Ovanligt (rooftops)

39268-256Sista dagen på vad som känns som hela mitt liv.Det har kännts i hela min kropp idag att det är den sista dagen på min semester. Jag kunde inte sova inatt utan låg och vred mig och kunde inte slappna av för jag vill verkligen inte att denhär tiden som är just nu ska ta slut. Det va väldigt länge sedan jag va i en sits där jag önskade att tiden skulle stanna, en period i livet som jag ville stanna kvar i och aldrig låta den försvinna, men just nu och det som varit de senaste fyra veckorna är en sån tid i mitt liv. Det finns ju ingenting som säger att den intemåste, vara ledig och jag fick en klump i halsen när jag tänkte på de fyra veckorna som jag skulle vara ledig och hur i mitt liv jag skulle kunna få tiden att passera så fort som möjligt. Jag trodde inte att något bra skulle komma av denhär sommaren utan det kändes mest som att det va en ångestfylld tid som jag skulle vara tvungen att vänta ut. I väntan på något bättre. Men jag hade fel. Jättefel. Istället blev det de bästa fyra veckorna på längre tid än vad jag faktist vill räkna, längre tid än vad jag någonsin vill veta. Allting har till min stora förvåning med väldigt få undantag blivit mycket mycketbra. Kanske är det för att det känns ovant att skriva det, kanske är det för att det känns ovant att känna det, men det känns. Och det är ovant välkommet. Trots att jag är rädd att det ska försvinna för att min semestar tar slut och allt sägs ska återgå till det vanliga vägrar jag låta det återgå till det, mitt, vanliga. För det vanliga är värdelöst och jag tänker, oavsett vad som händer under hösten och vintern, inte låta migsjälv återgå till det som har varit tidigare. Nu ska det gå till det ovanliga, en höst som jag inte tänker vara rädd för, inte denhär gången. Jag har äntligen för mycket att se fram emot för att inte vilja att det ska bli framtiden.

kommer att fortsätta efter imorgon, men jag är livrädd för hösten och vintern och allt som de årstiderna för med sig och hur de påverkar mig. Om du har varit flitig och läst alla inlägg innan detta så har du kanske läst att jag va helt livrädd för min semester och nästan hellre hade låtit bli den helt och hållet. Jag kommer ihåg när jag stod inne hos min chef med gråten i halsen och bönade och bad om att inte bli tvingat till semester när han insisterade på att jag skulle, bättre än vad jag ens någonsin i mina vildaste fantasier skulle kunnat föreställa mig och allt som jag har gjort och allt som har hänt har lett fram till att jag, det tar emot lite att skriva det, mår

Ovanligt.

Kommentarer
Postat av: pxpxpxpxxxpxpx

Dra upp byxorna pojk! : )

2007-09-16 @ 00:09:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback