Automatisk förkärlek

Omtyckt otukt i en viadukt.
"Man" behöver nog inte känna mig allt för väl för att veta varför just den här målningen blev en av mina favoriter på stört (man behöver bara veta vad jag heter i förnamn). Men förutom den uppenbara favoriseringen på förnamnsbasis så är det kul att, för en gångs skull, se en målning i en viadukt som inte blivit helt förstörd av standardiserat "din mamma" klotter (snälla, kan ni sluta förstöra andras målningar?).



På tal om att förstöra vandalisering.
Jag vet inte om det är kommunen eller fastighetsägarna (för elcentralerna och telefonhusen lär väl också ha fastighetsägare?) som sedan våren har kört en inte särskillt snabb men fruktansvärt metodisk och effektiv saneringsoperation här i staden. Det är (naturligtvis) tråkigt att se målningar som började få ett par år på nacken förvandlas till missfärgade skuggor av vad de en gång var och fruktansvärt frustrerande att jag inte hunnit fotografera många av dem. Men det är så Uppsala fungerar.

För klottersanering är naturligtvis ingenting som på något sätt är unikt för just Uppsala då Uppsala är en stad i Europa och städer i Europa är precis som alla andra städer i resten av världen som lägger mer av skattebetalarnas pengar på sin egen fåfänga än innevånarnas bekymmer (dvs mer pengar går till att bibehålla stadens ansikte utåt än att vända stadens ansikte mot sina egna medborgare som ibland behöver lite omsorg). Så precis som över allt tvättar staden bort sitt eget smink för att se ren och fräsch ut när resten av världen tittar på. Helt naturligt för en övervuxen småstad i ett land med identitetskris och mindervärdeskomplex, som med stora ögon tittar på sina storesyskon och lär sig allt efter tappat förstånd.

Ja, Sverige, jag menar dig.

Okej, det är bara lite klottersanering. Knappast något oväntat och ingenting som inte hänt förut. Men däremot så blir jag förvånad över att se hur inkonsekvent saneringen och renoveringen är stadsdelarna emellan. Att det faktist saneras brutalt mycket flitigare runt stadens rikare områden där det troligtvis bor fler inflytelserika personer än våra lite fattigare stadsdelar där de viktigare människorna varken vill eller vågar vistas. Signalerna som når ut är att Luthagen inte ska behöva se vandalisering medans, vadå, Kvarngärdets hyresgäster gott får stå ut? Kanske rent av tycker om det? Vill vi visa hälften av oss att vi försöker så gott vi kan att göra deras omgivning så vacker vi kan medans den andra hälften gott får nöja sig med det den får och kanske till och med ska vara glad över det den har?

Måste vi verkligen, år 2008, mata vår egen segregering?

Kommentarer
Postat av: makke

du har helt rätt mannen, man blir förvånad när dem sanerar bort dem som alltid varit där, i typ hela sin barndom. & man inte har tagit kort på den för man har nästan trott att den kommer sitta kvar förevigt..

2008-07-18 @ 21:22:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback