Om dömme, en brandstation och graffiti
Och ett liv likt ett tevespel. Ibland.
Det finns någonting som kallas "Urban Exploration". Det beskrivs ibland som ett "fenomen" som uppstått bland människor och går i stort sett ut på att upptäcka övergivna platser. Eller, det är exakt vad det går ut på. Jag skulle nog inte kalla det ett fenomen då jag anser att uttrycket "fenomen" borde användas om typ.. en människa började flyga eller något. Vad vet jag, men något riktigt häftigt. Nog för att UE (hädan efter förkortar jag Urban Exploration "UE", ok?) är häftigt men du vet.. det är inte direkt övernaturligt tappa-andan häftigt. Så att använda ordet "fenomen" för att beskriva någonting som ett flertal människor ägnar sig åt utan ett centralt styre. Med andra ord, en hobby bland människor som inte snackat ihop sig utan var och en har hittat det roliga med sysselsättningen helt själva oberoende av varandra.
Nu kan det ju kanske vara så att det är just det som är ett fenomen och att ordet kanske inte är mer dramatiskt än så vad vet jag? Modellbyggarfenomen.. frimärkssamlarfenomen.. promenadfenomen.. njae, jag känner mig rätt säker på min sak och jag har oftast rätt. Hur som helst, fenomen eller inte och även fast det är ett töntigt namn på en sysselsättning så kan jag inte förneka att UE är kul, för helt ärligt.. om du står utanför ett hus som du vet är övergivet, vore det inte kul att gå in då?
Hellre dammig betong än daggblött gräs.
Jag tror att UE (det tar fortfarande emot att skriva det) är min motsvarighet till en friluftstönts skogspromenad. Det är något jag alltid längtar till och när jag kommer tillbaka ifrån det så känns livet lite annorlunda. Lite bättre. Så när jag då märkte att de höll på att riva den gammla brandstationen mitt i stan i här i Uppsala så kunde jag inte, trots en bitande kyla och blöt snö (du vet vad jag tycker om kyla och snö) så kunde jag inte låta bli att ta min chans att vara en av de sista som tar en titt inne i den nu i skrivande stund troligtvis helt raserade byggnaden.
Och när jag skrev att jag såg att de höll på att riva den så menar jag det. För precis som förra året med betongfabriken i Luthagen har jag vetat om att brandstationen legat öde ett bra tag och bara gått och väntat på att vädret skall tillåta mig att vistas utomhus utan att vilja stoppa gafflar i ögonen eller kasta mig framför en buss (sa jag att jag hatar vinterhalvåret?). Så när jag gick förbi där här om dagen såg jag hur ett par schaktmaskiner stog och bokstavligt talat slet sönder byggnaden så såg jag inga andra alternativ än att bita ihop (rätt enkelt när man inte har någon känsel i kroppen) och stega in.
Jag tror att UE (det tar fortfarande emot att skriva det) är min motsvarighet till en friluftstönts skogspromenad. Det är något jag alltid längtar till och när jag kommer tillbaka ifrån det så känns livet lite annorlunda. Lite bättre. Så när jag då märkte att de höll på att riva den gammla brandstationen mitt i stan i här i Uppsala så kunde jag inte, trots en bitande kyla och blöt snö (du vet vad jag tycker om kyla och snö) så kunde jag inte låta bli att ta min chans att vara en av de sista som tar en titt inne i den nu i skrivande stund troligtvis helt raserade byggnaden.
Och när jag skrev att jag såg att de höll på att riva den så menar jag det. För precis som förra året med betongfabriken i Luthagen har jag vetat om att brandstationen legat öde ett bra tag och bara gått och väntat på att vädret skall tillåta mig att vistas utomhus utan att vilja stoppa gafflar i ögonen eller kasta mig framför en buss (sa jag att jag hatar vinterhalvåret?). Så när jag gick förbi där här om dagen såg jag hur ett par schaktmaskiner stog och bokstavligt talat slet sönder byggnaden så såg jag inga andra alternativ än att bita ihop (rätt enkelt när man inte har någon känsel i kroppen) och stega in.
Mod.
Naturligtvis är jag inte så iskall att jag bara slänger mig in bland att gäng traktorer och hoppar runt som om jag inte visste bättre. Jag frågar naturligtvis förmannen om lov först. Och en av mina absoluta favoritdelar av det hela är att med kameran i högsta hugg, hundvalpsögonen inkopplade och charmen kallibrerad fråga en rejält bitig karl till förman-för-det-här-bygget om jag inte snäälla kan få gå in och titta innan allt är jämnat med marken. Taktiken brukar fungera bra på kassörskor av olika slag, men...
Vanligtvis brukar en man av min karaktär ha en minst sagt värdelös övertalningsförmåga mot en köttig reflexvästbeklädd muskelbit till tre-gånger-så-mycket-man-som-mig och vanligtvis brukar det vara som att argumentera med en tegelvägg (även här bokstavligt talat). Oftast brukar de knuffa iväg mig (mina 60-nånting mot deras 100-nånting är en minst sagt, och lika bokstavligt talat, lätt match) till utanför "obehöriga äga EJ tillträde, målsmän ansvar för sina barn, osv" avspärrningen och en gång blev jag till och med kallad för journalistjävel av en artfrände till förmannen (rallare och förmän bryts ur samma berg).
