag har verkligen verkligen inte ens velat dra upp rullgardinerna för att titta ut för att det fina vädret känns som ett hån.

Jag fick svar från proverna som jag va och lämnade och doktorn han sa att det inte finns några tecken på någon infektion men att det är högst troligt att jag har haft en men att den gått över för ett tag sedan och det som är kvar är tiden det kommer att ta för min kropp att återhämta sig. Dethär är det sista jag skriver om min magsjukdom. Jag vill inte prata om det, jag vill inte skriva om det.