Vi tog en sväng med bilen, del 2
Jag lägger nämligen upp inläggen om våra besök i okronologisk ordning. Icke-rätt. Jag tror att du överlever. Det är nämligen så att vi åkte till Örebro som första stopp på vår korta roadtrip. Vi hälsade på damens gamla vän, spelade lite minigolf (ja, minigolf. Vad?) och tog det bara allmänt lugnt. Vi hade våra planer satta på att hitta alla övergivna grejjor efter Örebro. Lite visste jag.
Minst ett par i alla fall. Det är nämligen såhär att i säkerhetsbranchen (larmbolag, vaktbolag osv) använder "En krossad ruta"-argumentet för att sälja in hela sin existens. Det går ut på att övertyga någon att om ett hus får stå med en krossad ruta så kommer den krossade rutan vara en signal för bovar och banditer att här är det ett hus som ingen bryr sig om (eller åteminstone inte är hemma i).
Det är ett skräckargument som går ut på att göra potentiella kunder rädda nog att de känner sig tvugna att köpa larm/väktarrondering. Och det funkar. För på vägen från Örebro så åkte vi förbi en sliten, övervuxen gammal byggnad... med krossade rutor.
Signaler...
Så lite hemligt smög vi förbi truckis när han var upptagen att demolera en vägg och vi hamnade inne i... ja, vilken del det nu kan ha varigt. Det såg ut som någon packeteringsdel eller motsvarande.
Alla rum på de första tre våningarna stod vidöppna, uppslagna men när vi kom upp till vindsvåningen så stod där en generator av något slag och puttrade och strömsladdar leddes upp längs väggen och in bakom låsta dörrar. Det var dags för oss att gå där ifrån innan maskinens ägare kommer tillbaka, oavsett om det är mjölkis eller något från filmen "wrong turn".
Kedjorna och kroken som hängde över trappan. Bådar gott.
Naturligtvis är vi väldigt sansade och inte alls så dramatiska som jag överdrivet får oss att låta nu när jag återberättar detta. Vi sprang ut till tryggheten hos maskinerna istället för att stanna kvar i generatorrummet. Rivarna höll fortfarande på att jämna ett annat hus med marken så de såg oss inte när vi ostört gick över till.. ööh.. huset med skorstenen. Något som såg mer ut som en lagerlokal än en mejeribyggnad med lastkajer och.. sådana saker.
Krinkovs hideout.
Denna lokalen kändes väldigt mycket som något ur något tevespel. Något modernt krigsspel i någon hittepåstad där kriget precis brutit ut och man måste, som ensam kommandosoldat, bekämpa någon fiende med ett typiskt ryssklingande namn och sakta måste man smyga över det bråtestäckta golvet medans enorma stridsvagnar rullar förbi utanför och.. och.. fantasi.
Ja men helt ärligt
Så länge du inte sovit under en sten i hela ditt liv så är jag säker på att du vet att monstret kommer att hoppa på dig så fort du ställer dig framför speglarna ovanför handfaten. Det är så garanterat att jag inte ens gick så långt så det fick bli en bild från sidan istället. Något har jag minsan lärt mig av min tid vid tevespelen. Min Xbox räddade mitt liv.
Instruktionsboken till... en skyddsmask.
Nu var det ju och är det ju visserligen så att det här med att gå in på rivningsobjekt, framför allt samtidigt som de håller på att riva dem men att hitta en instruktionsbok till en skyddsmask kändes så förbannat klyschigt att jag inte kunde låta bli att fundera på att man kanske borde vara lite försiktig. Framför allt efter det som mötte oss i rummet längst bort...
Ja... Elektricitet.
Nu var det ju naturligtvis ingen fara, jag är försiktig. Det kommer inte att hända något men jag började faktist att fundera på att om jag nu mot förmodan skulle uppmuntra någon att ge sig ut på ruckelsafari så vore det ju rackarns tokigt att inte påpekat att fan, ni måste vara försiktiga. Det minsta ni kan göra är att tala om för någon ni känner var ni är på väg någon stans och hur länge ni tänker vara borta. Jag brukar glömma bort att göra det varje gång och åker gång på gång iväg till typ Tyskland och klampar runt på övergivna platser med bara min flickvän som vet var jag är någon stans och hon är där med mig. Som tur är så är hon bättre än mig och brukar tala om för sina föräldrar vad vi gör för någonting (in i minsta detalj) så jag åker lite snålskjuts på hennes ansvar.