Naturligtvis är jag inte så iskall att jag bara slänger mig in bland att gäng traktorer och hoppar runt som om jag inte visste bättre. Jag frågar naturligtvis förmannen om lov först. Och en av mina absoluta favoritdelar av det hela är att med kameran i högsta hugg, hundvalpsögonen inkopplade och charmen kallibrerad fråga en rejält bitig karl till förman-för-det-här-bygget om jag inte snäälla kan få gå in och titta innan allt är jämnat med marken. Taktiken brukar fungera bra på kassörskor av olika slag, men...
Vanligtvis brukar en man av min karaktär ha en minst sagt värdelös övertalningsförmåga mot en köttig reflexvästbeklädd muskelbit till tre-gånger-så-mycket-man-som-mig och vanligtvis brukar det vara som att argumentera med en tegelvägg (även här bokstavligt talat). Oftast brukar de knuffa iväg mig (mina 60-nånting mot deras 100-nånting är en minst sagt, och lika bokstavligt talat, lätt match) till utanför "obehöriga äga EJ tillträde, målsmän ansvar för sina barn, osv" avspärrningen och en gång blev jag till och med kallad för journalistjävel av en artfrände till förmannen (rallare och förmän bryts ur samma berg).
w00t?!1
Biffarna har ju dock anledningar att vara så motvilliga till att låta mig röra mig hur som helst på deras arbetsplatser av den enkla anledningen att de bara består av kött och sten faktist är ansvariga för alla som rör sig innanför deras avspärrningar. Det finns unjefär en miljon arbetsmiljöregler som kan, nei, bör följas inne på en grovarbetsplats då för många av dessa råbarkade arbetsdjur fått sätta livet till för att de helt enkelt varit för dumma för att se till var de sätter foten, var de släpper sina containrar fyllda med tegelstenar eller helt enkelt kännt sig för häftiga för att ha skyddshjälmen på sig (fast där måste jag faktist hålla med dem, hellre dö hårt än leva mjukt i en ful hjälm). En ännu större anledning än deras egen säkerhet är att den ansvarige på arbetsplatsen kan åka i fängelse om någon skadar sig och om det är något dessa arbetare inte vill så är det att skaka galler.
Så döm till min stora förvåning (jag höll faktist på att trilla baklänges) när den allsmäktige förmanen klämde ur sig ett "ööh.. okej!" när jag frågade om jag fick gå in i byggnaden de höll på att riva. Altså, helt ärligt.. jag vet att det är på mitt eget initiativ, min egen risk som jag gärna tar och skulle ta igen men jag förstår inte hur han kunde vara så snäll/korkad att han släppte in mig i byggnaden samtidigt som hans "gubbar" höll på att riva den (nämnde jag att de aktivt höll på att riva den?)
Biffarna har ju dock anledningar att vara så motvilliga till att låta mig röra mig hur som helst på deras arbetsplatser av den enkla anledningen att de bara består av kött och sten faktist är ansvariga för alla som rör sig innanför deras avspärrningar. Det finns unjefär en miljon arbetsmiljöregler som kan, nei, bör följas inne på en grovarbetsplats då för många av dessa råbarkade arbetsdjur fått sätta livet till för att de helt enkelt varit för dumma för att se till var de sätter foten, var de släpper sina containrar fyllda med tegelstenar eller helt enkelt kännt sig för häftiga för att ha skyddshjälmen på sig (fast där måste jag faktist hålla med dem, hellre dö hårt än leva mjukt i en ful hjälm). En ännu större anledning än deras egen säkerhet är att den ansvarige på arbetsplatsen kan åka i fängelse om någon skadar sig och om det är något dessa arbetare inte vill så är det att skaka galler.
Så döm till min stora förvåning (jag höll faktist på att trilla baklänges) när den allsmäktige förmanen klämde ur sig ett "ööh.. okej!" när jag frågade om jag fick gå in i byggnaden de höll på att riva. Altså, helt ärligt.. jag vet att det är på mitt eget initiativ, min egen risk som jag gärna tar och skulle ta igen men jag förstår inte hur han kunde vara så snäll/korkad att han släppte in mig i byggnaden samtidigt som hans "gubbar" höll på att riva den (nämnde jag att de aktivt höll på att riva den?)
Oavsett vad så tänkte jag ju knappast stanna kvar och diskutera med honom efter att jag fått hans godkännande att (med livet som insats?) gå in så jag lät honom återgå till att stå med ena foten uppe på ett betongrör och luta armbågen mot det resta knät medans han stod och bedömde hur saker och ting gick till. Fortfarande förvånad över chefens beslut så började jag leta efter den minst livsfarliga ingången till byggnaden. Jag fick inte så många val då de rivit alla trappuppgångar förutom en där en traktor som hade världens största avbitartång istället för skopa höll på att riva luftkonditioneringen från taket genom att nypa tag om luftrören men knipsen och sedan slå full back på traktorn och dra ner hela skiten med betongklumpar och armeringsjärn flygandes till höger och vänster. En perfekt ingång med andra ord.
