Kärlek på tapeten

Eller målad på betongväggen...
Igår kväll natt (det blev lite sent för jag började mixtra med i-TTL BL FP CLS, sånt som gör att tiden bara flyger iväg) när jag gick och lade mig precis i tid till Airwolf (sådant flyt som bara har en, max två gånger om året) så fick jag lite tråkigt för efter ett par minuter in i avsnittet så blev det en liten stund då det var väldigt mycket snack och väldigt lite Airwolf så blev jag lite nyfiken på resten av världen så jag vevade igång det fantastiskt moderna nyhetsmediet text-TV (jag vet! artonhundratalet ringde och sa att de ville ha tillbaka sin teknologi osv) och trots att jag är hyffsat obrydd (yeah right) om vad som händer runt om mig så blev jag faktist lite illa till mods över hur pass många våldsdåd det varit på senaste tiden.

Frågan är ju om text-TV väljer att belysa just det ämnet extra mycket just nu vilket i sig gör att det kanske upplevs som att det är mer våldsbrott jämfört med vanligheten, men samtidigt så kanske text-TV gör just det för att det varit en ökning av våldet på senaste tiden. Hur som helst så var det mycket. Väldigt mycket. Det gör mig lite ledsen i hjärtat att läsa om när ni skär sönder varandra som ni gör och det känns väldigt långt borta från det jag hade tänkt att dethär inlägget skulle handla om men som jag redan glidit för långt ifrån för att jag ska kunna hitta tillbaka till det jag tänkte skriva (men som jag, här i texten precis som i verkligheten, undviker till det yttersta) just kärlek.



För när jag hade bläddrat mig förbi alla rån och allt våld så kom jag till en liten notis om en datingsite. Det stod närmare bestämt om att det skulle komma en ny datingsite som enbart riktade sig till teve och dataspelare med motivationen att det fortfarande inte är socialt accepterat att spendera ett par (eventuellt fler) timmar om dagen vid ett spel.

Respektera din respektive.
I affärsmässiga sammanhang (dvs hur mycket pengar som spelindustrin omsätter i underhållningsbranchen) så har de (tevespelen) verkligen armbågat sig fram till en respektabel plats och den asociala biten med spel har, med hjälp av internet, försvunnit näst intill helt. Vi spelar med varandra i större utrsträckning nu än förut via internet och tack vare dess tillgänglighet och vi pratar (skriver) med varandra om spelen på alla möjliga sorters hemsidor och forum på internet. Men där har ju, utifrån det klassiska perspektivet, kärleken ingen plats. För den negativa delen med teve och dataspelande i ett parförhållande är ju att den partnern som inte spelar känner sig försummad på kvalitetstid när dess respektive kanske vad som anses som lite "för ofta" sitter med all sin uppmärksamhet riktad mot ett spel.

Naturligtvis förstår jag den snopna känslan av att bli berövad på uppmärksamhet och självklart så är det, om man ser det som enbart berövad uppmärksamhet, en befogad anledning till frustration. Men det är fortfarande så att frustrationen inte varit lika stor om den spelande respektiven istället hade lagt den "berövade" tiden på att läsa böcker, måla tavlor eller fotografera. Faktum är att tevespel inte är en tillräckligt respekterad sysselsättning (fritidsintresse med andra ord) för att vara en godkänd anledning att missunna sin respektive dess förtjänade (nåja) uppmärksamhet. Det upplevs som mycket värre när det handlar om spel. Varför det är så finns det väl inget riktigt facit till, men troligtvis beror det på kvarlevorna av uppfattningen om tevespel som asocialt och fördummande (det vill säga ett inte lika eller tillräckligt godtyckligt sätt att ta del av berättelser som t.ex skönlitteratur). Jag tror att den största anledningen till frustrationen är oförstånd (inte missförstånd). Den respektberövade respektiven begriper helt enkelt inte "hela grejjen" med att spela.

Naturligtvis (?) skall den ena parten i ett parförhållande inte försumma den andre av någon anledning som helst, det som är en nagel i ögat är bara att den spelande parten får väldigt svårt att försvara sitt intresse inför sin uppmärkshamhetskrävande sämmre hälft (nu är jag kanske lite sträng, men vafan). Den försummade hälften upplever sig åsidosatt och väldigt ignorerad. Troligtvis kommer ordet "respekt" att användas mot den spelande parten ("du respekterar inte mina behov" osv) och naturligtvis skall man respektera varandra, men man ska även stötta varandra, uppmuntra varandras intressen och motivera varandra att bli bra på det man gör. En ömsesidig respekt är ju trots allt det enda som fungerar i längden.

Jag är ensamstående.
Reaktivitet.
Min första reaktion när jag läste om datingsiten (det känns fortfarande konstigt att stava det så) var naturligtvis att jag blev upprörd (föreställ dig mig i bara kalsongerna upprörd över något jag läst på text-TV mitt i natten med Airwolf i bakgrunden, haha). Jag blev upprörd för att det skall behövas ett "eget" ställe att "träffas på" istället för att det skall vara ett accepterat attribut (faktist) oavsett sammanhang och oavsett internetcommunity (för i grund och botten är de alla datingsiter).

Min andra reaktion var att jag lär registrera mig på den.

Kommentarer
Postat av: Marie

Haha du är rolig du :P

2008-07-21 @ 18:59:24
Postat av: Ylva

Ge mig länken! ;)

2008-07-28 @ 10:40:30
URL: http://blog.tumtum.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback