Spökstad
Eller staden där ingen bodde.
Det är sommar nu och Uppsala har blivit den spökstaden den alltid blir när alla studenter (läs cyklister) har krypit (läs cyklat) tillbaka till under den stenen de kröp ut ifrån när de tog studenten och blev vettskrämda av arbetslivet och fortsatte gå i skolan (inget ont mot er studenter, jag ville mest bara skriva det men ni har helt klart trygghets-issues). Resten av Uppsalas få infödingar har tagit sina fyra veckors semester och åkt ut i skogen och letat efter stenar att krypa in under och i staden där ingen längre bor är det som att.. ja, som att alla har åkt härifrån.
Det är både på gott och ont för å ena sidan så är det skönt att ha en hel stad för sigsjälv och vara kung för sin egen tillvaro och alltid få en sittplats var man än går någonstans, å andra sidan blir det lite ensamt på toppen och med handen på hjärtat så är jag (precis som förra året) helt livrädd för min egen semester som börjar om två ynkliga arbetsdagar (där jag jobbar är helgdagar också arbetsdagar).
Backspegel (framspegel?)
Unjefär exakt allt (förutom det materiella som bara blivit mer och dyrare) är annorlunda nu jämfört med för ett år sedan och jag har, precis som för ett år sedan, ingen aning alls vad jag ska göra med mina sex veckors semester. Det är så många dagar att jag inte kan räkna det såhär i huvudet på sjuans gångertabell (sju dagar på en vecka och ja, jag är fruktansvärt dålig på gångertabellerna, jag skyller på min hårda uppväxt). Det enda jag vet är att jag kommer att ha kameran med mig.
Hela syftet med min semester var att jag hade tänkt att använda den till att fundera ut vad exakt jag vill göra med migsjälv och den lilla framtiden jag har kvar (jag har hört att jag har ett par år kvar. Visste du att man lever tills man är typ åttio nu för tiden?) men vad jag vill göra med migsjälv och den tiden jag har kvar har jag redan kommit fram till (nu låter det som att jag har fått en prognos för en dödlig sjukdom eller något men det har jag verkligen inte, jag har bara fruktansvärt dålig framförhållning och ingen som helst aning om vad jag vill bli när jag blir stor). Och eftersom att jag redan hunnit känna efter, tänka igenom och känna lite till och beslutat mig så är denhär semestertiden bara typ.. semestertid.
När var du helt utvilad senast? Hela syftet med min semester var att jag hade tänkt att använda den till att fundera ut vad exakt jag vill göra med migsjälv och den lilla framtiden jag har kvar (jag har hört att jag har ett par år kvar. Visste du att man lever tills man är typ åttio nu för tiden?) men vad jag vill göra med migsjälv och den tiden jag har kvar har jag redan kommit fram till (nu låter det som att jag har fått en prognos för en dödlig sjukdom eller något men det har jag verkligen inte, jag har bara fruktansvärt dålig framförhållning och ingen som helst aning om vad jag vill bli när jag blir stor). Och eftersom att jag redan hunnit känna efter, tänka igenom och känna lite till och beslutat mig så är denhär semestertiden bara typ.. semestertid.
Ni.
Tack för era söta kommentarer som ni skriver. Av någon fånig anledning så svarar jag inte på dem i kommetarfältet för det känns lite fånigt att skriva i det som är unjefär som ens egen gästbok. Och ni som inte lämnar något sätt för mig att kontakta er tillbaka får se dethär som mitt svar. Trots att jag alltid vill, av ren nyfikenhet, veta vilka ni är som skriver, hur ni hittade hit och om ni någonsin kommer att komma tillbaka, men samtidigt så är det ganska charmigt med helt anonymt socker (sånär på bara ett förnamn). Tack för allt snällt ni skriver, ni motiverar mig att bli bättre. Det är kul att ni tycker om det ni ser och jag har försökt att ta lite bilder på migsjälv men med en slutartid som oftast är kortare än en fyrtiondels sekund så hinner jag inte springa och ställa mig framför kameran (eller så trivs jag bättre bakom den).
Ni matar min kreativitet.
Kommentarer
Postat av: emma
Men du, det är vi som ska tacka dig! (:
Trackback
