Ironi.

Fetdag.
Igår hade jag en riktigt bra dag på jobbet. Så bra att jag va tvungen att ringa en kompis på väg hem bara för att tala om vilken bra dag jag haft. Det hände absolut ingenting speciellt under dagen utan det va bara en skön dag och jag va nästan inte alls trött när jag slutade. Solen va redan uppe när jag vaknade och fortfarande uppe när jag slutade (det va den ju idag också och förmodligen imorgon med), allt flöt på som det ska och vi har så mycket att göra på dagarna så de går riktigt fort.

En annan bra sak med gårdagen är att kollegan jag jobbar med har lite problem med sina lungor (det i sig är ju inte bra, men fortsätt läsa så kommer du att förså), så en av förutsättningarna att jag fick den tjänsten är att jag inte röker när jag jobbar med honom (om man är en principtönt så kan man ju sätta sig på tvären och säga att arbetsgivaren inte får tvinga mig att inte röka och de i sin tur kan dra upp "arbetsmiljöproblem" och sen är bollen i rullning. Men jag ser det inte som något problem och jag tycker lite synd om killen så jag låter så gärna bli att röka de dagarna). Däremot trodde jag att jag skulle tycka att det va jobbigt för jag har nog aldrig riktigt satt det på test och helt enkelt låtit bli att röka så jag va lite nyfiken på hur det skulle gå. Döm till min stora förvåning att när jag slutade för dagen knappt tänkt på det (okej, jo, jag tänkte väl på det) men det va under inga som helst omsändigheter något problem. Jag kunde nog till och med slutat röka där på fläcken när jag stämplat ut och fick röka men inte riktigt kände att jag behövde (plus att det vore coolt att bara tvinga migsjälv att finna mig i att inte röka). Det kändes som att jag borde ha tyckt om den cigaretten bättre än vad jag gjorde och som att jag borde längtat efter den mer, men det gjorde jag inte. Men det är ju trots allt coolt att röka, så vi får se.

39268-136

Återkomsten till en inte helt perfekt tillvaro, till ett inte helt perfekt hem.
Det va så skönt att komma hem igår och tvärstäda hela hemmet, så nu är det sådär rent precis som jag vill ha det. Efter det kan jag erkänna att jag va trött, men det va så värt det att få bort all skit som rörmo(c?)karna lämnade efter sig (fucking jihad on them). De sa förresten att de skulle komma och hämta sina grejjor under dagen (igår) och "städa till litegrann", det hade de naturligtvis inte gjort så jag kastade ut deras prylar i trapphuset i ilska. Sen kunde jag i lugn och ro diska, dammsuga, damma av allt (blanksvart är för övrigt inget strategisk korrekt färgval om man är städnarkoman, men sen fattar jag sällan strategiskt korrekta beslut och det är sjukt snyggt med svart) och räta in alla mina prylar, sen satte jag mig i soffan och somnade.

Sen till ironin.
Och bara för att jag hade en brasomfan dag igår va jag naturligtvis tvungen att vara magsjuk idag. Jag vaknade 01.30 (nu när jag äntligen vill sova så får jag bara inte göra det. Är det inte byggjobbare så är det magsjuka eller något annat bra. Det i sig är ju också lite ironiskt och ironi är ju jävligt roligt) och jag spenderade resten av natten hukad över toaletten igen. Det va bara ren tur att jag kollade lite snabbt på klockan och såg att den slått fem och det va dags att pallra mig till jobbet. Det tog emot. Så idag har varit en minst sagt omständig dag (ska man sjukskriva sig när man är magsjuk?), nu är klockan halv två, jag har lunch och det känns som att det va två veckor sedan jag vaknade och mådde illa men det har bara gått lite drygt tolv timmar. Det börjar det väl lugna ner sig lite, för jag har ingenting kvar i kroppen annat än det som va där när jag föddes. Jag har lite ont i huvudet (uttorkad?) och ser lite sliten ut (uttorkad.) men jag vågar inte äta eller dricka något än. Det får nog vänta tills ikväll.

Kanske skriver jag mer när jag kommit hem, vi får se hur död jag är.
Men fram tills dess säger jag: peace!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback