lifter

Säkerhet.
Naturligtvis samlar jag inte på Kalle Ankas pocket och jag äter till och med godis på onsdagar också. Det svåra med att bena upp begreppen är just skillnaden mellan serietidningar för barn och serietidningar för lite större barn. De serietidningarna jag helst läser skulle nog orsaka en eller två sömnlösa nätter för småttingar och de förvaras i enskilda plastfickor och läggs noggrant in i skåpen för att inga småttingar någonsin i sina vildaste fantasier ska kunna få för sig att kladda i mina älsklingar. (Som om det någonsin skulle komma in en småtting i min lägenhet igen).

Faktum är att det är fler än vad man kan tro som på fullaste allvar konsumerar serietidningar i en helt normal frekvens (det vill säga att de följer två eller tre serier regelbundet och bläddrar i dem minst ett par gånger i veckan). Problemet är bara att luska fram vilka i ens bekantskapskrets som gör det för majoriteten av dem skulle knappt erkänna det under pistolhot (jo, okej, men det dyker inte upp i vardagspratet). För vi har ju lärt oss att det inte riktigt är helt okej (vilket det egentligen är) så därför döljs det av många så gott det går. När man däremot lyckas läsa signalerna från någon som pekar mot att denna har en dold fascination inför det tecknade berättarmediet så liknar det typ.. fight club eller något annat riktigt hårt för man får en viss förståelse för varandra. Man känner sig lite som en hemlig agent.

Integrerat.
Serietidningar har dock som med väldigt mycket fått en större roll i media idag än för bara några år sedan. Det började med att det började komma filmer baserade på några av de största serietidningshjältarna genom tiderna (x-men, spider-man, hulken osv) och sedan.. ja, sedan fortsatte det längs den trenden ett bra tag. Ibland dyker det upp filmer som är baserade på någon av de serietidningarna med en lite snävare läsarkrets (hellboy) men fortfarande så har det  varigt ganska stora serier som fått stå till grund för en rejäl filmatisering.

Däremot så brukar det vanligtvis fungera tvärt om. Det brukar komma serietidningar av filmer och spel som fortsätter att berätta vad som hände före, under och efter filmerna. Star Wars är ett ypperligt exempel av detta där serietidningarna är de som innehåller den största delen av berättelsen. Läser man dem allihop så tycker man kanske att filmerna är begränsande i hur mycket av den totala historien de berättar. Det är helt enkelt för att det är så. Det är ju trots allt betydligt mycket enklare att anställa en handfull talangfulla människor och ge dem en penna och ett par papper och be dem komma på något bra än att till exempel dra igång hela processen med att skapa en storfilm som skall ta en hel värld med häpnad. Mig personligen passar det väldigt bra då jag inte är så kräsen på filmatiserade specialeffekter utan nöjer mig gott och väl med en tidning att bläddra i för att få reda på mer av vad som hände med mina favoritkaraktärer i utvald berättelse och serietidningarna fungerar både fristående men även som ett ypperligt supplement till en film, ett spel eller en bok.

Exemplifiering.
De bilderna du ser i dethär inlägget är från två serier som båda är tecknade av Ben Templesmith som tecknat bland annat vampyrserien "30 Days of night" som även den fick sig en filmatisering där de faktist lyckades väldigt bra med att fånga serietidningens känsla och vinklar. De två första bilderna är på serien "Fell" som är skriven av Warren Ellis och handlar om mordutredaren Richard Fell som efter lite diffusa anledningar blivit omplacerad (tvångsplacerad) i staden "Snowtown" och får där göra sitt bästa att navigera sig igenom en stad som är en sammanställning av hela världens urbaniserade ondska. Det är en brutalt mörk serie som är laddad med en famnfull slående sammhällskritik.Tyvär skiljer sig Fell sig väldigt mycket från andra serier då den inte är lika actionbetonad och har därför inte nått samma populäritet som många andra serier vilket har gjort att Fell som serie har hamnat på is och nya avsnitt är väldigt sällsynta, tyvär.

Den andra serien som jag fotograferat inför dethär inlägget är "Dead Space" som även den nått sitt slut och inte kommer att släppas i fler nummer än det senaste (nummer 6) men detta är av helt andra anledningar. Dead Space serien existerar nämligen enbart som en marknadsföringsstrategi inför tevespelet "Dead Space". Serien är gjord som en prolog inför spelet som släpps om bara några dagar. Detta är, så vitt jag vet, första gången konceptet att göra en serietidning för att sprida hypen inför ett spel utförts, men jag kan på inget sätt klaga på det då det kom som en stor överraskning att det var just Ben Templesmith som tecknade den. Jag måste erkänna att jag kände mig fruktansvärt skeptisk första gången jag fick reda på att serien kom inför spelet och jag trodde att serien skulle bli minst sagt trött, men Dead Space serien är unjefär allt annat än trött och den levererar en stämmning som jag verkligen hoppas att spelet plockar upp och fortsätter vid när det släpps nu i slutet av oktober.

I väntan på Dead Space.

---