Precis som i Tomb Raider. Nästan.
Efter att jag tagit mig upp genom trappuppgången genom att hoppa in medans traktorn vände sig för att släppa ner en bit tak (mitt blivande golv) den fått med sig innan den fortsatte ge sig på luftkonditioneringen så kom jag upp till den faktist ganska tråkiga insidan av den gammla brandstationen. Den var mer urblåst än övergiven och det fanns inte så mycket kvar annat än betongväggarna. Men det var betongväggar fyllda med mitt absoluta favorituttryckssätt och de senaste veckornas helt klart mest officiellt debatterade konstform Graffiti.
Det var ju trots allt den enda anledningen till varför jag gick in just där just då för det enorma gapet i en av väggarna (samt viskande röster veckorna innan) skvallrade om att just den gammla gymnastiksalen i den övergivna brandstationen skulle vara täckta (alla ytor i människohöjd eller så långt en människa når om hon eller han står på tå är graffitispråk för "täckt") av graffiti. För som jag skrev tidigare så har byggnaden stått tom ett bra tag och några som definitivt alltid är snabbare än mig på att hitta och ta sig in på dessa ställen är graffitimålarna vilket gör UE till den onekligen absolut bästa sysselsättningen. Av alla.
Efter att jag tagit mig upp genom trappuppgången genom att hoppa in medans traktorn vände sig för att släppa ner en bit tak (mitt blivande golv) den fått med sig innan den fortsatte ge sig på luftkonditioneringen så kom jag upp till den faktist ganska tråkiga insidan av den gammla brandstationen. Den var mer urblåst än övergiven och det fanns inte så mycket kvar annat än betongväggarna. Men det var betongväggar fyllda med mitt absoluta favorituttryckssätt och de senaste veckornas helt klart mest officiellt debatterade konstform Graffiti.
Det var ju trots allt den enda anledningen till varför jag gick in just där just då för det enorma gapet i en av väggarna (samt viskande röster veckorna innan) skvallrade om att just den gammla gymnastiksalen i den övergivna brandstationen skulle vara täckta (alla ytor i människohöjd eller så långt en människa når om hon eller han står på tå är graffitispråk för "täckt") av graffiti. För som jag skrev tidigare så har byggnaden stått tom ett bra tag och några som definitivt alltid är snabbare än mig på att hitta och ta sig in på dessa ställen är graffitimålarna vilket gör UE till den onekligen absolut bästa sysselsättningen. Av alla.
Double the fun.
Efter en stund när jag gått omkring med kameran och därför frös som ett jävla as om fingrarna så stod jag och ställde in skärpan på en vägg när den helt plötsligt revs ut och jag stod på en balkong istället för det som sekunden innan varit ett rum så talade min överlevnadsinstinkt om för mig att det var dags att börja söka efter utgången (singular) när golvet började skaka. När jag tittade ner för trappan såg jag att mördartraktorn inte tagit en paus så höll jag andan och gjorde en kommandorullning ner för trappan och hann precis undan den högen med betongstenar som rasade ner. Nej okej kanske inte en kommandorullning utan jag snarare hoppade lite snabbt ut (men det var faktist nära). Så var jag ute och byggarbetarna lite förbryllade över var fan jag kom ifrån. Men jag lämnar nog förklaringen till dem åt någon annan. Någon mer kvalificerad. Arbetsmiljöverket kanske?
Och det tog nästan ett helt dygn innan jag fått tillbaka känseln i mina fingrar. Lätt värt det.
Kommentarer
Postat av: Syster
"Om dömme" vad menar du? För inte särskriver du väl så överjävligt?
Postat av: lifter
Jo förstår du jag tänkte det lite som en ordvits. Tänk dig rubriken som "Om omdömme, en brandstation och graffiti" fast lite.. lustigare.
Postat av: schtilarej
Hej, du har en kul liten blogg tycker jag. Skulle gärna se lite mer graffiti-bilder innifrån brandstationen eftersom jag själv inte tog några. Du har inte möjlighet att lägga upp dom någonstans så man får se?
Mvh, Haschmaskinen
Postat av: lifter
Haschmaskinen, det som ligger i dethär inlägget är allt som fanns kvar. Det mesta andra var rivet tyvär.
Kul att du gillar sidan!
Postat av: Sara
grymt fina bilder ! :)
Postat av: lifter
Sara, hey, tack!
Postat av: Arkam
Grymt coola bilder, håller på med en musik video
och skulle bli väldigt glad om du kunde säga vart
dem här platserna låg ? keep it hype /BroZoo ntertainment
Postat av: lifter
Arkam, uhm.. bilderna är från den gamla brandstationen i Uppsala som de håller på att riva. Som sagt.
Kul att du gillar bilderna!
Trackback
