This one is my favourite!
Mod.
Det finns många målningar som jag är lite rädd för att fota (jag gillar verkligen inte det ordet, fota. Jag tänker alltid "fot" när jag använder det och jag tycker verkligen inte om fötter). De betyder rätt mycket för mig de målningarna jag syftar på och jag känner mig inte riktigt bra nog för att porträttera dem och jag är rädd att jag ska misslyckas och inte fånga hela känslan av dem. Det kan jag ju omöjligen göra eftersom att de är mer för mig än bara färg på betong, men jag vill verkligen få med hela atmosfären runt om dem och därför drar jag mig lite för att faktist fota (yuck) dem.
Stora starka fotografen, rädd för en klick färg, lolz.
De är inte särskillt många alls, men jag är liks förbannat rädd för dem, alla två. Rädd för att misslyckas. Rädd för att inte vara bra nog för dem. Jag blir prestationsångest personifierad och mitt självförtroende sjunker i botten när jag väl står där med kameran och gör mitt absolut yttersta för att inte misslyckas. Hela situationen är ju pinsam för att det är ju inte som att jag inte vill fota dem, jag vill inget hellre och jag tänker på dem (målningarna) varje gång jag tänker på min kamera. Jag tänker att snart känner jag mig redo att åteminstone försöka. Idag var jag redo för roboten och hur det gick har du redan sett.
Med alldeles egna ögon.
Verktyg.
Jag har (i hela mitt liv?) funnit migsjälv sliten mellan alla mina absoluta favoritsysselsättningar och tyvär är det så att ju äldre jag blir (och oj vad gammal jag har blivit) desto dyrare blir de och många är de, de sakerna jag vill strö min fritid över (alternativt strö över migsjälv när jag är ledig). Men tyvär är jag inte gjord av guld och jag har verkligen inte tid för allt jag vill göra så jag hade en liten inre defragmentering (datorspråk för att typ.. städa) och jag kom fram till att jag antingen kunde ägna mig litegrann åt alla mina sysselsättningar eller satsa fullt ut (och nu menar jag verkligen fullt ut, nästan) på en av dem. Jag bestämde mig för att satsa fullt ut på min sammling antika blyfigurer.
Nej, okej, jag valde att köpa en ny kamera (den biten om blyfigurer var bara en lögn).
Och, märk mina ord, en ny kamera är bättre än historiens samtliga julaftonar (vilket visserligen bara skulle summeras ihop till en enda stor hög med skit för att julafton är i stort sett det absolut värsta som finns så det betyder ju visserligen inte så mycket) men för sakens skull så kör vi vidare med det om vi låtsas att julafton är något bra. Hur som helst så tror jag att du förstår vad jag menar.
Det har varit lite av ett vansinne med allt faktist, jag var inte beredd på att det skulle bli så fruktansvärt roligt med en ny kamera som det faktist var att jag (åteminstone i början) till och med helt glömde bort att faktist fota med den. Där har vi ironi definierad. Men nu har "ohshitomg!" shocken börjat lägga sig och jag har börjat lära mig hur allt nytt fungerar. Nu vill jag bara använda det.
Hela sommaren.
Kommentarer
Trackback
